NÄR KATTEN ÄR BORTA...

….hoppar råttorna på bordet.

Och jag kan heeeelt ge mig hän åt det där gröna käket som jag så gillar nu när grabbar och gubbar 

firar tumis-semester på annan ort och oj oj oj, vad jag frossar i aubergine och svamp och, och

allt det där som tyvärr karlarna i min absoluta närhet lite smått rynkar näsan åt.

För all del jag kan, och gör också, åt mig den mat jag vill - men ändå blir det annat 

när jag har en tonåring i huset som inte heeeeeeeeeeelt faller i trans för vege-mat.

Man vill ju också att resten av gänget som stundvis delar matbord skall få det de vill ha.

Bara för att jag valt vegetariskt så betyder det ju inte att alla i min närvaro behöver göra det.

Och när vi talar om andra vuxna så kan de ju alltid hämta och kocka ihop det animaliska de vill.

Be my guest - grillen är er.

Men med lillungen har det varit knepigare. 

Han är ju så där väldans till och ifrån när det gäller kött.

Och jag vill inte styra honom på något vis. 

Det skall nog helt vara hans eget val om han vill äta kött i framtiden eller inte.

Men medan den "katten" är på sommarbete på annat håll så kan jag

roa mig med att laga just sådan mat jag vill. 

Själviskt och alldeles o-lutheranskt underbart! 

 I går lagade jag en galet god pasta med soijabitar som "kyckling" 

och idag snurrade jag ihop en couscous-sallad med aubergine, kikärter, persilja 

och torkad aprikos (!) vilket är helt tokgott hur märklig kombinationen än kan låta.

Skulle bara hoppas att fler gav det vegetariska en chans.

Inte behöver man ju omvända sig till något alls, men att testa på det en månad

eller två - man hittar så många nya smaker, så mycket nya recept och så

många insikter som man inte ens visste att man behövde.

Om bara alla människor i världen valde EN vegetarisk dag I VECKAN.

Vet ni vilken ENORM snöbollseffekt det skulle ha på hela världens ekosystem?

På ett positivt sätt - om nu någon trodde något annat?

Tänkte väl det, de flesta av oss VET ju alla hur vi borde handla - vi bara inte alltid gör det.

*

Så för mig egen, mycket lilla och särdeles blygsamma, del vill jag utmana er alla

att ge det vegetariska en chans. En dag, en vecka, en månad, ett år.

You name it! 

Helt det samma, bara testa på det. 

Öppna sinnet och själen för nya smaker, nya upplevelser redan där i butiken, 

på torget, i köket och sist men inte minst, vid matbordet.

Det är knappast en överraskning för någon att både klimatet,

naturen, hela mänskligheten och den egna kroppen (och knoppen) tackar.

Så why not?

*

(Dessutom är det gott! Det ÄR inte bara gräs man äter…..om nu någon fortfarande undrar?)

INGET NYTT PÅ VÄDERFRONTEN...

Det är fortsatt svalt och lite regnigt och lite soligt och egentligen känns det nästan som om 

det är så här den här sommaren kommer att vara.

Och då är det nästan lika bra att bara börja gilla läget.

Huoh…*djup suck*.

Naturen i stort tycks bry sig sju i om det är 17 eller 24 grader.

Eller det är klart det gör, blommorna håller sina blommor lite längre nu.

Men vad hjälper det, bina ogillar läget. Och bönderna och semesterfirarna och ja, 

visst är det skillnad för många. 

Men blommorna blommar ändå lite som dom ska.

En av mina favoriter är grässtjärnblomman som är så galet fin och stilig och

ren och enkel och lätt i hela sitt väsen. 

Jag har den lite här och där i trädgården, där ivrigt rensande inte gått

fram - vilket i praktiken i år betyder så gott som hela trädgården.

Dras ännu av sviterna av det man kallar Frusen Skuldra och att riva och rycka är

inte riktigt min grej än. Men det går hela tiden åt rätt håll, så

jag hoppas på att få rensa ordentligt så småningom.

Fast just stjärnblomman får nog stanna i trädgården ändå.

För den är så fin! 

