SOM EN FIN DAM...






...med halmhatt på lockarna.
Man kan kanske lätt få den bilden av stugliv när man bara plockar fram de bilderna.
Lojt tillbakalutad, med vinden i håret och fräknar på näsan.

Och visst är det mycket av det - också. Annars skulle man kanske välja annorlunda?

Igår hade jag bykdag. 
Här finns ingen tvättmaskin, så det är handtvätt som räknas.
Och bara det absolut nödvändigaste tvättas. Allt annat får nog snällt åka hem till maskinen.

Men, som sagt, igår var det bykdag.

Stod där och skurade på envisa rödvinsfläckar på bordduken, gnuggade kåda från en t-skjorta, vred ur badhanduken, den där enorma, som väger...ett litet ton som genomvåt.
Lite undisar, kallingar, en kökshanduk, ett dynvar. En collagetröja.

Jag skurar och doppar och sköljer och vrider.
Och sköljer igen.

Jag har ändå rinnande vatten. Tänk om jag skulle bli tvungen att först bära detta vatten från en brunn?
Värma upp det? Bära ved för att värma i grytan.

Nu tycker jag ju att det är lite småromantiskt sådär att tvätta för hand här. 
Så jag klagar verkligen inte.
Tar min tvättkorg och hänger upp byket mellan tallarna. Vinden tar genast tag i det och får det att smälla i linnedukens våta fållar.

Men tänk...

...när man inte hade rinnande vatten, inte varmvatten heller.
Man hade en barnskara på 7 och bodde ute här i skärgården.
Och nu är det ändå sommar!

Någon gång när jag ser på filmer där herrskapet dukar upp till stora sommarfester, meter efter meter med linnedukar, vita kläder. Även barnen.

Tjänstefolket måste ha rivit sig i håret!

Och hon, mor, med de sju ungarna i stugan.
När hann hon vila? Och hann hon?

*


Nu är ju dessa vardagssysslor, som skall göras här på stugan, rena barnleken.
Lite tvättas, lite hugga ved, lite rada ved, lite tvätta trasmattor, lite tömma toan, lite av allt.
Men det är just lite som det är.
Det är inte året runt, alla årstider, år efter år.
Inte så som så många har det än i dag...

Det är bara lite - nu och då!

Däremellan kan jag dra på mig halmhatten och äta jordgubbar och ta ett glas rosé.

Jag minns min mormor som länge, länge envisades med att tvätta sina lakan för hand, trots att det fanns en tvättmaskin som hon hade tillgång till.

Hon tyckte nämligen inte att lakanen blev riktigt rena i maskin!

Hon hade nog bättre kläm än jag på det här med handtvätt.
Imponerande!

*

Så ja, nu känns den där högen med oradad ved inte längre så oöverkomigt stor.
Ibland gör det gott att få lite perspektiv på även små vardagliga saker...

Kanske jag skurar lite trasmattor också idag, när jag nu ändå är i farten!

Inga kommentarer: