VÄDRET...

...det bor nog en sådan där liten katastrof-väder-älskare i mig.

Som någonstans djupt inom mig förtjust gnuggar händerna när

väderlekstjejen med illa dold glädje (hon måste vara en sån som jag)

meddelar att i morgon kommer det minsann att regna lika mycket 

under ett dygn som vanligvis under en hel månad.

Ja, men ni vet?

Visst kittlar det lite extra när man kan vädra lite lagom oväder 

väntande där bakom horisonten, eller hur?

Jag har liksom med tanke på det samlat åt mig lite trevliga

inomhussysslor så jag riktigt kan krypa upp i soffan och sitta och 

planera och rita och skissa och fundera och tänka på medan

regnet knapprar mot takpannorna och regndroppar rinner ner längs

fönsterrutan. Och sådant underbart sommarväder som vi haft 

länge nu, så kan man liksom med gott samvete välkomna lite mycket regn.

På stugan väntar mina plantor törstigt på silvret från himlen.

Jag vet det fast jag inte är där. 

Hade det inte utlovats regn idag så hade jag blivit tvungen

att hitta på något som skulle involverat snälla men kanske lite 

motvilliga sommargrannar.

Så på det sättet är regnet också väldans välkommet.

Och nu, nu skall jag koka mig kaffe en kanna eller så,

krypa upp i soffhörnet med böcker och dator och skissblock och

så skall en pergola födas på papper.

Nästa vecka kommer snickaren och då skall den biten helst 

vara klar, så jag slipper stå där och vispa runt med händerna och

möta något frågande blickar från hantverkarna.

Allt blir så mycket enklare när det finns bilder och en ritning att presentera.

Och så är det ju ESC-kväll minsann.

Aj, att det kommer att vara en bra dag det här idag! 

*

Nu börjar de första regndropparna falla utanför fönstret, himlen

har mörknat så jag behöver snart tända lampan fast det är mitt på dagen.

I trädgården har väderleksblommorna dragit ihop sina kronblad,

så där som de gör i väntan på regnet.

Kurr! 

DE SISTA STRÅLARNA...

...ja, jag går ut en sväng i trädgården precis innan de sista solstrålarna tackar

för idag och drar iväg för att lysa upp någon annans dag på andra sidan jorden.

Jag hade kanske planerat att fota lite fåglar, men eftersom min "kära lilla katta"

tyckte att hon minsann vill följa med så blev det för mig att byta objektiv

från zoom till makro.

Katt och fågelfotografering är inte världens bästa combo.

I och för sig så passade det mig rätt bra ändå. Att byta objektiv.

Det är nämligen så att just makrofotografering är för mig det mest meditativa

sättet att fotografera. Och kanske just i dag det jag mest behövde.

Den senaste veckan har flera av mina bekanta och vänner fått 

besked som förändrat deras, och deras närmastes, liv fullständigt.

Det har varit väldans mycket mollbetonat. 

Allvarlig sjukdom, olycksfall, dödsfall.

Riktigt tråktråkiga nyheter! 

Jag känner mig både omskakad och berörd.

Hur skör och späd är inte livets tråd - egentligen?

Kanske vi bara är som små dun i vinden?

Som greppar oss fast vid den där torra pinnen vi kallar våra liv.

Den som kan brista när som helst. 

När som helst så blir vi tvungna att släppa greppet...

...vill vi eller inte.

De flesta vill inte.

Men vi kan inte välja.

Går sakta vidare och finner en nästan utblommad vitsippa i branten.

Trots att den finaste blomningen är över och kanterna på kronbladen börjat rosta,

så finns det något otroligt vackert i sinnligheten och i sårbarheten hos en trött sippa.

Det är skönt att gå stilla i trädgården precis i den där stunden då allt tystnar.

Ljuden tystnar och ljuset tystnar. 

Vinden mojnar och det känns som att man är extra mycket närvarande i just det ögonblicket.

Just där och nu och i den tanken. I det andetaget. 

Det rensar. I själen.

Lite mollbetonat idag kanhända, men samtidigt, det är så livet är.

Den ljusaste vårdag har sina mörka färger.

Och den mörkaste höstkväll har sitt sken.

*

EN VÄLGÖRANDE TYSTNAD...

...i skogen lämnar jag bakom mig och åker in till stan för att hur enkelt det än gjorts, 

detta att kunna fixa det mesta digitalt, 

så finns det dock en del grejer som inte fixar sig så.

Nästan lite kusligt fina dagar har det varit.

Med sommarvärme, och nu kommer det ju att bli så

knepigt om det återgår till "normala" maj-grader igen.

