SMÅ VISIONER....





Ja, jag håller på med att försöka hitta den rätta stämningen
i boendet. Så inte större visioner än så här hos mig idag.
Någon må tycka att det är ytligt och banalt.
Och det kanske är så, men för egen del kan jag 
bara säga att jag skulle ha svårt att klara mig utan den
där skönheten i vardagen.
Jag kan inte ens välja bort det om jag så skulle vilja.
Att hitta skönhet i sin näromgivningen (läs i hemmet) 
är för mig lika viktigt som att ha åsikter om politik, 
att värna om naturen, och att ta hand om sin kropp 
genom att motionera
och äta vettigt. 

Så simpelt är det.

Vardagsskönhet är rysligt viktigt 
och förmodligen underskattat i vårt välmående idag, 
då tempot skruvats upp så till den grad att vi kanske
inte har tid och möjlighet att andas och vara i vår
tids vardags skönhet. 

Kan inte låta bli att tänka på Ellen Key, en av mina inspiratörer och förebilder från
historiens djupa lager, som man skrivit om som så:

Ellen Key hade även idéer om hemmets betydelse och var övertygad om att skönhet kunde förändra och förädla människan. I hennes ögon fanns det med andra ord ett samband mellan det yttre och det inre, en vacker miljö kunde göra folk till bättre och lyckligare människor: man arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare om man i sitt hem möter vackra former och färger på de saker man omger sig med. Lika betydelsefullt är författarens sociala och demokratiska patos: skönhet är något alla ska ha rätt till.


Och någonstans djupt inne i min själ tror jag att 
vi fortfarande är där.
På samma linje.

Vi människor utvecklas så stilla inombords och våra värderingar
och känslor har en tendens att förnyas rätt segt.
Och med tanke på det så tror jag inte att Ellens tankar är
så förlegade som man kunde tro.

*

När jag flyttade gjorde jag av med en massa böcker.
En av de böcker jag inte kunde ge vidare var just Ellen Keys bok:
Skönhet för alla.

För det är så viktigt! 
Viktigare än man anar.

Skönhet + för alla = viktigt




SÖNDAGS-VARDAG...

Jag gillar alldeles förfärligt mycket det här med vanliga dagar.
Vardag eller söndag, det kvittar. 
Men sköna, okomplicerade dagar är bara...alldeles underbara! 

På det sättet är jag en enkel människa.
I många bemärkelser kanske. Eller förmodligen.
Nå, hur som helst.

En simpel, enkel söndag med snöfall som dagens stora nyhet,
är vad jag har att bjuda på idag.

I övrigt inget nytt att komma med.


Ibland tänker jag hur underbart skulle det inte vara om alla människor 
faktiskt någon gång skulle dokumentera sin vardag.
Vilken skattgömma för framtida forskare och folkloristiker. 

Själv trivdes jag mest i köket idag.
Bakade knäckebröd. 

Och rörde ihop några goda röror. 




Och tänkte att det här minsann inte var en söndag som kommer
att gå till historien som något man behöver minnas.

Men för den delen var det absolut inget större fel på söndagen.
Den var bara just så där vardags-söndagig då inget alls
hände som fick någon att höja på ögonbrynen.
Ingen rynkade pannan eller uttalade sig åt ena eller andra hållet.

Med andra ord en fasligt slätstruken söndag.

Och vet ni - sådana behövs nog också.

För med det perspektivet så kommer morgondagens
måndag att kännas hur intressant som helst.

Om man tänker så.




HEMMA IGEN...

...från Stockholm 
och härligt uppladdad med vår-feelis från Formex-mässan.
Även om de egna tulpanerna i vasen fått sig en liten törn 
då de blivit kvarglömda *hosthost* på en spis som det eldats i 
då kölden därute knäppt i knutarna med -25 grader 
så är det ändå känslan av löftet om en vår som finns på ytan hos mig.

Personligen är det inte så mycket graderna som ljuset som spelar in.
Bara det finns ljus, så är det okej med ordentliga köldknäppar.

Och ljus...ja det kan ju tolkas på olika sätt.

Och i min mening så menar jag de båda.
Både ljus som i form av stearin men framför allt ljus som i form av naturljus.

Sol eller inte. Men ljuset är tillbaka. 
Och jag välkomnar det så!

Jag älskar långa promenader i vintervind som får kinderna att glöda och
hundar att efteråt nöjt skrynkla ihop sig på sina fårfällar. 

