OCH VARDAGLIG VARDAG...

...och inte fullt så behaglig som min vardagliga weekend.

Det har varit väldigt, väldigt mycket jobb.
Är man en vecka borta, får man vara beredd på att ta igen det ett par veckor efteråt, liksom

Ringbud, mail och uppskjutna möten.
Nu, nästan två veckor efter min semester har jag betat och idisslat mig igenom dem alla. Nästan alla.
Vid sidan av allt det där övriga som normalt fyller mina arbetstimmar till brädden. Och ibland med lite råge.

Nu är det inte så att jag inte skulle ha hjälpsamma, duktiga kolleger som ställer upp - för si det har jag.
Jag är både glad och stolt över min arbetsgemenskap.
De ställer upp när de har tid - och även om de inte riktigt skulle ha tid.
Jag är ju inte heller oersättlig på något vis, men ändå blir det ring-mail-träff-bud på hög.

Men det är nu bara så...är jag "bara" en vecka borta så ber många att jag skall vara i kontakt när jag är tillbaka.
"Slå mig en signal när du kommer. Ring mig när du hinner. Vi hörs nästa vecka!"
"Ingen brådska - du svarar på mailet när du är tillbaka."
"Jasså, hon är här på tisdag nästa vecka, har inte så bråttom, så jag sticker mig in då" .
"Ja men, jag kommer in en sväng när hon är tillbaka."
"Be att hon ringer mig."

Och vips har man en ansenlig mängd allt möjligt på hög, och lägger in femmans växel och kör på med 120 i glaset för att hinna med allt.

*

Också lillungen har blivit med läxor på hög. Inte så mycket pga resan utan främst på att han åkte på en förkylning direkt efter resan, och var trött och hängig en tid innan det bröt ut och han måste stanna hemma från skolan.
Det resulterar i att han behöver extra stöd av mig på kvällarna.

*

Hunden har varit extra uppmärksamhets sjuk på grund av sin hundhotellvistelse och kräver sin tid.

*

I går kväll snöade det. En hel del. Riktigt blöt och äcklig snö.
Som jag aldrig hann skotta undan igår.
Tackade min fyrhjulsdrift när jag skulle ut från gården på morgonen - men visste vad jag hade framför mig på kvällen.
Snön måste bort. I natt skulle det frysa på och efter det skulle det vara ett skärt helvete att försöka få gården att förvandlas från frusen potatisåker till en något så där framkomlig gårdsplan.

*

Så efter jobbet kunde jag då se fram emot en till en och en halvtimmes träningspass i form av Riktigt Rejält Blöt Blötsnö som skulle skottas bort.
Tungt!
Blötsnön som vägde utav f_n hade dragit med sig en stor del av ateljéns stupränna då den halkat ner från taket.
Egentligen borde jag och lillungen hinna på ett möte till skolan gällande tillvalsämnen för nästa skoltermin.
Vi skippade den. Något måste bort!
Jag skottade gården, han grävde fram trapporna som gömt sig under snön som rasat från taken.
Han gick en sväng med hunden, medan jag rörde ihop lite middag.
Förhörde honom i geografi och finska - han har prov i dem båda i morgon.
Åt en sen middag runt niosnåret.
Duschade och stupade som en fura i soffan.
Tog datorn i famnen och skrev ett meningslöst inlägg - utan huvud eller fötter, tanke eller idé.

*

Och längtade till en lite mindre hetsig tillvaro.

Där solen lyste, där ingen blötsnö fanns, där läxorna var gjorda och mailen aldrig uppfunnen.


Mindes den gamla, lilla, gumman där på en av de små bakgårdarna i Monte på Madeira.
Hon som sopade sin terass.

Hon hade säkert sina bekymmer hon med. Men för en stund här på kvällen var jag redo att byta med henne.

Min vardagliga vardag mot hennes - för några dagar i alla fall.

*

Nu orkar min hjärna inte längre producera en endaste liten vettig tanke.
Hade egentligen tänkt berätta om hur mitt köpstopp framlider, om vårtankar, om meditation, om...om...om.

Men nu är det stop på så gott som all aktivitet i hjärnkontoret.


*

Go'natt!