Nu är det väl ändå bara att inse att sommar är liksom so-last-season!
Och dags för ett litet sammandrag.
Det blev inte så himmelens många heta sommardagar i år nej.
Det har både jag, och det lilla jag odlat, märkt.
Tomater som mognade blev - inte så många. Vill helst inte ens tänka på
vilket dess kilopris hade blivit om jag skulle ha behövt köpa dem.
Nåh, jag hade förmodligen inte köpt dem till det priset.
Det säger redan något...
Squash är en annan favorit att odla som man liksom inte
kan gå på minus med. Sätt ett ynka frö i jorden och du får ett halvdussin
squash i utbyte. Normala somrar ja...
I år har till och med squash-skörden upplevts lite exotiskt.
Vanligtvis brukar en så här i september inte veta vad
man skall gör (av) med all squash...
Men i år har det inte blivit så mycket skörd att jag behövt leta
efter nya recept på nätet. Nej då.
Jag har alldeles utmärkt klarat mig med de recept jag prövat tidigare år
och konstaterat fungerande och smakliga.
Och så en annan raritet i odlingarna:
Bönorna....NO comments. Vi tar nya tag nästa år!
Jag vill inte ens räkna hur många bönskidor det blev att skörda.
Vi talar tiotal - med optimistiskt lagd nöd och näppe.
*
Bara att inse att den här sommaren aldrig riktigt kom igång.
Det var ett evigt väntades på värme, på värme och på lite mer värme.
Jag vet inte, men tycker att det varit lite klent med
sådant som sommarhetta redan något år nu.
Vanligtvis välkomnar jag hösten eftersom jag av erfarenhet vet
att det är min favoritårstid och oftast brukar jag vara rätt så trött
på sommarvärmen såhär i september och välkomna hösten på alla plan.
I år känner jag ett märkligt vemod i att behöva släppa taget om sommmaren.
Känns lite som orden i Lisa Nilssons låt "Långsamt farväl".
Man vet att det är över även om man vill stanna i det ännu en stund, ännu ett tag.
Man vill så ha ännu en dag med barfota-fötter i skorna, ännu en natt med vidöppna fönster.
Ännu en dag utan ytterrock och ännu en natt för katten att vara ute.
Och inte att förglömma; ännu en tomat eller squash att mogna!
Vi lever ett långsamt farväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar