EN BLEK VÅRSOL

 Vädret har kastat sig från ena ytterligheten till den andra, så som det skall göra förstås när vår och vinter börjar sin kamp om herraväldet över årstiden. 

Ena dagen är det snöstorm, så strålande sol, sedan regn med plusgrader så all snö bara blir en sörja och så fryser det på igen och alla vägar, både mindre gator, för att inte tala om gångvägarna är som en potatisåker av is. Inte skoj att promenera på alls. 

Har sådana där bra skor med nabbar, men det är något i ljudet av nabbar på is som får rysningar i kroppen på mig. Lite som naglar mot en griffeltavla, ni vet. Då blir promenaden inte en njutning precis. 

Prövade på att ha lurar i öronen, men ljudet flyter liksom genom kroppen ändå, så föga hjälp där. Dessutom märker jag att läget i Ukraina påverkat mig starkt. Håller inte riktigt fokus på min ljudbok, vilket jag annars också kan ha lite svårt med. 

Det är fastlagssöndag i dag. Och ja, jag behöver ta tag i mina coronakilon. I år blir det fastetid på riktigt. Tror jag. 

SOM EN FREDSDUVA

 På fönsterbrädet i mitt arbetsrum här hemma har jag en brudorkidé som precis slagit ut sina blommor. Igår då vintern var så där galet vackert vintervit knäppte jag en bild på orkidén, det blev så där rent och oskyldigt vitt på vitt. Mycket ljust och vackert. Lätt. 

Klockan 04.30 i natt ringde min telefon. Man blir ju alltid till sig när telefonen ringer mitt i natten. Det var min äldre son. Han lät skärrad. Hans kompanjon, delägare i deras förtag, är ukrainare, om än sedan länge bosatt i Finland. 

- Nu händer det. Ryssarna anfaller Kiev. Kolla flightradar - där finns inte ett plan ovan Ukraina. Något stort är nu på gång. Google maps visar "ovanligt mycket trafik" på flera vägar i och kring Ukraina. 

Sömnmosig tog det en stund innan jag kunde ta in det. Kan det stämma? Visst har det legat i luften ett bra tag men ett fullständigt anfall? Inte bara jag blev tagen på säng. Tänker på de som i Kiev vaknade till något som inte ens de trodde skulle hända. 

Idag när jag satte mig vid mitt arbetsbord och såg på min orkidé var det som om de var små fredsduvor som riktade sina vingar ut mot världen. Och viskade en önskan - låt det åter bli fred. 

Mina tankar är hos alla de miljoner ukrainare som i morse vaknade till ett krig. 

Det är inte så man ens riktigt kan ta in det. Bara känna en sorg i hjärtat. 

ARSENIK, MORD OCH ANDRA INTRIGER

Det ni inte visste om mig: 

I ungdomens ljuva dagar höll jag på med amatörteater, rätt så många år faktiskt, men så kom livet och husbygge och barn och hund och katt och sommarstugebygge och hela den baletten och teatern fick bli. Numera känner jag inte ens att jag skulle tycka att det var så roligt att stå på scen direkt, men teatermänniskor är ändå ett alldeles speciellt pack (sagt med all den kärlek) och det har jag kanske saknat ibland. 

Ingen blev väl mer glad än jag då min barndomskompis frågade om jag ville vara med. Inte på scen, men som scenograf och ansvarig för reklam och marknadsföring. Det är en bedårande pjäs som kommer att få sitt uruppförande i slutet av mars. Och det bästa av allt, det är min kompis som skrivit pjäsen och hennes dotter som regisserar den. Mycket duktiga teatermänniskor båda två. En pjäs skriven i äkta Agatha Christies anda och heter också Agathas Arv. 

Och så härligt när kulturevenemang igen kan börja öppna upp. Kanske för gott denna gång? Att det inte kommer någon ny corona-våg mer. 

Och jaaaa....Finland tog ju sitt första ishockeyguld i de olympiska spelen. Heja! 

