KATTLOGIK OCH ANDRA TANKAR...

Hörde hur det krafsades ute på terassen, så jag steg upp från stolen för att släppa in katten.

Jag har lärt mig att det är bra att göra det i detta skede av krafsandes, för följande steg var att 

katten drar med klorna över fönsterrutan och DET ljudet brukar jag försöka undvika in 

i det sista. 

Nå, väl ute på terassen så ser jag bara svansändan när katten tar ett jätteskutt upp till

några utstående stockar. 

Katten blickar ner som om hon ville kolla att jag uppfattat vart hon tagit vägen.

Nämen, snälla Myrra! säger jag. 

Dörren är ju härnere! Vad gör du däruppe? Kom ner nu, lirkar jag.

Med det har inte katten en tanke på att göra. 

Uppoffrande kikar hon på fönstret till sängkammaren där under taket.

Hon har alldeles betydligt bestämt sig för något nu. 

För ner, det kommer hon inte! 

Så när jag märker att här hjälper inget lockande och pockande och katten bara jamar uppoffrande

så går jag då själv upp i övre våningen för att öppna fönstret.

Ja vadå? Varför skall man använda dörren när man kan ta den så mycket mer

krångliga vägen genom sovrumsfönstret högt upp.

Bara att försiktigt lirka in tassen mellan fönsterbågen och mer eller mindre

elegant häva upp sig och in.

Lite fokus är det enda som behövs.

Och jag är helt övertygad om att det här gjorde hon bara för att det var skoj! 

Visserligen använder hon den här vägen att komma in under sommarnätter då 

hon varit ute i skogen på jakt, men nu stod ju faktiskt dörren på vidgavel. 

Men nej, det dög inte. 

Och så kurade hon ihop sig på sängen och somnade gott.

Lite ryckte det i morrhåren nu och då när hon drömde om 

någon spännande mössjakt? 

Vad vet jag?

Men att den katten njuter att få vara här igen - det är inget tvivel om den saken.

Och inte är hon ju ensam om det. 

Även om vädret varit disigt och mulet. Även om vinden är kall och

luften råkall, så är det ändå alldeles härligt att vara tillbaka.

I huvudet vaknar nya idéer som man kunde göra i sommar.

Ingen risk att lillungen, som tyvärr inte hittat sommarjobb åt sig - än i alla fall -

skulle bli sysslolös. Nejdå, hans mamma har en masssssa goda idéer som bara ropar

efter lite tonårsmuskler.

Jau! 

Men nu skall det bli en skogspromenad. Har suttit inne mer än lovligt de här andra dagarna.

Dels har regnet vräkt ner, dels har jag jobbat på ett projekt som jag nu fått klart lite i

förtid, vilket ju bara är en bra. Hellre sitter jag inne och jobbar i regn och rusk

och kan ta lite ledigt sedan när solen skiner.

Konstigt va?

Men nu skall det nog bli att sträcka på benen lite.

En blek och lite ängslig sol kikar fram bakom talltopparna,

och min själ längtar efter en stilla vandring bland stammarna.

Skall försiktigt kika om man skulle se något liv i uggleholkarna.

Det är inte läge att kika in i dem nu ifall någon lagt ägg så kan de bli störda

och det skall man ju undvika. 

Men på håll han man försöka se om någon fjäder fastnat vid holkhålet.

Sådant.

Bäst att gå nu innan det blir mulet igen!