INFÖR EN NY VECKA...

...ja, alltså jag ÄLSKAR nypotatis.

Resten av året är jag inte den största fan i världen av potatis,

men nu och några veckor framöver.

Potatis. Ja! 

Hörde ni?

JA! 

En annan favorit är de här solcell-lamporna från Clas Ohlson, dem vill jag absolut ha 

flera av! 

Skall lysa upp terasser och kanske en pergola bara sommarnätterna 

blir mörka och skumma.

Än är det en bit dit. 

Tills det behövs ljus i kvällen och i natten, än känns det som om 

naturen själv fixar den biten, åtminstone de flesta av dagar.

Ljuset lyser upp det mesta så himla fint och dessutom

helt av sig själv.

 Det tackar vi och tar emot! 

Veckan som kommer blir lite småstökig med en hel del to-do

innan det är läge att varva ner inför Midsommar och så en liten semestermånad på det! 

Skönt att man blivit gammal nog att också begripa att semester inte är

till för att renovera 24/7 så också den biten tar en liten paus.

I augusti tar vi i med nya tag igen! 

Idag fick vi en del av de restaurerade fönstren på plats.

Och så lärde sig Kråk-Cajander att flyga.

Så på alla sätt en fin söndag! 

*

Funderar nu och då på vad jag skall fokusera min blogg på - egentligen.

Nåt ni vill läsa mer om? 

MURRIGA REGNDAGAR....

...ja det känns nästan lite avigt att det är midsommar om en vecka.

Så mörkt, och murrigt som det är ute nu, så känns det nästan overkligt! 

Plockade in ett stort fång lupiner bara för att få den där midsommarkänslan

att landa, men det gick väl så där då regnet vräker ner. 

Trädkronorna niger som i höststormen och temperaturen är sådär att 

en liten ylletröja känns som det bästa sommarklädseln just nu.

Ute i trädgården har en del av sommarblommorna sagt 

tack, men nej tack och helt gått i blom-strejk.

Mårbackan ser ut som något som katten kunde ha släpat in.

Skall bli intressant att se hur det ser ut i skärgårdsträdgården när

jag nästa vecka landar där ett par dagar.

Vind och regn är ingen höjdare - på något plan alls! 

Kråk-Cajander verkar vara den enda som 

inte orkar bry sig över väder och vind.

Det gäller att putsa fjädrar och hålla sig i trim oberoende.

Fast lite ensamt och ensligt verkar det vara där ute vid trädgårdsbordet.

Ingen som riktigt känner för att haka på och sällskapa?

Stackars lilla kråka.

*

Strax efter att jag fotat de här bilderna, så skuttade hen iväg till sitt 

nattbo ( en korg inklämd under tak och med vindskydd) lade

huvudet under vingen och somnade.

Såg ut som:

" Väck mig när det blivit sommar igen" 

*

En annan kan bara instämma! 

NYGAMLA VANOR...

...av olika orsaker har mina yogapass blivit till inga

yogapass alls under en längre tid. Det har varit en axel som

bråkat. En nerv i benet som varit i kläm till och ifrån.

Så det har inte riktigt gått att yoga så där "på riktigt".

Och framför allt inte kontinuerligt, utan det blivit lite nu och då.

Och i ärlighetens namn mest då.

Även om jag alltså älskar den känsla som ett yogapass ger både

under och efter passet så har det varit något jag lite skuffat undan och

fått vänta ut krämporna.

Men nu är de borta. Krämporna. För tillfället i alla fall.

Och jag känner ju att det är lite avigt det här för jag märker hur

otroligt mycket stelare jag blivit under tiden då jag inte yogat. 

Om jag inte hittills varit fullt medveten om vikten av yoga, 

så är jag minsann det nu! 

Har nu en par veckor kört en morgonyoga på 15-20 minuter varje morgon.

Och vilken skillnad! 

Bara på en vecka kände jag hur de där fjuttiga minutrarna gjorde skillnad.

Jag valde att knåpa ihop en serie som inte gjorde mig svettig så jag 

kunde direkt åka i väg utan att behöva en dusch efteråt.

Mer mjuka rörelser som öppnar upp låsta leder och ger en

sådan skön känsla av flödande blod i kroppen.

Jag har min luntlapp för rörelserna på den kombinerade krit- och

magnet-tavlan som funkar som mitt dagliga to-do-'häfte'.

Snart kan jag min morgonyoga utantill och

får ett skönt flyt i rörelserna.

I övrigt på min to-do-lista under en tid redan 

har stått det där om att putsa fotoutrustningen grundligt.

Det har nämligen varit så att jag fotat en hel del utomhus under 

de senaste veckorna och märkte här hur mycket pollen lagt sig som en hinna 

på objektiv och kamerahus. 

Så det blev en riktigt djup och grundlig rengöring.

Det kan man syssla med en dag då regnet vräker ner utanför.

Medan jag höll på märkte jag hur ljuset ändrade.

Det blev ljusare och ljusare.

