SAME SAME BUT DIFFERENT...

Det är onekligen lite slött att behöva lämna klipporna och havet när det 

äntligen börjar kännas som om det skulle gå att ana lite sommarvärme i luften.

Inte i vattnet dock.

Det är betydligt skojigare att se på vattnet än att konkret befinna sig i det.

Jag lovar! 

Nåväl, en är tillbaka i stan ett varv, listan under rubriken TO-DO

börjar vara jobbigt lång och då blir jag lite rastlös där på

klipporna hur härligt det än är.

En blick på väderkartorna får mig att inse att det tydligen är den inkommande

veckan som sommaren (eventuellt) kommer att dra förbi detta arma nordliga land

och skänka oss lite sommarvärme. 

Då kunde man ju försöka vara smart och infinna sig vid

ett hav, i en stuga, med en utsikt. Varför inte, liksom?

Siktar på fullaste allvar att vara den mest effektiva människa man skådat

ett par dagar framöver för att försöka knysa åt mig kanske ett

par stugdagar till innan det blir att ratta norrut.

Kanske är jag ensam om det, men i år känns det som om 

den här sommaren varit en enda lång väntan och längtan på

den där riktiga sommarvärmen.

Kanske den kommer nu?

SMÅ TING...

Under rätt så många år så har jag hållit på och målat på stugan nu.

Ute, inne, sovstugan, vedlidret, utetuppen...

Eftersom jag starkt vill att stugan skall vara ett ställe där man känner att man 

kan koppla av och bara vara om man så känner för och vill så kan det 

hända att vissa renoveringsprojekt drar ut på tiden lite grann så där.

Det mesta är ändå grejat, lite finlir kanhända har blivit hängande, men vare sig 

jag eller någon annan i familjen vill att stugan skall vara ett arbetsläger så

man gör när andan faller på. 

Till all tur har andan fallit på rätt så lämpligt.

Idag målades de nya verandafönstren. Och vedlidrets och utetuppens dörrbräden.

Och lite inne i tuppen också. Ni vet, när man nu står där med en hink med målfärg

och penseln i högsta hugg. Så lämpligt att få det gjort! 

Medan målningen torkade gick jag ner till vår lilla strandäng med kameran i högsta hugg.

Sommaren vad gäller fågelliv har varit synnerligen sparsmakat.

Tack för det kalla sommar - ja.

På strandängen brukar det krylla av insekter på de olika blomster som där finns.

Men icke i år...

Det är glest med insekter också tycker jag mig märka.

Några hungriga humlor som brydde sig 'blanka go'morron' (varifrån det uttrycket sen kommer?)

 i att jag klängde runt dem med min kamera. 

Mest fascinerande var ändå de här två. Som ja...gör ännu mera pyttesmå

varelser av Va-de-nu-sen-är.

Men de här vuxna är alltså alldeles pyttepyttesmå. 

De sitter på ett tunt grässtrå vilket ger en aning om hur små krypen är.

Man brukar ta en tändsticksask som måttstock på mycket men

de här är som en halv tändstickas bredd. Tillsammans båda två, vill säga.

De är så otroligt små så först ville jag inte ens märka dem

där de satt och...ja...på grässtrået. 

Det har sina fördelar att ha sitt teleobjektiv på service och en hamnar  

damma av sitt macro-objektiv i stället och få syn på 

det riktigt lilla bland allt det stora. 

Små ting är stora upplevelser om man vill. 

MÖRKA NÄTTER...

Det har ändrat sedan senast.

Även om dagen var solig (om inte så varm) och vinden ljummen och snäll

var nattens ljus ett annat. 

Visst var det ljust, men ett tungt ljus, ett ljus som dämpade.

Det gick fram med lite tunga steg, inte alls så där lätt flygande, flytande

som ännu för någon vecka sedan.

Jag såg en säl i viken. På håll.

I övrigt inte så mycket att rapportera från stugan vid klippornas kant.

Bara skönt, fast sommaren är kall, men ändå sommar.

EN JULI GÅR SÅ FORT...

Ja, men nu är jag ju medveten om att det är rätt många dagar kvar av juli, 

så på det sättet är det inget större problem.

