Om jag lyssnar noga kan jag höra skillnader i regnets ljud.
Dropparna låter annorlunda då de tar sin väg ner mot marken via de
gamla ekarnas lövsalar. Ekarna som står där som gigantiska famnar och tar emot
tusentals vattendroppar i minuten.
Det är som om dropparna skulle delta i ett naturens eget flipperspel.
I motsats till dessa lekfulla flipperspelsdroppar i eklövssalarna är utgångsläget
totalt annorlunda för de droppar som tvingas kasta sig nerför stupet av ett tegelklätt
mansardtak och något våldsamt träffa träbron under mitt öppna
fönster. Jag kan tydligt höra skillnaden.
En droppe låter annorlunda om den träffar marken hårt, som koncentrerat från hög höjd,
eller om den får glida stilla genom en sil av löv mot sitt mål - marken.
Också droppar som direkt regnar på marken låter annorlunda.
Så här i begynnelsen av hösten överraskas jag alltid av
regndropparnas samklang som på något sätt får det att låta som
en vacker körsång av sinnesro.
En måste bara älska hösten. Och alla dess smaker, dofter och ljud.
Att ta dessa till sig och till sina sinnen.
Det är lite lycka det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar