STÄDA I VÄXTHUSET...




Ja, ja...det är ju ännu inte helt tid att packa ner hela sommaren
och alla krukor och sådant stuff, men eftersom jag är en sådan där
som hellre befinner mig höstveckosluten ute i skog och mark än i trädgården
så är det fullständigt naturligt att städa undan sommaren en dag som denna.

Utemöblerna, de somriga, åker upp på stallvinden för skön vintervila.
De sista sommarblommorna åker för återbruk i komposten och
växthuset städas så där höst-rent som känns skönt.





Kanske jag bara är en sådan där som hela tiden är lite före
när det gäller årstider. En tid redan har jag  klätt mig alldeles
för varmt när jag gått promenader eller på små vandringar.

Samtidigt vet jag att jag snart helst är ute i skogen, i naturen varenda 
ledig stund jag har och med tanke på det är det läge att städa undan sommaren
i god tid, så sedan när hösten är här på riktigt är det bara att ta för sig.

Jag längtar höst...



Så är det bara.

Välkomnar en ny årstid av hela hjärtat - älskar hösten! 





SMAKER, DOFTER OCH SINNEN....


Om jag lyssnar noga kan jag höra skillnader i regnets ljud. 
Dropparna låter annorlunda då de tar sin väg ner mot marken via de
gamla ekarnas lövsalar. Ekarna som står där som gigantiska famnar och tar emot
tusentals vattendroppar i minuten. 
Det är som om dropparna skulle delta i ett naturens eget flipperspel.

I motsats till dessa lekfulla flipperspelsdroppar i eklövssalarna är utgångsläget 
totalt annorlunda för de droppar som tvingas kasta sig nerför stupet av ett tegelklätt 
mansardtak och något våldsamt träffa träbron under mitt öppna 
fönster. Jag kan tydligt höra skillnaden. 

En droppe låter annorlunda om den träffar marken hårt, som koncentrerat från hög höjd, 
eller om den får glida stilla genom en sil av löv mot sitt mål - marken.

Också droppar som direkt regnar på marken låter annorlunda.

Så här i begynnelsen av hösten överraskas jag alltid av 
regndropparnas samklang som på något sätt får det att låta som 
en vacker körsång av sinnesro. 

En måste bara älska hösten. Och alla dess smaker, dofter och ljud.
Att ta dessa till sig och till sina sinnen.

Det är lite lycka det! 



FLYTTLÅDOR OCH SÅDANT...


Skönt trött...
Det var flyttdag på jobbet idag, och i ett huj
bytte mappar, datorer och människor ett par våningar upp.

Jag känner sällan ett sötsug, men idag var en sådan dag.
Jag hade gärna huggit tänderna i en morots-muffins, men dessa
som jag bakade för någon tid sedan var uppätna sedan länge.

Lika så bra. 

Jag han ju alltid titta på bilden en stund och minnas vad den smakade.
Muffinsen.



REGNVÄDER...


Vanligtvis brukar jag inte roa mig med att klä (ut) mina hundar.
Helt medvetet har jag valt att ha så kallade "pese ja pidä"-hundar som 
är möjligast vädertåliga på alla sätt.

Riktigt alltid kan man ändå inte få allt och min borderterrier hör till
de individer i rasen som nästan saknar bottenull i sin päls, 
vilket gör att hon kan vara rätt 
så frusen trots att hon ser ut som en lurvhög då hon har lång päls.

Fördelen med hennes sträva päls är att det fastnar väldigt lite skräp i den
och att den torkar rätt så snabbt. Sommartid är det med andra ord inga
problem alls med att hon blir våt, hon luktar inte ens "våt yllesocka" 
speciellt länge just tack vare den glesa bottenullen.
Och hon har sällan för varmt, tvärtom är hon den som ligger var i gassande
sol när alla andra individer, inklusive katten, redan dragit sig till skuggan.


