MÄRKESDAGAR....


I morse när jag hade delat ut dagens frön åt fåglarna stannade jag 
kvar en stund för att kolla vem som besökte matplatsen egentligen.

Till min glädje - och förvåning - var det domherrarna som dök upp först. 
Och de kom i ett gäng på tolv stycken, vilket är fler än på länge. 
Så en märkesdag på det sättet, absolut! 

Men sedan har dagen en märkesdag som smäller snäppet mer:

bomull, papper, läder, frukt, trä, socker, ylle, gummi, linne, tenn, stål, 
siden, spets, elfenben, kristall, fjäder, silkes, satin. galon, porslin, nylon,
jute, hampa, sammet, silver, kork, balsa, masonit, plywood...

...och så  p ä r l 

Det ni...bara att räkna årsringarna, eh...-orden så kommer man till att
det minsann firas en annan märkesdag också idag i våran koja. 

Trettio år liksom! 

Undrar om inte det smäller snäpper högre än tolv domherrar? 



MER VINTER...



...skall det bli igen.

Det går väl ingen nöd på mig då jag sitter är vid mitt fönster och skissar på
ett nytt projekt som sakta börjar ta form. 
Att det dansar snöflingor utanför börjar vara mer som en norm. 

Däremot drömde jag att jag hade anlagt en fantastiskt fin trädgård häromnatten. 
Det fick mig ju lite att längta till vår och sommar. 
Drömmen måste ha blivit matad av att jag samlade på mig lite inspirationsbilder
inför ett trädgårdsprojekt i vår. 

Vad som matat drömmarna då jag inatt drömde om att jag hittade ett fågelbo där drakar 
höll på att lägga ägg vågar jag inte tänka på...

Men det var hörni, fina små drakar. Inte skrämmande alls.
De hade spetskant på sina vingar. Fina! 

*

När, nu skall jag nog ta tag i planeringen av projektet.
Lite senare blir det en bit mat med släkten. 
Det kunde kanske kallas "luddag" 
då lunch och middag slås ihop. 
Som brunch, fast på sen eftermiddag. 

Må gott - kör försiktigt.

RÄKNA FÅGLAR...


Jag är lika barnsligt förtjust i gårdskrysset varje år. Bird Lifes årliga grej
 då man under en timmes tidskall räkna fåglarna man ser och meddela det 
på nätet (fast man kan också skicka in sina iakttagelser med ett post-
kort till exempel). 

Jag har alltid älskat att följa med fåglarna vid vintermatningen, så på 
det sättet var jag nog en fågelmatar-tant redan som 10-åring då vi hade ett stort fågel-
bord utanför mitt flickrumsfönster. 

Och så har det fortsatt - jag kan fortfarande bli stående en bra stund vid
fönstret och bara se på hur de flyger fram och tillbaka, fram och tillbaka. 


Ja, ja...det fågelbordet har hängt med ett bra tag. 
Lite skevt har det blivit under årens lopp dessutom.
Från mitt fönster kan jag se det och ser vilken trafik där är, 
men det är så långt borta att utan kikare/kamera med bra zoom
är det knepigt att se vilka alla arter där är på besök.

Man kunde ju tänka att jag skulle flytta fågelmatningen närmare, men 
problemet är att det inte finns några skyddande buskar så nära huset.
Och fågelmatningen skall gärna placeras så att fåglarna snabbt kan söka skydd 
i något buskage om de blir skrämde. När det är kallt skall de
inte behöva flyga långa vägar "i onödan". 

Vi har ju haft det rejält kallt nu några dagar. 
Jag hade säkert fått fler arter på min lista av bongade fåglar 
under veckoslutets räkning om jag valt en annan tidpunkt.

Småfåglar kommer ju oftast i gryningen för att äta. 
Så har de lite paus där mitt på dagen och så kommer de i större
utsträckning igen innan det börjar skymma. 

Eftersom jag ville ge dem matro då det ändå var så kallt, så gjorde jag
min räkning mitt på dagen. Det blev några trevliga överraskningar trots allt.
Men många stamgäster saknades. 



En av mina absoluta favoriter bland gästerna vid fågelbordet är
den lilla bedårande fina gråsiskan. 

