SIMMA LUGNT...




...lite så hade jag tänkt mig att jag skulle återgå till arbetet.
Sväva lite lojt in på verkstadsgolvet och söka mig mot min stol. Dra igen dörren efter mig och sätta upp en viktig min när jag skummade genom e-posthögen som samlats under fyra veckor av total frånvaro.

Det blev nästan så. Nästan.
Förutom att jag har lite svårt att hålla mig om jag försöker se så där viktig ut.

Jag tänker alltid att om den där första, kanske till och med den andra, arbetsdagen efter en semester känns som första dagen på en ny arbetsplats, då har man liksom lite lyckats.
Lyckats med att koppla av under semestern.

Jag kom dock ihåg alla lösenord. Det var jag lite stolt över.
Det har funnits gånger då min första arbetsdag efter semestern gått åt till att telefonjaga it-gossar, som oftast också är på semester, för att de tyst skall viska i mitt öra vad jag skall skriva för att låsa upp en dator som försatt sig i inbrottsläge.

Nu klarade jag det helt utan hjälp.
Hurra!



Jag var den första som tog mig till morgonkaffet. 
Du milde, jag hade ju varit vaken bra mycket tidigare än min lekamen vant sig med, 
och den skrek efter koffein.

Jag saknade i ärlighetens namn lite av det där flow som lär ge ett underbart flyt i arbetet.
Det ville liksom inte riktigt infalla.

När jag gick hem, var jag rätt glad över att jag fått datorn att hosta igång, kommit på hur man öppnar sin e-post.

Jag entrade entren på utsatta tidpunkter, hittade upprepade gånger till kafferummet och kom ihåg vägen till toaletten.
Sådant viktigt.

Suckade lite, och försökte se viktig och stressad ut.
Det gick så där.




Däremot, om vi talar lite allvar här nu, så har jag faktiskt tänkt sträva efter att ta det lugnare på jobbet.
Ta lite modell av gässen, som gladeligen låter en hel del droppar rinna över fjädrarna.

Jag tänker som så, att om man börjar suga i sig av allt negativt som finns omkring en så sitter man snabbt där med dyblöt fjäderdräkt och det blir tyngre och tyngre att ta sig fram.

Är det kanske det som är flow?

Vara lite gåsaktig nu och då, skaka av sig med jämna mellanrum, ordna sina fjädrar på nytt och lugnt simma vidare.

Kanske det bara är jag som inte förstått?

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är klok du, det lyser igenom!
Vackra bilder på dom vitkindade gässen, alltid roligt att läsa dina inlägg, mycket klokt och intressant tycker jag att du skriver.
Kramar från Åsa