På stugan finns inte så mycket att rensa. Det är ju mest vild natur där. 

Och den också av den mer karga varianten.

Men i en av tallarna klättrar ett vildvin runt, och döm om min förvåning när 

det redan börjar rodna så smått.

Hu, fick den allra första sensommarkänslan, fast den där "grund-

sommarkänslan" med varma klippor och sköna bad, 

långa kvällar i trädgården och milda morgnar inte

infunnit sig än en endaste gång.

 Kantarellerna i skogen gjorde i saken bättre. 

Också det matade sensommarkänslan.

Och det bästa med sensommaren är ju att skördetiden står där och bara väntar på

oss. Jag älskar det, när allt mognar och man kan gå ut i 

trädgården och hämta in sina egna bönor och rosta dem i ugn.

Och egen potatis, och sockerärter och jordgubbar! 

Planterade nya jordgubbsplantor väldigt sent i år, så får vänta lite 

till förrän jag kan gå ut och smaska i mig det, men de kommer, 

de kommer. Bara det skulle bli lite varmare.

Men som det nu ser ut - inget nytt på väderfronten.

SKÖRDA EN FAVORIT...

Jag är hemskt förtjust i spenat. På alla sätt och vis.

Den är enkel, nästan så det är lite löjligt, att odla.

Så till den grad att jag inte alls förstår att inte precis alla som regerar över 

ett par kvadratmeter jord inte odlar spenat.

Må vara att någon liten snigel varit och tullat på ett blad eller två, men

i övrigt har jag inte stött på några som helst problem.

Och jag har odlat spenat så fort det varit möjligt, typ de senaste 

tjugo åren. Tjugofem kanske?

Kanske nästan hela mitt vuxna liv liksom.

Och som mat. Finns det någon som inte gillar spenat?

Man kanske inte blir fullt så stark som Kippari Kalle av att käka spenat, 

(Karl Alfred heter han visst "på-riktigt-på-svenska")

Men ingen kan väl heller påstå att det skulle vara till skada?

Och jag som oftast väljer vegetariskt om jag bara kan så känner att man 

nog inte kan ha FÖR mycket spenat i sin frys.

De där små gröna påsarna med hackad spenat har räddat mången middag vill

jag lova. Har man spenat, fetaost, morot och tomatpure hemma i skafferiet så

snurrar man ihop en vege-lasagne som slår vilken köttlasagne som

helst med hästlängder.  Jag lovar! 

Om en månad så där så flyttar lillgrabben ett steg närmare huvudstan då han börjar studera där, 

 och om jag får mitt nuvarande hus och hem sålt, 

så flyttar jag också åt det hållet.

Men att plötsligt inte längre behöva fundera på en köttätande unges menyer gör

att jag en tid kommer att bara kunna koncentrera mig på vegetariska rätter.

Det som jag tycker att varit knepigt med att vara vegetarian är att 

fortfarande, anno 2015, så är lunchrestaurangernas utbud på vegemat 

skrämmande dåligt! 

Jag vet inte om det beror på att de här i Finland, som av olika orsaker, valt 

vegetariskt inte ställer krav på restaurangerna? 

Eller är det så att vegetarianerna är (än) så få?

Att det tar sådan tid innan man begriper att vi i framtiden nog

behöver välja mycket, mycket, mycket  mera grönt i maten än vi gör idag.

Inte av ideologiska skäl, inte av hälsoskäl, inte ens av djur-etiska skäl utan för 

klimatets skull, för vår överlevnad. 

Att äta mindre eller inget kött alls är det enda som kan stoppa 

den globala uppvärmningen. 

Det är vårt joker-kort. 

Och det är med det vi sitter på hand just nu. 

De andra korten har vi redan lagt på bordet.

*

För egen del kan jag tänka mig så många svårare val, knepigare vägar och 

smärtsammare avstående än att skippa köttet.

Men jag vet….det är en lång väg att gå.

*

För egen del har jag fyllt frysen med spenat.

Inte en stor grej för mig, men kanske en stor grej för framtida mänsklighet.

Kanske det är så vi behöver tänka? 

