Ibland stjäl jag någon alldeles egen dag åt mig, bara åt mig själv.
Eller stjäl och stjäl, det finns inte så många som skulle komma
på att hindra mig, men det känns lite mer festligt om jag tänker
mig denna totala egentid som något värt att stjäla.
Kom ut till stugan igårkväll direkt från jobbet. I morgon skall jag sitta på
en fotofestival och insupa kloka ord och stämningar och bilder och snack av
alla de som snöat in sig på fotografering lika mycket som jag - och mer!
Men det är i morgon det. Idag har bara varit min dag.
*
Vaknade vid halv åtta och drack kaffet ute på verandan medan gässen sträckte
över viken. Det är september - och jag älskar det! Älskar den månaden!
När jag satt och sörplade på kaffet flög en flock med änder förbi stugan ner
mot havet, de måste ha övernattat bakom stugan! Det hade jag inte tänkt att de skulle göra!
I samma ögonblick hör jag havsörnarna.
Hinner snabbt ta en bild, innan de drar vidare till en närliggande kobbe och käkar
upp sin abborre.
Själv drar jag ut i skogen med svampkorgen. Har dock inte överdrivet höga förhoppningar om
att hitta kantareller, eller annan svamp, för just på den här lilla plätt av jorden har
det inte regnat så himla mycket i sommar. Och inte har det varit varmt heller,
ifall det faktum undgått någon...
Nåväl, hem kommer jag några timmar senare med några kantareller och någon trumpetsvamp
i korgen - så helt tomhänt blev jag ju inte.
Och inte utan sällskap i håret heller - för den delen.
Plockade nästan fler älgflugor från håret än det fanns kantareller i korgen, men trots det
så finns inget som kan hålla mig från skogen när det blir höst.
September, alltså:
Man kan fortfarande, som nu vid halv tio på kvällen, sitta ute och skriva med ett
fladdrande ljus som enda ljus- och värmekälla.
Kvällen mörknar så vackert omkring mig. Himlen glöder som en falnande brasa.
Tokvackert!
På dagen är det sällan för varmt att klampa runt i skogen och personligen klarar jag
hellre älgflugor än mygg faktiskt!
Jag är ingen stor bastuvän. En het sommardag så finner jag inte riktigt mening
med att elda och sätta sig i en het bastu, men när höstmörkret kryper intill och vinden
från havet börjar viska kyla är det få saker som vinner en varm, doftande bastu!
Men ikväll värmde jag bastun och satt där och lyssnade
på eldens sprakande och vinden där ute, hur tungt vågorna slog mot
klipporna, hur gässen sträckte förbi, hur syrsorna spelade i gräset.
Tänker att alla borde få stjäla sig lite egen tid nu och då.