TUSEN KILOMETER...


med bil på mindre än 1 1/2 dygn känns.
Känns som grus i ögonen och stelhet i kroppen, 
och tomhet i knoppen. 
(och ändå bloggar jag? huoh!) 

Om jag varit länge på jobb eller på resa så kan jag inte 
direkt falla i koma i sängen när jag kommer hem.
Har alltid varit sådan. En timme vill jag varva ner innan sömn.
Om jag inte är helt totaldäckad av trötthet förstås.

Jag var en sväng till Österbotten. 

Jag hade glömt att boka boende i tid så fick lite chansa att hitta
ett hotelrum åt mig, och visst fanns det. 
Hade med min tur tänkt att det är någon happening i stan och jag 
skulle få sova över i bilen - har också hänt. 
Men det fanns rum och överlag tyckte jag det var rätt 
lite semesterfirare och turister på gator och torg som jag hann se.
Fast vad vet jag? Jag är (tyvärr) rätt sällan i Österbotten.  

Jag brukar inte tipsa hit eller dit här på bloggen om vare sig det ena eller
det andra, och absolut ingen betald reklam, 
men nu måste jag bara nämna att jag sov på Sokos Hotel Vaakuna
i Vasa, för det var det första hotellet jag hittade till men till min glädje hade de 
några så kallade "temarum" som man kan välja istället för vanliga hotellrum.
Blev någon liten euto dyrare, men inget dramatiskt. 

Och jag tycker det är en sådan skoj idé att ge lite annan känsla än
dessa eviga "vanliga" hotellrum som man kan tröttna till döds på.
Mera sådant! 

Jag valde "skog" som mitt temarum.

Och aaah, att få krypa in i en laavu - ett slags vindskydd - men
med sjukt skön säng, underbara linnelakan och med ett fårskinn på
golvet så lurvigt att man sjönk in i till anklarna i det.  
Fick en att önska att det varit vinter - eller ens höst.

Överkastet som syns på så dåligt på bilden är alldeles, alldeles underbart. 
Det har ett helt vanligt duntäcke som grund, men så har ena sidan fått
ett riktigt grovt linnetyg påsytt och så har man gjort knutar av
jutegarn i duntäckets rutor. Enkelt, stiligt - helt genialiskt! 

Och jag som faktiskt har ett duntäcke överlopps som är
lite för varmt åt någon av oss att sova med fick en aha-upplevelse. 
Och så har jag lite linnetyg också.
Kanske jag - om syivern skulle uppenbara sig detta år - kunde få ihop 
något sådant här fint av sådant jag nu bara förvarar i skåpet.
Ett sådant extra täcke som också fungerar som dagtäcke skulle
passa som handen i handsken på stugan där vi älskar att
sova med fönstret uppe nästan alltid vi är där.
Men det kan bli lite kyligt då nordan ligger direkt på.

Men ja - jag sov som ett barn i denna lite fiktiva laavu. 
För möjligast äkta känsla drog jag ner luftkonditioneringen till så svalt det gick, 
öppnade fönstren (det var dryga 10 grader ute på natten) och zzzzzz-zzzz!  



Efter mitt möte, och egentliga orsak till att besöka Vasa, 
och innan jag kastade mig ner bland linnelakan och fåskinn så blev det 
en sväng på stan. Jag känner inte så bra till Vasa om jag skall vara
ärlig. Någon gång i tidernas begynnelse hade jag kompisar som
studerade här - men det var på Hedenhös tid det.

Jag gjorde det enkelt för mig och vandrade ner till vattnet, hittade en 
båt och en restaurang - allt i ett. Käkade en riktigt okej 'skagen-potatis' och 
lyssnade på Fredrik Furu som uppträdde där. 
Och så tittade solen fram, det var nästan lite varmt och människor
skrattade och det kändes nästan som om det kunde bli sommar i år också! 




Innan jag styrde hemåt nästa dag hann jag med en blixtvisit till 
Kvarkens skärgård. Eller fick mig en liten, liten smakbit bara.

Jag visste att jag inte denna gång skulle ha tid att stanna någon längre stund, 
men ville ta reda på mer om vandringleder och sådant man kunde
ge mer tid åt en annan gång, med bättre tid.

Och o ja....hit vill jag återkomma. Mer om det i ett annat inlägg.
Nu börjar ögonlocken verkligen tynga...

Men till sist.
Träbåtar alltså! 
I mina barndoms somrar hade vi en liknande på Åland,
fast den hade en inombordsmotor och lät
putputputputput...i mycket maklig takt.

Och den gick också i en synnerligen maklig takt.
Och jag älskade den båten! 

Så gör mig lycklig någon och ge mig en träbåt.
Jag lovar ta hand om den med min själ, mycket tjära och stort hjärta.
Glasfiberbåtar kan gå och gömma sig. De har ingen själ att ta hand om.
(om också betydligt mindre arbete..........)

De är ju som smycken - dessa båtar i trä.
Visst är de? 



VILL INTE KLAGA...


...men det är onekligen lite kylslaget för att vara juli när dagens
högsta temperatur är 12 grader och det dessutom blåser 8 m/s från nordväst! 
Jag vet inte om det är för att jag är så stelfrusen, men just nu kan jag
inte påminna mig när det senast varit riktigt riktigt varmt här.
Vilket år alltså. För att förtydliga det hela.


Så där härligt varmt att man inte alls vill ställa sig och laga mat utan mest bara
nöjer sig med en melonbit, lite sallat och kallt vitt vin.

Just nu vill jag helst ha en kryddig gryta och glögg - typ.
Visst är det mysigt med ljus och brasa - i mars och i oktober.
Men inte i juli. Inte alla dagar i alla fall.