Problemet, som verkligen inte är ett problem egentligen, är att jag gav

mig själv utmaningen att rensa ut i hem och koja. En dag per antal dagar skulle

ut. Så hade jag tänkt det - men det sket sig.

Inte så att jag inte skulle sopa ihop mängden utrensningsbart nonsens utan

helt enkelt på att jag inte varit hemma så mycket, och att de där

stunderna då man är hemma och svänger så finns liksom inte

tid att rota fram grejer att göra sig av med.

Näe...det får bli ett projekt för någon höstmånad har jag insett.

Hur tänkte jag ens då jag först tyckte att juli-månad var en bra månad 

för dylikt jippo? Så fel tänkt var det, juh! 

Har jag haft mitt skrot i rätt många år, så blir det inte värre av att ha det i 

ett par månader till. 

Men sedan blir det röjas av! 

*

Just nu är det lite spännande tider för

här på weekenden gick mitt längsta objektivs autofokusering i kras.

Det fokuserade plötsligt lika bra som jag skulle göra om 

jag hällt i mig en helflaska rödvin på kort tid. 

Alltså med inget vidare bra resultat. Egentligen eländigt suddigt.

Nu är det bara det att jag skall upp till Kuhmo, vid ryska gränsen,

 för att fota björnar om en dryg vecka och då hade det 

varit skoj med ett riktigt långt objektiv. 

Kan inget annat än hålla tummarna att de hinner få det fixat.

Gudarna vet vart objektivet skickas för reparation, men jag 

såg över axeln när killen skrev en kommentar:

URGENT!!!

Det är det minsta man kan säga...

Annars blir det foton med små bruna pluppar föreställande björnar på 

låååångt håll. Kanske så man inte ser om det är en kotte jag fotat

mitt i all skog eller en björn. Ja, ni förstår mitt dilemma?

Se kan det ju hända att det inte blir några björnar alls. 

Det vet man ju inte heller i och för sig.

Kanske det blir bara mygg?

NÄSTAN SOM FÖRR...

Det är väldans länge sedan jag hängt på stugan med

båda mina söner - samtidigt - och samtidigt lite längre

stunder än bara att ett gäng är på kommande och det andra på farande.

Det är så det är med vuxna barn. Stundvis förstår jag bara inte när

det hände. Att de blev vuxna. Så där bara *knäpper med fingrarna*.

Ja, ja...

Den äldre är gräsänkling då hans tjej åkte hem till SydKorea för att träffa

familj och vänner där, den yngre ville hänga en stund med storebrorsan så

det blev några stugdagar tillsammans.

Som det är på stugor så finns det skåp, lådor, gömmor, gömslen,

skrymslen och skjul som kan gömma saker som man inte ens visste 

att man någonsin gömt där.

Men glömt. Det hade man! 

Vi har en bänk på terrassen som egentligen är en låda. 

Dit gömmer vi saker som vi inte vet någon annan plats att stuva

in dem på. Däremot inventerar vi inte den lådan speciellt ofta.

Eller egentligen gör vi det extremt sällan.

Nu kom vi oss för att kika in vad där fanns. 

Och voilá; 

Ett uppblåsbart bad-flygplan anno 2007.

Haha...hur jag vet det?! 

Jo, det var den (enda) gången jag förköpt något på flygplan. Vi

skulle åka till Afrika i mars 2007 och jag tänkte att en badleksak, barn 

och Atlanten inte kunde en vara fel combo.

Det var det inte heller - det flygplanet blev en succé.

Min ljusa lintott till grabb (ja, det är han på bilden minus dryga 10 år)

hittade första dagen på stranden en kille i samma ålder, 

lika spinkiga var de båda och killen var lika mörk som min var ljus.

Riktigt black and white. 

Inget gemensamt språk hade de

annat än händerna som stundvis viftade som väderkvarnar.

Men himmel vad skoj de hade. 

Den andra killen, ingen av oss minns tyvärr vad han hette, 

var så van med Atlantens vågor och visade den lilla pöjken 

från Norden hur de stora vågorna skulle tacklas. 

By airplane.

Minns att jag då första gången verkligen önskade att jag

haft en bra kamera med mig och dessutom på ett ungefär 

vetat hur man skulle använda den. 

*

Så går tiden vet ni. I rappa tag.

Och bortg(l)ömda ting kan faktiskt väcka rätt så härliga minnen.