En tid nu har jag under lediga stunder suttit och läst bloggar och andra
texter om minimalism. Jag är överraskad över att det finns så mycket skrivet om det.
Jag hade liksom inte riktigt fattat att det verkar vara en minimalist-boom på gång.
Lite tudelad till det kanhända. Jag vet inte.
På sitt sätt är det ju bra, riktigt bra, att man börjar ifrågasätta sitt
beteende som konsument. Och även om det nu verkar vara en "modegrej" så
får man ju hoppas att många av de som prylbantat faktiskt inser att
man inte behöver så himla mycket grejer och inte hastar och köper nytt om ett tag.
Jag undrar och funderar över hur det kommer sig att det blivit en sådan grej det här?
Är människor på riktigt trötta på sina mängder saker?
Har man insett att man aldrig kommer att kunna uppnå, vare sig
ekonomiskt eller tidsmässigt, den där totala lycksalighetskänslan av
att samla på ting och sedan tvärvänt och letar efter lyckan där.
För det är väl på något plan lycka vi söker - hela tiden?
Personligen har jag upplevt att genom att rensa och skala av
här hemma så har jag nog inte blivit speciellt mycket lyckligare
om inte olyckligare heller - tur det. Heh.
Men det som jag tycker mig känna av är en slags friare känsla.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, det är mera
en väldigt diffus, men skön känsla av att hemmet, eller mina saker, liksom inte
förväntar sig så mycket av mig.
Ja, med förväntingar menar jag främst tid i form av städning,
ordnande, vårdande och pyntande helt enkelt.
Min främsta last, om man nu vill kalla det så, har väl varit "pynt".
Saker jag köpt, fått, ärvt. Och som jag tycker är vackra.
Jag kan inte slänga bort den krusidulliga sockertången som min
mormor använde. Inte så mycket på grund av mormor - henne minns jag
nog även utan sockertång - men för att sockertången är så vacker.
Och den gjorde sig så bra på bild då jag tog foto till en kokbok.
Och bordduken med de blå rutorna, som jag aldrig skulle duka
fram privat, men som blev så fin på bilden till en hemsida.
Ja...ni ser mitt dilemma?
Utan att jag tänkt på det så visade det sig att jag hade en hel del grejer
i mina skåp som jag egentligen hade där för att de var
fina och vackra, för att jag kanske skulle behöva dem till ett fototillfälle.
Kanske.
Jag började min rensning där. Plockade ut allt, alltså allt, som jag
absolut inte använder i vardagen själv, eller ytterst sällan i alla fall och
sedan dela upp den högen i två högar.
Sparas/Slängas
Sparas högen åkte in i ett skåp som jag namngav mitt
Rekvisitaskåp.
Dit kan jag gå när jag behöver fota något med en sockertång.
Eller ett vapenfodral i läder, eller ett gammalt spetslakan.
Ja, ni förstår?
Och plötsligt hade jag förvandlat en massa prylar som tagit plats i min
vardag till prylar som finns att tillgå om jag behöver dem.
De hade fått en annan roll.
Nu gör ju inte det här mig till en minimalist, långt ifrån, men det hjälpte mig
att rensa upp i de skåp, de lådor och de hyllor som jag använder dagligen.
Mina kökslådor ser - och känns - rensade, rena och...nästan tomma ut.
Precis som jag vill att de skall kännas.
I Rekvisitaskåpet gömmer sig skatter av vackra skedar och gammalt porslin
i väntan på fotouppdrag.
Kvar i linneskåpet blev två borddukar jag på riktigt använder mig av.
Det är rätt skönt att öppna linneskåpet nu...
Så även om jag har en del av dessa "onödiga" prylar kvar så
finns de nu på ett ställe där de inte stjäl utrymme i min vardag
men där jag kan nå dem om de behövs - tex till ett foto.
Den här rensningen resulterade i att en hel del av sådant pynt som
jag vanligtvis hade framme också fick åka in i Rekvisistaskåpet
för jag insåg att de egentligen hade samma status.
Det var nog där de hörde hemma.
Jag vågar påstå att det är skillnad på att ge saker olika
roller. Jag delade in mina i
Saker som behövs och i Rekvisita.
Sedan gäller det ju att se till att det inte börjar rinna grejer åt andra hållet.
Att rekvisitaborddukarna skulle börja flytta tillbaka till linneskåpet.
För egen del tror jag inte det. Skulle Rekvisitaskåpet bli fullt är det
dags att rensa och ge vidare som gäller.
Och jo, det här kändes riktigt bra!
Riktigt många grejer flyttade på sig från att ha varit
"hempynt" till "fotorekvisita"
och även om det låter märkligt så är det en stor skillnad
på det mentala planet.
*
Så även om man skulle vilja minimalisera, eller optimalisera sitt hem,
men inte riktigt vill avstå, eller slänga bort grejer som man är osäker på
om man vill ha kvar. Jag tror det är rätt så vanligt...
Testa med att ge det en annan roll och samla ihop allt på ett nytt ställe.
I en låda, i ett skåp och känn efter hur det känns att få utrymme
bland vardagssakerna och efter en tid så kanske man kan släppa iväg
något av det man packat ner och trodde sig behöva.
*
Så här kan man kanhända äta av kakan och ha den kvar - ett tag i alla fall.
Med tiden kanske man inser att man inte gillar kaka längre...