Personligen har jag inte ens gått i närheten av något som heter simma.
Gubben, som är en ivrig simmare överlag och öppenvatten-simmare så fort
tillfälle ges hoppade i och tog sig en simtur, men trots sin våtdräkt
så vände han rätt fort och sade att han fick ont i huvudet av det 
kalla havsvattnet...i juli! 

Och långtidsprognoserna ser inte speciellt lovande ut om
man, som jag, längtar efter liiiite varmare väder. 
Min väderleksapp lovar inte ens temperaturer som skulle börja på en tvåa
inom de närmaste två veckorna.

Norden lever upp till sitt namn liksom.
Kallt så in i Norden.


Vill inte klaga. 
Jag har ju ändå en värmande brasa och ljus som sprider 
skönt ljus. Och ylletröjor. Och sockor.

Nej, det går ingen nöd på mig.
Tror jag?






SMÅSLÖTT...


Fast på ett fasligt skönt vis.

Idag har jag inte gjort ett skvatt. Jo, läst.
Kokat ägg och rört ihop en sallad.
That's it! 

Skall i morgon åka på ett fotouppdrag till Hangö
så då resten av familjen drog hemåt redan i går, så 
kändes det naturligt för mig att stanna kvar. 
Och inte tackar jag nej till lite egentid.

Har hunnit läsa fatt en hel del som legat på hög.
Både böcker och tidningar.
Såå skönt. Bara hängmattan och sommarvärmen som fattats 
för att sommarsöndagen skulle vara perfekt! 

*

På tal om det.
Sommarläsning vill säga!

I våras var jag med på ett litet hörn om att göra
sommartidningen Ingå Kompass.
Skrev lite om Mat 1919, torparblommor och 
om tips och trix för hundra år sedan.
Och så hittar man en och annan av mina
bilder i tidningen också i övrigt.
Så roligt att vara med. 

Dessutom finns där massor med annan härlig sommarläsning.

Nu finns den också som e-tidning

Klicka in dig här:

HEMMET...


Gråflugsnapparen som jag nämnde om och som 
hade tagit min tomma ampelkruka till boplats visar
sig vara en singelmamma.
Ingen pappa-flugsnappare i sikte.

Alla som någon gång varit ensamförälder vet att det nog 
kräver lite mer att få det att gå ihop än om man är två. 

Och jag kommer inte att behöva använda min 
lilla trädgårdsspade på en tid känner jag.


Så jag anstränger mig verkligen för att ge hemfrid åt fru Snapperska
och försöker lägga de flesta aktiviteterna (de är inte så många...;)) till
annan sida av stugan. 

Inte för att hon så lätt skulle överge sina ungar nu när de är kläckta.
Fåglar gör inte det. Men för att hon minsann inte behöver ett enda extra stressmoment 
till i sin vardag. 
Ensamförälder i en kall sommar då det inte myllrar av insekter precis...

Jag hejar på henne! 
Och håller mig undan.



I morse, då jag såg att hon flög iväg smög jag mig runt
husknuten för att se att allt är väl i boet.

Och det var det ju.
Fyra välartade ungar som börjar få lite dun på sina bara kroppar
slumrade till synes mätta och belåtna.

*

Eftersom jag tror att ungarna var riktigt nykläckta på den första bilden 
jag tog, vilket bekräftas av att ägget som fanns med på den bilden
kläcktes följande dag så är ungarna bara någon dag gamla.

Småfåglar värper ett ägg om dagen, men börjar ruva dem 
först då sista ägget är lagt, vilket betyder att äggen kläcks 
sedan med kortare intervall än de lagts. 
Oftast är det bara ett eller två ägg som kläcks 
ett dygn senare än de andra äggen.
Detta för att det är en omöjlighet att ha "halvvuxna ungar" 
och ägg som skulle behöva ruvas i samma bo på samma gång.

Vanligtvis lägger gråflugsnappare i snitt fem ägg så med 
fyra kläckta ungar har vi här en rätt så "normi-familj".
Bara en singelförälder då.

*

En annan singelförälder i viken i år är knölsvanen.

Då jag senast var här så var de ännu två,
men nu bara en ensam vuxen men med fem ungar.
Den andra föräldern har inte synts till.

*

I övrigt är det, som jag nämnde i tidigare inlägg,
ovanligt tyst och stilla med fågelliv i år.

Skraken har ynka fyra ungar, då den brukar ha ett dussin eller fler.
Andparet har inga ungar alls.
Och ejdern lyser helt med sin (och sina ungars) frånvaro.

Svalan har ungar under bryggan.

I skrivande stund simmar fyra vuxna skrakhonor förbi.
Helt utan ungar.

*

Det är verkligen tyst i skog och vik.
Och kallt.
Det är en kall sommar.







SOMMARSTORM...




Som den renodlade landkrabba jag är tycker jag att det är lite skoj när det stormar.
Med andra ord så länge jag känner urberget under mina tassar så
är det riktigt tryggt och bra - oberoende hur mycket det stormar.

In my summer-hoods, om man säger så, blev det inte speciellt mycket till storm.
Eller jo, visst blåste det men inte mer än vanligt när det luggar. 
Så kände jag det. 

Det som var ovanligt var att det faktiskt blåste från ett håll som det sällan
blåser ifrån, direkt från öster vilket gjorde att jag fick klättra över berg
för att överhuvudtaget hitta vågorna på bilden ovan. 




På "min sida av berget" såg stormen ut så här.

Inte så mycket till storm just här inte...

*

Någon gång skall jag ännu försöka pricka in att vara här när 
det  r i k t i g t  stormar.