Redan idag, när jag sitter hemma i trädgården och skriver, känns vinden 

svalare och annorlunda.

Skall strax åka iväg och fylla bilen min till bredden och höjden

med växter och mylla och täckbark och leverera plantor till

en liten radhusgård jag planerat och nu får en helt ny look.

Det är så spännande när man får börja helt från början.

I det här fallet hade man blivit tvungen att mer eller mindre gräva upp hela gården 

på grund av en reparation på själva huset, och eftersom

trädgården innan inte var som ägarna egentligen ville ha det,

så blev det att ta bort precis allt! 

Oftast kan det vara enklare om det blir något kvar som man kan börja spinna

sina trädgårdsplaner runt, men samtidigt så

är en helt "tom" yta öppen för alla möjligheter. Skall bli spännande att se 

hur den lilla trädgården ser ut sedan om några år när den vuxit till sig.

Nej, nu är kaffepausen slut, och jag skall dra iväg.

Skön onsdag gott folk! 

I VÄNTAN PÅ RINNANDE VATTEN...

...så är läget fortfarande här ute i stugan på udden.

Nästa vecka skulle den efterlängtade rörmokaren dyka upp! 

Men tills det är det att spara på vattnet som man burit.

Jag delar ju mitt hitburna dricksvatten med växterna som minsann 

också behöver sin beskärda del vatten nu när det är så varmt. 

Så jag badar...i havet. Ja.

Det är i n t e varmt. Alls! 

Inte på något plan och inte speciellt skönt hur man än försöker tänka till.

Men efter att jag kärrat grus och grävt i betonghård mark 

och haft mig så är det ändå skönt att 

få tvätta av sig. 

Att solen skiner och havet nästan ligger stilla och nätt gör det lite mer...

...eller för att vara ärlig lite mindre, motbjudande! 

Och så finns det en liten grej till som möjligen kan "lyxa" till det en aning.

Och det är skärgårdstvål! 

På lördagen var jag i Ingå en sväng och råkade på det här. 

Nu är det så att jag ju slitit Ålands klippor under mina uppväxtsomrar och då minns jag 

att vi alltid hade en tvål som doftade tång och som löddrade så fint också i saltvatten.

Ingen aning längre vilken tvål det var! 

Det är knappast samma tvålleverantör, men åååh, bara att dofta på den här tvålen skickade mig i 

raketfart tillbaka till mina barndomssomrar.

Jag hade så tänkt hinna fixa en egen "havstvål" här under våren. Alltså en tvål som 

man med gott samvete kan ta med sig ut i havet, men jag har inte helt enkelt fått till det.

Men så hittar jag färdig tång-tvål som en lite extra bonus.

Tvålen är helt ekologisk och doftar så

där precis lagom lite, men ändå friskt och gott!

Doftar skärgård nog för att få mig lite nostalgisk.

Lyckad produkt - helt klart! 

Och korken ja, den är ju till för att hålla tvålen flytande förstås.

Och så kan man hänga upp den för att torka.

Har ju nu testat den i havsviken där vattnet är...kakakakakakakakalllt än,

och tvagningen minsann snabbt överstånden, men jag tror

absolut det här blir en favorit i sommar här ute på udden! 

(och ja, alltså...det här är inte reklam utan bara för att jag tycker att den här

tvålen verkade på riktigt bra!) 

Och så doftar den som somrar skall dofta! 

Och jag hittade den 

HÄR

om  någon undrar.

*

Och visst går det att tvätta sig i havet en solig maj-dag,

men onekligen kommer jag att uppskatta det rinnande (och varma)

vattnet när det väl är igång igen...

MORSDAGSGÅVAN...

...ni vet att ibland händer det att man får en liten ask med silke

och sammet och med något 

glimmande fint inuti.

Som levereras till morgonkaffet som serveras på sängkanten.

Gärna med en eller några ungar omkring en.

Rosor och liljor, kaka och bakelse.

Det är morsdag det.

Eller så kan det också vara så här:

Mitt i en skog, med havet som granne.

Med en kopp kaffe och en smörgås serverad på 

ett skärbräde och med en till hälften blommande kvist blåbärsris som blomma.

Dricker mitt kaffe och tuggar på smörgåsen.

Solen lyser genom tallstammarna och det hörs ett stilla brummande på håll.

Vad händer här?

Och ner för skogsvägen backar morsdagsgåvan som inte denna gång

är speciellt silkigt förpackad och inte är den speciellt glimmande och glittrande heller.

Men ååååååh, så efterlängtad! 

Tänk ja, att man kan bli så glad och lycklig över ett lass med grus?

Men man kan! 

Glad morsdag alla!