Käkar med familjen en glödhet lasagne av spenat och
kriminellt mycket ost. Häller upp ett glas rött, tänder ljus.
Lyssnar på Jackson Browne och bara är sådär skönt
och på något äkta vis i det där nuet man så talar om.
För det finns inte så mycket annat just nu att vara i.


Slänger upp lite små-utmattade mäss-fötter på den marockanska "puffen" som
förutom att den är en gudomligt skön pall också gömmer våra extra täcken.
En sådan här puff sväljer glatt fyra tunnare täcken i väntan på övernattande gäster.
En både vacker och på flera sätt praktisk sak att ha.
En "puff".

Och så...jag brukar sällan o-oooa för något märke eller så.

Men nu bara måste jag! 
(och nix, det är ingen reklam - de vet knappast att jag är och finns, 
än mindre att jag bloggar om 
en kameraväskan i fråga....)

För en tid sedan köpte jag mig en ONA-väska
i hopp om att kunna kombinera
handväska och kameraväska i en och samma.

Och för mig har den här väskan uppfyllt typ alla mina 
förväntningar. Och lite till.

Precis lagom som handväska, rymmer min kamera med norm-objektiv.
Kan klämma in ett litet zoom om skulle behövas. 
(obs! Litet).

Men framför allt - den här väskan är något av det mest bekväma
i väskväg jag varit med om efter ryggsäck.

Och jag tycker så om hantverket i väskan.
Det känns äkta genuint. 

Så att också en väska kan faktiskt kännas som om man är
"hemma igen" genom att tillföra något som man
inte visst hur man klarat sig utan - innan.

EN SVÄNG VÄSTERUT...

...med risk för lite inflation på Helsingfors-bilder, så klämmer jag till
med ännu en.
Och dessutom en riktigt klassisk sådan.

Mer typisk Helsingforsbild än den här finns knappast! 
Och varifrån knäpper man den.

Jo, från Silja- färjans akterdäck förstås.

Hur många gånger har man inte rest med dessa båtar västerut,
men aldrig att jag tänkt på att faktiskt ta en bild! 

Men nu har jag då alltså också tagit Den Klassiska Helsingfors-bilden.
Och visst är den fin? Vår lilla, vackra  huvudstad.

Men ja, nu är jag alltså i Stockholm.
Gått runt på mässa nu så fötterna blöder och 
huvudet är ovalt av intryck och nya tankar. 
Det är bra! 

Det känns skönt att vara "tillbaka" i det jag jobbat med
tidigare, för länge sedan.
Känns som att vara hemma igen lite.

Och när man nu engång är i Stockholm och 
till och med lyckats släpa med lillungen så blir det lite
härligt turistandet i morgon innan vi flaxar hemåt på kvällskvisten.

Nytta och nöje.
Man tackar och är mycket nöjd med tillvaron.

Och passa på att njut lite av era fina huvudstäder - var ni än är.

Och KRAM förresten! 
Internationella Kram-dagen till ära! 

ETT VINTRIGT HELSINGFORS...

test av en cyklist på åker
...det kom sig väldans lämpligt att jag fick ett uppdrag att fota
bilder från ett vintrigt Helsingfors till ett senare projekt.

Inget man behöver be mig två gånger om så när solen skiner just så där fint, 
snön gnistrar och i kalendern står det söndag och inga aktiviteter 
eller o-aktiviteter inbokade så är jag redan ute i bilen.

På vägen in till stan finns åkrar där man dragit skidspår kors
och tvärs - vilket osökt påminner mig om att jag
nog i år skall skaffa mig ett par bra skidor.
Eller i alla fall skidor. Och en mössa.
En bra mössa.

Jag har ju gillat att skida, även om det var något årtionde sedan. 
Men i år skall det bli en nytändning på den fronten.

Och cykla! 
Jag längtar redan nu efter våren och att få slänga (no jo, ni vet) kameran
i korgen och trampa iväg.

Jag hann knappt tänka den tanken till slut innan jag fick syn på den här
ivriga vinter-tramparen, så ivrig är jag ändå inte...
Det är faktiskt -15 grader därute!
Lite mer som att det kunde finnas en liten risk att min cykel skulle
gå samma öde till mötes som den här.

Fast min cykel är vit. Och skulle knappast synas i snön om man
så övergav den i en snöhög.





Men som sagt.

Det blev lite bilder från Helsingfors.
Känns lite som att återupptäcka sin egen stad.
Och det är ju skoj! 


För visst är det så.

Vintern är vacker. Helsingfors är en fin stad.
Och vädret...en kan inte klaga.

Det var en fin söndag det här!