Och så skall det komma ytterligare 20 cm snö i morgon. Inte Heja, alls! 

I SNART TVÅ ÅR

Vissa morgnar när jag snurrar mitt hår till en, numera ganska gigantisk, hårtofs på huvudet så tänker jag på att det snart gått två år sedan coronan kom in i våra liv. Det känns samtidigt som nyss och jättelänge sedan. Samma dag som Finland stängde ner så där tjuff bara så hade jag tid till frissa. Tänkte väl då att jag bokar tid senare på våren, men så vid något skede blev det här med frissabesök till en princip. Jag tänker låta håret växa tills corona-pandemin är över. 

Aj, om jag har både långt och grått hår numera? Nå, gissa!

Nu är det ju inte så att jag inte skulle ha kunnat och vågat gå till frissan, det bara blev en fix idé hos mig och nu är det ju lite skoj att se "hur långt corona(h)åren blivit". En granne här, en man, har tydligen haft samma idé. Han startade ju från betydligt kortare hår, men numera har han också en smått imponerande ponnysvans. Själv tycker jag att det är rätt skönt med långt hår som man kan snurra i en knut och så är man klar för en ny dag. Tar ca 38 sekunder. 

För två år sedan var jag på en veckoslutskurs i photoshop. Kursen skulle ta två (eller tre?) veckoslut och det första veckoslutet var vi på plats, satt alla inpackade i ett klassrum, gick och äta samtidigt, satt tätt packade i samma bord. Kursveckoslut två var redan på distans. Bland de första möten/kurser jag hade på distans. Sedan dess har det ju blivit mer norm än att träffas på riktigt. 

Längtar nog efter att få bränna alla andningsskydd på bol. Hör till dem som känner en viss (mental) andnöd när jag använder dem. Har inte vant mig på två år. Inte alls. Jag kommer verkligen ha en ritual när man kan slopa dem på riktigt - och förhoppningsvis för gott. 

Idag snöstormar det...igen! Minns att då på kursen för två år sedan blommade snödropparna intill en husvägg på området. I år blir det att vänta ett bra tag än innan det blommar där ute. Eller innan jag kan peta ner dessa pärlhyasintlökarna i trädgården. Tills dess får jag njuta av dem här inne. 

 

SNÖ VAR ORDET

 

Jäklar, vad det har kommit snö den senaste dryga veckan. En snöstorm per veckoslut! Så här ser det ut från köksfönstret och det är min bil där på bilden. Innan den blev fram-skottad syntes bara en liten bit av däcket...

Det är sådana här dagar som jag, med min rygg som trilskar, tänker att det här med lägenhet var ett ovanligt bra val. Dessvärre har jag skaffat en del grejer från nätaktioner som skall till stugan och hade tänkt att jag kör dem till stugan här endera dagen. Men med denna mängd snö lär det inte bli i närmaste rappet precis. Vi har alltså inte väg plogad fram till stugan. Och även om jag kunde få någon att ploga så syns det inte var mina nyuppgrävda rabatter är och vill helst inte att man kör sönder dem. Skall komma ihåg till nästa vinter att sätta upp granruskor så det är tydligt var man kan ploga och var inte. 

Skulle ju vara skoj att vara någon weekend på stugan också på vintern - då det är mycket snö. Vid hyfsad barmark har jag ju varit där vintertid många gånger. Och då körde jag fyrhjulsdrift. Vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag bytte till tvåhjulsdrift. Dessutom har vi förnyat våra värme-element i stugan, så det skall säkert hållas bättre varmt i stugan framöver när snön viner i knutarna. De gamla var över 30 år gamla och orkade inte riktigt värma när det var kallt på riktigt. 

Har semester om en månad - om man är lite optimist så hoppas jag snön smält så mycket att jag kommer fram till stugan då. Återstår att se...

Finns ju en 50/50 % risk att det kommer lika mycket snö till som att det smälter ner till hälften. 

Men ändå. Idag sjöng mesarna för fullt där ute.