URSKOG...

Så fort de första björklöven börjar gulna och asparnas löv börjar prassla i vinden,

så får jag varje år en sådan galen längtan till skogen att det knappt är sant! 

I snart ett par månader har jag haft en akillessena som mottarbetat mig 

när jag försökt gå lite längre sträckor. Men nu...NU...verkar det släppa! 

Tack för det till arbetskompisen som tipsade om att ta till brödkaveln! 

(Alltså ja, ett lite förtydligande; man sätter sin på golvet med brödkaveln under

akillessenan och så "manglar" man på. Det är inte speciellt skönt, om man 

uttrycker det så, men det hjälpte!) 

Så nu äntligen bar det ut till skogs efter en låååååång paus! 

Jag har lyckan att bo rätt så nära en alldeles fantastiskt skog, dit jag gärna 

återkommer för att upptäcka nya stigar och vandringsleder. 

I ungdomen kände jag dessa stigar utan och innan, men efter många år 

på andra orter har jag onekligen glömt vilka stigar leder vart, naturen har 

vuxit till sig, ändrat sig och nya stigar har bildats. 

Men skogen är sig lik. Och jag har på något sätt hittat hem igen. 

Också här.

Nu skall jag bara återupptäcka alla små stigar och stråk igen.

Jag dyker in i urskogsområdet.

Det må vara ett begränsat område urskog, men man kan ändå

förnimma känslan av skog som får leva sitt eget kretslopp utan

beblandning av människans tycka och vilja. 

Träd faller av stormar och av ålder och får murkna och dö. 

Eller återgå till det kretslopp som heter natur.

Nya plantor tar vid där förutsättningarna ger möjlighet.

Så där som det skall va...!

Här finns en helt egen stämning och det är som om hela skogen skulle

vara ett annat väsen än annars. Kanske jag bara inbillar mig? 

Men det känns som om skogen skulle vara lite mer skog just här.

Lite djupare, lite mörkare, lite mer mystisk, lite mer...ja, andlig på något vis.

Och ändå. 

Det här är en skog jag delar med dryga miljonen andra människor som bor 

i Storhelsingfors. Vi är i Helsingfors Centralpark.

Tänk, 700 hektar fantastisk skog att bara traska ut i.

Går jag söderut härifrån, 10 km sådär,

så kommer jag till Tölöviken i centrum av Helsingfors.

Från urskog till city. Och tvärtom.

Helt fantastiskt område, nästan så man inte begriper

vilken fantastisk pärla det är! Och jag vill återupptäcka de

stigar jag engång här gått.