Och visst - plötsligt sprack det tunga molntäcket upp och 

en sol visade sig minsann.

Också en slumrande hund vaknade till och blickade mot ljuset.

Och visst skall vi gå ut en sväng senare i kväll.

I kvälls-solen. Den efter ovädret.

PÅ ÄNGEN...

...jag har väl alltid varit en nattmänniska. 

En sådan där som gillar tystnaden om natten.

Pluggar en videokurs, och det är alldeles, alldeles underbart att få krypa upp i 

korgstolen med dator, och häftet för anteckningar och sätta igång då

resten av hushållet redan kroknat.

Kursen är jätteintressant, men jag försöker hålla fast vid att inte ta för många timmar på en 

och samma kväll (läs natt). 

Eftersom det är så skoj, så resulterar det i att jag ofta är pigg som en 

lärka på ett plan fast jag kan vara för trött för inlärning.

Så det händer att jag tar en nattlig promenad runt ängen här intill.

Nu när lupinerna står där tillsammans med timotej är det så 

himmelens fint och rofyllt. 

Idag regnar det alldeles rejält och jag vill helst bara gosa in mig i närmaste täcke

med en bra bok. Renoveringen kommer nu att gå på paus till efter midsommar,

så jag kommer att hinna en sväng ut till stugan redan nästa vecka.

Själva Midsommar kommer vi att fira "i stan" - första gången sedan Hedenhös

känns det som. Har i ett svagt ögonblick lovat Lillungen och hans kompisar 

besittningsrätt till kojan vid havet. 

Det passar egentligen bra av många orsaker.

Vi har en konvalescent-katt att hålla ögonen på. Och en kråka.

Och en 92-årig svärmor. 

Och ett hus där en ansenlig mängd fönster inte är på plats. 

Det lämnar man inte heller.

Så, ja...vi stannar hemma. 

Här har ni förresten Cajander, kråkan alltså och så min förstfödda på välkommet besök.

Kråkan pysslar på med sitt dagarna i ända. 

Allt skall pillas och kännas på. Här hade den hittat en liten 

käpp som skulle tas i småbitar.

Det lyckades inte så sen skuttade den iväg och gömde käppen på 

sitt hemliga ställe under en planka, där det redan finns andra "fynd".

En rund sten, locket av en blå cigarettask, en fjäder av en mås och ett löv.

Och nu en käpp.

Vi har all våra skattgömmor.

Min skattgömma just nu är de där sköna stunderna ute i 

juninatten, vid en äng av timotej.

JA, DET VAR EN KVÄLL I JUNI...

...då när sommarn är som bäst.

Ni vet visan? En av mina favoriter bland sommarvisor faktiskt.

Gick här en sväng i trädgården och tänkte på det här hur

galet fort allt går - egentligen.

Vi längtar oss vimmelkantiga efter sommaren, fåglar flyger 

hundra- tusentals kilometer för att häcka här uppe i norr,

här hos oss. Blommor och frön väntar i månader av mörker

och kyla på att få dansa en stund på ängen.

Och så går det så fort! 

Försommaren liksom ramlar en i famnen trots denna eviga längtan.

Mycket skall göras, det är bara så.

Det går inte att måla hus i november - nej det skall göras i början av

sommaren. Det går inte att plantera och så växter i februari. Nej de skall helst planteras 

början av sommaren. Gräset växer mest i början av sommaren - och skall klippas.

Ogräs rensas, ved radas...you name it! 

Ljuset för fotografering är fantastiskt på försommaren.

Mina sista, under våren beställda, jobb-jobb skickas iväg nästa vecka och 

så tänker jag hålla ledigt till medlet av augusti från den sortens jobb.

Har också sökt in för att börja studera på distans från hösten

 - också inträdesprovet dit skulle lämnas in nu i juni.

Listan är...nästintill oändlig! 

I år ligger prio ett ändå här.

På att renovera en gård.

Har senarelagt en del andra uppdrag och är glad för att jag kunnat göra det

för just nu behövs lite närvaro här.

Men om vi lyckas med konststycket att vara effektiva nu en tid, så 

finns kanske tid för annat också i sommar.

Det är så jag tänker. Man får ge järnet, lite som fåglarna, någon vecka

och hoppas på att allt går vägen.

Å andra sidan...med ett gammalt hus så blir man väl aldrig "klar".

Det finns hur mycket som helst att göra, man behöver bara 

kunna sätta "stopp-för-i-år" vid något skede.

Sommaren är alldeles för kort för att inte unna sig lite 

annat än jobb och renovering också. 

Så inbillar vi oss nu i alla fall. Att det kommer att finnas tid för annat också.

Återstår att se hur det nu sen blir...

...för det är ju så med renoveringar.

Ni ser vad som behöver målas här.....?

Huoh! 

Ibland har de en tendens att svälla som väljästa bulldegar.

Renoveringarna. 

Men så här är det nu. Läget.

En kväll i juni, då sommaren är som bäst,