EN NY FAVORIT BLAND SOMMARBLOMMOR...

En avigsida (för mig) att jobbat med blommor i så många år är att på något

plan blir man så korvstoppad-mätt på alla de "vanliga" blommorna att ingen makt i världen

skulle få mig att sätta en enda cent på margeritter, krysantemer, julstjärnor eller 

flitiga lisor. Eller pelargoner. 

Mårbacka undantaget, för den kan man bara sticklings-föröka vilket gör

att den aldrig blir en massproduktion som händer med 

pelargoner som förökas med frösådd. 

Dessutom är det ju en väldans fin och tålig pelargon.

Det är inte någon som helst form av "snobberi" som någon ville få det att vara.

Det är bara att mättnaden, av de där "miljonproducerade" växterna som får det

att nästan kväljas i mig när jag ser dem, är så nådd för min del.

De kan vara fina hos andra, men jag bara inte vill ha dem själv.

Vilket gör att en stor del av mina sommarblommor är lite

udda och underliga och som många undrar varför jag odlar över huvudtaget…

Samtidigt tycker jag att det är skoj att testa nya sorter och nya arter.

Bara de inte är tretton-på-dussinet-stuff.

Årets test by accident är den här.

Jag vet att det är någon form av Streptocarpus - kornettblomma, men 

vilken sort är ännu oklart för mig.

Köpte den i Amiralstorps växthus i Bromarv (tyvärr verkar de inte ha en 

websida eller fb-sida som är uppdaterad så man kunde länka) för 

plantorna jag köpte där var av så fin kvalité! 

Trots att försommaren varit som den varit och odlarna blivit "sittande" med en massa

plantor. Men den här var helt suverän! 

Jag har en stor (ampel) som jag bara stuvat i ett rostigt ämbar för i min värld är det 

snyggare än en vit plastkruka, ni vet…

Och så har jag för den här stora skött frånvarobevattningen med två BLUMAT kruk-bevattnare.

Det funkar helt super! Har använt mina i många år redan och är 

mer än nöjd! Verkar finnas att köpa på nätet och i vissa Prisma-butiker.

Tre stycken kostar runt 8 € och är absolut värt sitt pris.

Jag tror jag har berättat om hur bar det funkar tidigare också, läs HÄR

Och min glädje över den här uppfinningen har minsann inte minskat! 

Man kan galant "gömma" sitt bevattningssystem och på så sätt inte ens uppmärksamma

påpassliga tjuvar på att man minsann inte alls är hemma. 

Åtminstone lättlurade tjuvar kan gå på det. Kanske?

Men till själva växten ännu ja.

Visst, den stora hade fått ett bevattningssystem att luta sig tillbaka på, men så hade jag två små 

krukor, en i en smörbytta på bordet och den i lilla ampeln på första bilden.

Eftersom jag då bara har ett begränsat antal BLUMATer så blev det att liksom

"offra" några krukor. De här två fick offras.

Trodde jag! 

Döm om min förvåning då jag återkom två och en halv vecka senare till stugan och ser att 

även blommorna i de små krukorna blommade och mådde hur bra som helst.

Nu kunde man ju tro att de fått sig en liten blöta från naturen i form av dagligt regn eller så,

men det stämmer inte. Båda krukorna har stått/hängt under tak så ingen hjälp där

inte. Och visst…krukorna var torra, och visst det har ju inte varit en tokvarm sommar,

men ändå….de levde. Riktigt välmående dessutom! 

Vilken blomma! 

Att det är riktigt säkert att den här halkade in på min top fem-lista så det small om det.

Sommarens vackraste.

Enligt mig.

*

Senare uppdaterat:

Här är hela härlighetens namn:

Streptocarpus saxorum 'Concord Blue'

(Streptocarpella) 

TILLBAKA I DET TYSTA….

…i ett svagt ögonblick hade jag tydligen lovat att lillgrabben, som ändå inte är så liten, 

skulle få ordna ett LAN-party. Hemma hos mig. Hos MIG?

Snacka om svagt ögonblick! 

