RRRABARRRBERRR

Vilket härligt veckoslut, vilket väder! Nu går det undan i trädgården, hinner inte riktigt med! Mina ungar har anammat ett utryck, när något går över deras förmåga att hänga med: Då utbrister de:

- Va, e de som HÄNDER?????

Just så kände jag mig när jag gick en sväng i trädgården med kameran, tänkte fota rabarberknoppar...Men på mindre än en vecka hade de vuxit från ingenting till dethär:

Jag har bara en rabarberplanta, men den är enorm! Den fanns här när vi flyttade in och den växer på ett helt lustigt ställe...Men jag skulle behöva en grävskopa för att flytta den, så den får stå kvar;)

Värmen kom igår, även om vinden fortfarande känns lite kylig. Men för första gången i år, så kändes det riktigt somrigt. Nästan som semester:)

Ytterdörren stod på vidgavel, köksfönstret var öppet och gardinerna dansade i korsdraget, ungar sprang ut och in. Hunden låg och njöt av solen på trappan. Radion spelade lite somrig musik, och rabarbersaften puttrade på spisen. Och jag kände i hela mig att jag kommit in i en annan rytm! En sommarrytm.

Jag vet inte om det egentligen stämmer, men jag känner att trots att jag upplever att jag har ett långsammare tempo på sommaren så får jag ändå lika mycket gjort. Det är bara rytmen som är så mycket mer behaglig på nåt vis. Känns nästan som om jag skulle ta färre, men lite längre steg på sommaren? Sträcker på mig lite mer? Känns som om jag skulle andas djupare?

Och så tycker jag att jag ger mig tid att njuta...

En paus med en smörgås av fikonmarmelad och getost...*livets lilla goda*.

Men faktum är att jag i år känner mig extra glad över att mitt "sommartempo" infunnit sig. På min arbetsplats, som på så många andra, ökar mängden arbete, men inga nya resurser finns att få. Jag hör till dem som hellre har lite mer att göra, men det finns en gräns, och jag har kännt att jag börjat lukta lite bränt i kanterna, för att jag inte ser en ände på allt arbete hur mycket man än gör...

Just därför är den här känslan som nu infunnit sig så himla värdefull! Jag kan ännu slappna av, luta mig bakåt och låta sommaren finnas till!

Tulpanen här, den finns också bara till. Fanns här när vi flyttade, bara en enda knallröd tulpan. Den återkommer år efter år efter år och lyser som en stoppsignal i trädgården.

- STOPP! Nu skall alla stanna upp och njuta av sommaren, ropar den.

Ha en bra vecka, och sträck på er, ta lite längre steg, och gör något onödigt som man blir glad av!

Kram!!!

M.