Men så här när det börjar bli kyligare i luften så märker jag att hon 
då hon blivit våt under våra skogspromenader ofta ligger och småhuttrar i
bilen när vi kör hemåt. Det är ju inget hon tar större skada av men, 
knappast är det så skoj för henne heller.






För många år sedan kom det sig att jag köpte en "oljerock" åt
min dåvarande hund. Minns inte ens längre var jag köpte den, men
att det var ett kvalitetsköp är helt klart! 
Märket är samma som gör de där klassiska austalienska hattarna som 
skall hålla en hel livstid. Undrar om inte den här "oljerocken" kommer att hålla
både en och två hund-livstider.

Idag var det första gången för i år jag plockade fram den från lådan med höst-stuff.

Vi gick en sväng i skogen, jag testade min anorak som jag oljade här för en tid sedan. 
Jag höll mig torr och större delen av hunden hölls torr.  
Det spöregnade därute. Det var ingen som helst trängsel på stigarna...

*

En liten detalj på "oljerocken" är den lilla ficka på ryggen.
Då vi går längre turer brukar jag ha med lite gott åt hunden också, naturligtvis!

Med samma princip som då ungarna var små och vi gick ut i skogen med matsäck; 
man bär något själv, får också hunden bära sin matsäck.
Som om det skulle ha någon betydelse för vare sig min eller hundens del.
Det är bara lite småvitsigt med en hund i oljerock med matsäck på ryggen.
Det brukar väcka muntra kommentarer. 

Men i övrigt så klär jag aldrig (ut) min(a) hundar...heh! 



SOMMAREN SOM VAR...


Nu är det väl ändå bara att inse att sommar är liksom so-last-season! 

Och dags för ett litet sammandrag. 

Det blev inte så himmelens många heta sommardagar i år nej.

Det har både jag, och det lilla jag odlat, märkt. 
Tomater som mognade blev - inte så många. Vill helst inte ens tänka på
vilket dess kilopris hade blivit om jag skulle ha behövt köpa dem.

Nåh, jag hade förmodligen inte köpt dem till det priset. 
Det säger redan något...


Squash är en annan favorit att odla som man liksom inte
kan gå på minus med. Sätt ett ynka frö i jorden och du får ett halvdussin 
squash i utbyte. Normala somrar ja...

I år har till och med squash-skörden upplevts lite exotiskt. 
Vanligtvis brukar en så här i september inte veta vad 
man skall gör (av) med all squash...
Men i år har det inte blivit så mycket skörd att jag behövt leta
 efter nya recept på nätet. Nej då.
Jag har alldeles utmärkt klarat mig med de recept jag prövat tidigare år
och konstaterat fungerande och smakliga. 


Och så en annan raritet i odlingarna:
Bönorna....NO comments. Vi tar nya tag nästa år!
Jag vill inte ens räkna hur många bönskidor det blev att skörda.
Vi talar tiotal - med optimistiskt lagd nöd och näppe. 

*

Bara att inse att den här sommaren aldrig riktigt kom igång.
Det var ett evigt väntades på värme, på värme och på lite mer värme.


Jag vet inte, men tycker att det varit lite klent med 
sådant som sommarhetta redan något år nu. 
Vanligtvis välkomnar jag hösten eftersom jag av erfarenhet vet
att det är min favoritårstid och oftast brukar jag vara rätt så trött 
på sommarvärmen såhär i september och välkomna hösten på alla plan.

I år känner jag ett märkligt vemod i att behöva släppa taget om sommmaren.
Känns lite som orden i Lisa Nilssons låt "Långsamt farväl".

Man vet att det är över även om man vill stanna i det ännu en stund, ännu ett tag.
Man vill så ha ännu en dag med barfota-fötter i skorna, ännu en natt med vidöppna fönster.
Ännu en dag utan ytterrock och ännu en natt för katten att vara ute. 
Och inte att förglömma; ännu en tomat eller squash att mogna! 

Vi lever ett långsamt farväl.