TIDIG MORGON...

Jag är ju ingen morgonmänniska jag. Det är inte min son heller, så när det vankar Mycket Tidig Uppstigning För Oss så är det en stor händelse i vår vardag. Jag lovar! 

Vi hör till de där som glatt kan sova till senaste för-, eftermiddagen (sonen - jag är ändå oftast vaken redan innan elva) så fort tillfälle erbjuds.

Jag är kanske ändå aningen mer ambivalent, jag kan tänka mig att vakna tidigt en morgon för att gå ut i försommaren och bara vara där i gryningen när allt vaknar. Och jag gör det alldeles för sällan.

Alldeles, alldeles för sällan. Alldeles, alldeles för ofta är jag så trött när det är lördag eller söndagsmorgon att jag bara inte kan stava till annat än sovmorgon. 

Det här är något vi kvällsmänniskor nog får tampas med hela livet. Det är nämligen inte bara att gå och lägga sig tidigare, som morgonmänniskor tror. 

Då ligger vi där och vrider oss i lakansnurr och glor upp i taket och har räknat takpanelen fram och tillbaka och från vänster till höger. Det GÅR inte att somna tidigt. Det bara inte går…

Nå, i morse var det synnerligen tidig väckning för oss. Grabben skulle dumpas av på skolgården halv sex för att åka på klassresa till Åland (lyckans ost!) 

 Givetvis åker kameran med, och till grabbens stora lycka och djupa förståelse så stannade vi naturligtvis för att fota en grå hare mot en grå åker. Det är klart man gör så? Isynnerhet som vi inte *hosthost* var ute med så där jättestor tidsmarginal. Klart det. Han kanske inte in i varje liten detalj delar mitt naturintresse. Eller mitt fotointresse. Eller för att vara ärlig, han hade inget intresse alls i dylik morgonfotografering när en avgång till Åland stod på spel. Hinna eller inte hinna - det var frågan.
Han hann. Med råge. Minst ett par minuter sådär!

På tal om råge ja. 

Råg (och det där var min kortaste åsnebrygga någonsin!) finns det i det där underbara skärgårdsbrödet som en inte kan få nog av. Nu bakade jag det for a reason - till veckoslutet vankas det ju lite 

"wohooo…slut-på-grundskolan-middag".

Och i min värld finns inte att man skulle ha en försommarmiddag utan skäribröd.

Och sill. Och nypotatis.

Månne gästerna skulle nöja sig med det?

För när man riktigt tänker efter så behövs det inte så hiskeligt mycket ingredienser för att få till det där som vi alla nog älskar så högt, längtar till en stor del av året, fantiserar och planerar om och kring.

Sommar…

Sommarlov, semester, sol, strand….Vilka vackra ord det svenska språket ändå har i sitt sköte.

Hur vacker är ändå inte vår försommar. 

Och jo, man borde stiga tidigt, tidigt upp mycket oftare. 

Det är ju nog så att på vintern kan man sova…