I SOLSKEN..

...är tordyvlar blå. Eller lila. Fina kryp.

Med bestämda steg var den här på väg mot vårt utedass, eller till några älgpluppar.

Vad vet jag?

Men det är ju det den sysslar med. 

Bajs.

Snacka om skitjobb...

Någon måste ju göra det också - även i naturen.

Nu råkade det sig bara så illa att vandringen korsades av en kaja (Sven) på upptäcktsfärd.

Under de senaste dagarna har Sven allt mer sällan "ätit hemma". Och mängderna han äter har också minskat. Det får mig osökt att tänka på att han kanske äter någon annanstans.

Sven är väl nu vad man kunde kalla "ung vuxen".

Han börjar ge sig ut på egna strövtåg. Han kan vara borta längre och längre stunder.

Han kan mopsa upp sig mot katten, som ibland kan få för sig att bli lite...eh...närgången.

Inte så att hon skulle anfalla, men någon inbyggd grej gör att Sven är aningen reserverad mot katten.

Och det är ju bara bra det!

Alla katter är inte att lita på. Även om min verkar vara det.

Men tillbaka till tordyveln. Den som kom traskande över stigen.

Sven blev alldeles till sig över en dylik delikatess...

Han ropade till och skuttade och hade sig, ropade på artfränder som just här saknas.

Hunden tittade lite förstrött upp från sin post på trädgårdsoffan, den i lä.

-Bajsbaggar får du hålla för dig själv, sade hundens blick och återvände till att hitta en bekväm ställning.

Sven hoppade ner från vedstapeln som varit hans utsiktspost.

Och tittade, och hoppade, och petade och tittade igen.

Och visst tusan blev det en tordyvel till mellanmål för Sven idag.

Det, och en geting, som han snappade tidigare.

Och ett antal myror.

Lite som jag anat - han äter numera någon annanstans än hemma hos oss!

Än kommer han hem till nätterna, kryper in i sitt "rum" som består av kattburen. 

Vid hård nordlig vind, som idag flyttar, vi buren in i vindskydd i bastun.

(Inte de kvällar vi badat bastu då...för...grillad kaja är inte bra!)

Men övriga kvällar. Om det blåser.

* 

Igår flög Sven nytt rekord, kanske hundra meter.

Börjar bli dags att presentera mer kaj-täta bygder för Sven.

Vad passar sig väl bättre, för på söndag åker vi hem igen. Där finns det kajor.

Långpasset på klipporna lider mot sitt slut för denna gång.

Sista semesterveckan får innehålla lite annat än klippor, hav och...

...sol, som vi minsann fått njuta av i år.

2 dagar med någon fjuttig regnskur av...vad har det blivit...24 dagar!

Inte illa! Inte alls!

*

Nu vill en kaja gå och sova.

Och jag skall bära in buren i bastun.

I skydd för den envisa vinden!