Lägger slarvigt upp mitt hår, och glider på slitna sockor in i köket.
Kokar kaffet och gäspar. Ser att jag har en kaffefläck på
mina fulfula mysbyxor. Sådana byxor som aldrig varit och
aldrig kommer att vara i närheten av estetik. De förfular
effektivt också dess bärare. Men de är kriminellt sköna.
Det är bara när jag är ensam hemma jag bär dem
Skulle någon ringa på dörren så skulle jag inte gå och öppna.
Så fula är de.
Och då är jag nu inte den som är så nogräknad vad jag
klänger på mig.
Nå väl. Blänger över kaffekoppen ut på fulvädret.
Det är som mina byxor. Det kan inte bli fulare.
Regn, grått, slask, smuts, nollgradigt helvete.
Det är då det slår mig att det finns vissa gemensamma nämnare
mellan att vara tonåring och en medelålders tant.
Eller tjej, kvinna...beror på humöret mitt.
Båda kan obekymrat hasa omkring i fulbyxor och
bestämma att den här söndagen gör jag absolut ingenting!
Bara är.
I mina fulbyxor.
Det lägger sig en skön, lite upprorisk aura över mitt
morgontrötta väsen.
Nähe! Jag tänker då inte alls tvätta, eller dammsuga, eller
åka på den där tillställningen (ute) som jag lite halvtomhalvt lovat.
Jag tänker fulmysa hela jävla regn-dagen.
Meddelar hunden att hon inte skall förvänta sig några som helst
promenader idag. Hon skall också fulmysa.
Jag tror hon instämmer. Hon har löptid och
är lite så där svårmodig och tung i sinnet och vill bara
skrynkla ihop sig i ett soffhörn och sucka.
Katten har förankrat sig i bastuns sköna eftervärme.
Henne kommer jag inte att se idag.
*
Läser om politik, men undviker allt som har med Trump att göra
för han får mig så illamående så jag kan inte äta på flera timmar.
Kanske det å andra sidan kunde fungera som en bantningskur?
Årets effektivaste bli-smal-till-sommaren-tips:
"Läs om något vansinnigt som den där galenpannan hittat på, titta gärna
länge på en bild där han trumpetar med munnen, och illamåendet kommer
som ett brev på posten och du vill inte äta."
Ja, just det ja...posten. Breven kanske inte funkar så längre?
Att de kommer. Med posten vill säga.
*
Trots min lilla och tysta revolt mot att göra något alls idag,
så åker ju tvättmaskinen på ändå.
Den här gången med tvättnötter som verksamt ämne istället
för traditionellt tvättmedel.
Inser att jag ibland faktisk inte är fullt så ekologisk som jag skulle vilja vara.
Tvättnötterna tar mig ett litet steg närmare.
Har noll erfarenhet av dem än, så återkommer när jag samlat på
mig lite egna känningar om hur de funkar och verkar.
Så jag fortsätter med fulvarandet.
Det är riktigt fint att göra så ibland.
Det är sådant som tonåringar och tanter gör
för ingen och inget pockar på.
Inte just nu.
Skippar politiktexten och
kryper upp med Olof Lagercranz och Merete Mazzarella som sällskap
mellan pärmarna i soffhörnet och konstaterar att jag fått en
liten fläck till på fulbyxorna.
En annan dag skall de utsättas för tvättnötterna.
Men inte idag.