Men löften är till för att hållas och följaktligen har jag överlåtit mitt hus

och hem i händerna på ett gäng spelglada grabbar och någon tjej som helt tagit över mitt

hus och möblerat om där och ser förmodligen till att min elräkning inte åtminstone går

ner. Snarare tvärtom. Men va fan! Det är riktigt underbara ungdomar som 

för ett drygt dygn tar över mina domäner. 

Och jag drar helt frivilligt ut till skärgård och skog. 

Tar hundarna med mig och skriver en lapp på kylskåpsdörren:

"Mata katten först!

Sen kan ni överväga att ta för er av kylskåpets läckerheter. Puss".

 Tänker på att det hela tiden kommer mer och fler människor in i familjen desto äldre ungarna blir.

På ett underbart sätt alltså. Och inte alls så att jag är, eller ens behöver och allra minst förväntas

att vara där med, men att se dessa spår av människor som varit här jag är nu.

(Och nu tänker jag inte på kvarglömda soppåsar, vilka möjligen kan ge en annan sorts

känsloutbrott…har hänt, det med.)

Men nu när jag kom till stugan så ser jag att ljusstaken som jag skrapade ren från ett ansenligt lager

stearin i våras igen ser ut som om ingen rört den på decennier. 

Och det är ju ett bra tecken, för det tyder ju på långa kvällar med

stor sannolikhet för världsförbättrande samtal i sommarnatten. 

I ljusets sken. Sådant måste man ju gilla lite! 

Och så hade det dykt upp nya fjädrar i samlingen.

Som en tyst och stilla hälsning.

Sådant gillar jag lite extra! Någon har sett möda att böja sig ner och bära in

en fjäder. För att det funnits andra från tidigare.

Sådan tyst gemenskap med någon jag inte ens känner får mig lite lycklig. 

 Men sommarkväll ja…

Det är ju nog onekligen att ta i att kalla det sommarkväll.

Dagen började så bra, med sol och lite värme och så, men sedan kom regnet igen 

och temperaturen sjönk som en sten och ligger nu någonstans på hiskeliga fjorton grader! 

Inget under att Aida blänger från sitt fårskinn som om jag var en tjuv i antågande.

Men nej o nej, fåskinn finns det på den här kojan så det räcker och blir över.

Man har ju varit med om finsk sommar förr, vet ja! 

Den här hunden ser tvekande ut. Nå, född 2010 så har hon ju fått lite fel uppfattning om 

finsk sommar. Vi har ju haft några riktigt varma sådana de senaste åren, men nu 

är det andra bullar minsann.

Sitter och nyser och ångrar att jag glömt ta med mig en halsduk att sno runt halsen.

Kokar vatten och brygger hett te. 

Så sommar, så…….

Men EN fördel finns det med regniga somrar.

Det finns kantareller så man snubblar över dem! 

De här plockade jag bara genom att gå en liten sväng runt huset. 

Knappt så jag stack mig utanför takhänget.

Och bra så - för det regnade. 

Igen, o igen! 

* 

Det är också väldigt tyst i naturen just nu.

Så där tyst utöver det vanliga tysta.

Någonstans läste jag att ejdrarnas häckning misslyckats totalt i dessa vatten 

och här omkring.

Också andra sjöfåglar har haft ett dåligt år i år.

Ser några kanadensare som är vuxna, inga ungar.

Vikens skäggdoppingpar är här - inga ungar.

I övrigt - ingenting. Viken är tom på nytt liv. 

Så trist! 

Trots att våren kom tidigt och så, så blev det ändå inte så mycket förökning i år.…trist! 

Och skogens fåglar har fått ut sina ungar.

Det är väldigt tyst här.

I naturen, i skärgården. 

Kanske jag bara går in och steker mig lite svamp.

Tänder nog en brasa för att jaga ut fukten ur stugan. 

Fukten som klumpat ihop mitt nescafé, by the way.

Och DET betyder en morgon utan k a f f e  för mig i morgon.

Något säger mig att ni kan vara glada att bara möta mig virtuellt - och inte på "riktigt".

Inte en morgon Utan Kaffe. 

Finns det sådant? Överhuvudtaget? 

Få se om man klarar av det………………….?