Visste ni att den då det är riktigt kallt kan, precis som hönsfåglarna, gräva
ner sig i snön för att klara den stränga kölden? 
Domherren kan också göra det. 

Det går åt mängder av frön och nötter nu. 

Men jag tänker att det är väl det minsta jag kan göra. På min lilla mikro-nivå.
Rapporter om hur mycket fåglarna har minskat under de senaste
tio, tjugo åren är alarmerande. 

Ingen vill att Rachel Carlssons boktitel
Tyst Vår
skall bli verklighet. 

Är vi ändå där? 

Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddning.
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess rädd
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddning.
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddn

NÄR STJÄRNOR SLOCKNAR...


...och en evig tid tar vid. 

I går kväll fick jag ett samtal.

Jag hade krupit upp i soffhörnet och skulle precis sätta på en
fånig netflix-serie som jag fastnat för när telefonen ringde. 

Det blev ett samtal som fick allt att stanna upp.

Utan att gå in på detaljer hade jag i andra ändan en mamma
som precis för en stund sedan förlorat sitt barn. 
Inte i en olycka, inte av en sjukdom. 

Den här unga människan hade valt att själv släcka sin stjärna.

*

Ibland tänker jag att det är något väldigt, väldigt fel 
med den tid vi lever i. 

Samtidigt som vi aldrig haft det bättre materiellt
mår vi allt sämre. 

Samtidigt som vi aldrig haft fler möjligheter att välja mellan 
hur vi vill leva blir vi alltmer kluvna i våra val. 

Samtidigt som det aldrig har varit enklare att vara uppkopplad
till mängder av människor världen runt har vi aldrig varit 
mer ensamma. 

*

Det här är ju att förenkla. Det förstår jag. 
Om det bara vore så väl, att man enkelt kunde förklara
och hitta en lösning...

Jag är ju "i den åldern" att mina vänners och bekantas barn nu är 
tonåringar och unga vuxna. 
Varje gång en människa dör slocknar en stjärna. 
 När unga människor dör blir det fel.
Att dö i andra ändan av sitt liv är mer...okej ändå. 

I min bekantskapskrets har sex unga stjärnor 
slocknat de senaste åren.

En i en olycka.
En annan av sjukdom.

Fyra har valt att själv släcka sin stjärna.
De var alla unga.

Mitt hjärta gråter. För var och en. 
När jag ser upp mot natthimlen ser jag mängder 
och mängder av stjärnor. 
Men för någon har den viktigaste av dem alla slocknat.
För gott. 

Igår släcktes en. 

VÄXLANDE VÄDERLEK...




Godmorgon från stugan! 

Jag har äntligen börjat på allvar sammanställa mitt andra slutarbete. Eftersom jag vet att jag ingen annanstans kan koncentrera mig så bra som på stugan så packade jag ihop mig
och kom körande i torsdagens snöyra ut hit till udden.
Skrev hela gårdagen och fick upp en sådan där underbar flow som 
man ständigt borde få jobba i. Den vill inte infinna sig riktigt alla gånger, 
men igår var en sådan dag.

Så inne i mitt var jag att jag knappt märkte var som hände utanför fönstret innan
lillungen textade mig från Åbo. 
"Här är helt galen snöyra"
"Här skiner solen" textade jag tillbaka. 
(ja, vi skrev lite annat också, men det besparar jag er...heh). 

På eftermiddagen började jag lägga märke till att det var ömsom soligt, omsöm mörkt
och samtidigt som jag steg upp och sträckte på benen lite så knäppte
jag en bild från terassen ut mot fjärden. 

Mellan bilderna ovan är det bara ett par timmar.
Mellan bilderna i översta raden bara ynka 20 minuter!

Snacka om omväxlande väder liksom. 



Bilden ovan är från i morse.
Under natten hade hela fjärden fått ett tunt istäcke. 

Kilar till utetuppen (ja det är friskt...) och passar på att
slänga ut lite nötter åt fåglarna. När jag kommer in har kaffevattnet kokat upp,
jag sätter mig vi d datorn, skriver det här inlägget och skall ta itu med skrivandet.

Senare idag blir det nog en promenad i skogen.
Det är en strålande vacker vinterdag!