...jag minns faktiskt precis när jag första gången upplevde känslan
av att det finns för mycket att välja mellan.
Vi hade precis kommit en bra bit på väg med vårt husbygge och Jag skulle
välja kakel till badrummet. Det fanns mängder och åter mängder att välja mellan.
Stönade uppgivet åt försäljaren och undrade varför det inte bara kunde finnas runt tio kakel
att välja mellan - skulle vara så mycket enklare.
Hon skrattade och sade att jag minsann inte är den första som undrar...
*
Den mänskliga hjärnan är inte riktigt och hänger med då valmöjligheterna blir för
många Man hade i USA gjort en undersökning inom ämnet människors köpbeteende och hade i en butik lagt fram 24 olika sorters marmelad som kunderna fick smaka på - och köpa den de
gillade mest. Så här många olika smakprover lockade människor att komma och smaka
men det var inte så många som sedan slutligen köpte någon sylt.
Man ordnade en ny testning, men denna gång med bara 6 olika marmelad-smaker.
De färre smakproven lockade färre smaktestare, men flera av dem köpte
faktiskt med sig en syltburk med sig hem. Alltså gjorde färre val-
möjligheter att det i slutändan var enklare att göra sitt val.
Våra hjärnors förmåga att göra val är begränsad. Vid för stort utbud börjar vi tvivla
och vi blir förvirrade, oroliga och kanhända till och med ängsliga.
Talade med min äldre grabb om det här med svårigheterna att välja.
Han, som så många andra av den generationen, använder sig mest av
streamingtjänster som Netflix och dylika. Jag hade på dagen lyssnat på ett radioprogram
där en tjej beklagade sig över att om hon har en timme tid att se på något
program innan hon bör gå och lägga sig, så kan det ta 45 minuter för henne att
välja vad hon skall se på - och följaktligen då bara hinna se på programmet i
15 minuter (eller strunta i den tid man valt att gå och lägga sig...).
Grabben kände igen sig. Precis så där är det, sa han.
Personligen känner jag inte att jag lider av överutbudet just där, främst av
den orsaken att jag sällan bläddrar och "surfar" utan oftast ser en serie, film
eller dokumentär som någon rekommenderat. Däremot märker jag att min tolerans att
ge något småtråkigt en chans blivit snävare och jag att rätt fort bryter om filmen
inte genast lyckas fånga mitt intresse. Samma gäller förresten böcker som
jag lånat eller laddat ner.
(Har alltså helt slutat köpa böcker för några år sedan).
Forskarna tror att en av orsakerna varför vi reagerar med (besluts)ångest inför ett
för stort utbud är den att vi under större delen av mänsklighetens historia levt i
en tillvaro där knapphet är det normala. Överflödet är inte det.
Hjärnan måste läras att överflödet är det nya normala och sådant tar tid.
Sedan är ju frågan om det är klokt, eller ens försvarbart?
Det kanske inte alls är ett sammanträffande att trender, eller livsstilar, där frivillig enkelhet,
att man frivilligt avstår från något blir alltmer populära. Visserligen är
det fortfarande en marginell grupp, men den växer. Personer som väljer minimalism och avstår från
sådant man upplever som onödigt.
Personer som väljer, bytesekonomi framför ägande, bo i sk tiny house framom att
sträva mot många kvadratmetrar. Vegetarianer och veganer har nog många olika
orsaker som ligger bakom varför de avstått från kött, men i förlängningen är det
också att avstå och göra valen enklare.
För ju mer vi har att välja mellan, desto mer börjar vi tvivla på att vi gjort rätt val.
Då blir vi missnöjda med oss själva - kanske vi borde letat mer, kollar fler alternativ -
blir rädda att vi missat något ännu bättre kap.
När man satt ut förbehåll på sin egen konsumtion och på det sättet
tvingat sig att minska utbudet och begränsa valmöjligheterna kan det
vara möjligt att man faktiskt då blir en nöjdare människa?
Kan det vara så?
Men tillbaka till kakelbutiken.
Det är snart trettio år sedan den insidenten och efter det har jag byggt och renoverat både
hus och hem - och alltid valt vita kakel.
Tråkigt måhända, men har aldrig tröttnat.
Och beslutsångest - heh - vad är det?
