Ja, då är man det liksom. Inget tu tal om saken.
Bryggor och sädesärlor hör ihop som handen i den kända handsken. Knappt hade vi fått brygglocket på plats innan vi hade en lite sädesärla som med enorm självkänsla bara kapade bryggan åt sig själv.
Till saken hör att bryggan är…rätt tilltagen. Och sädesärlan…rätt liten. Men det spelar ingen roll.
Bryggan är hans. Punkt.
Inte ens en liten terrier på kvällstur kan få en sädesärla att rubba sig från sin post. Tummen upp för det!
Lite kunde man kanske burra upp sina fjädrar och brösta upp sig. Men jo…det var en terrier som backade! Förmodligen för att terriern i fråga ogillar att gå på bryggor, men det behöver man ju inte berätta åt sädesärlan…Vi låter honom hålla liv i tanken på att bryggan är hans.
I tallen intill håller flugsnapparen på att återerövra sitt revir från i fjol. Verkar inte som om han hade någon utmanare här, inte.
Och vad timmermannen snett upp till höger på bilder har för konkurrens, det återstår att se. Men med de känselspröten borde man väl ligga bra till…eller hur? ;)
Vårens små maktkamper är fina att följa med, bara man ger sig tid att hitta de där små, små tecken som finns. I våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar