LITE, LITE VARMARE...

...för stunden i alla fall. Inte mycket men så det 

känns lite mer humanare att vara där ute. 

Tycker hundarna i alla fall.

Vi människor kan ju klä på oss det ena plagget efter det andra.

Endel kläder mer "tekniska" än ändra och kylan kan stängas ute.

Själv klarar jag mig rätt långt med tråk-ylle och vindtätt ytterst.

Och hundarna har sin päls. Så på det sättet fryser inte de heller.

Men trampdynorna är deras akilleshäl.

Vid -14 grader, så där, går gränsen för min borderterriers tassar.

Och JackRusseln - ja han är en gammal man med glesnande hår lite

här och där, så för honom går behaglig köld vid...plus tre grader?

Fransman som han är av börd. Lite 'finare' sådär ni vet?

Men idag var det  ä n t l i g e n skönt vinterväder för lite

längre utomhusvistelse.

Och då körde vi en gammal goding.

"Leta torkade julskinksbitar i snö".

Det här har jag bjudit mina hundar på så länge jag haft hund.

Det som blivit över av julskinkan så har jag skurit i små, små bitar, torkat i ugn 

och frusit ner. Perfekta att ta fram om man tänkt skola någon unghund eller

just for fun som i mitt fall idag.

Att ta en näve torkade skinkkuber och slänga ut det i pudersnö och 

så får ett par hundar snusa fram till godbitarna.

Man kan inte ta miste på hur skoj det är, för svansarna går som små

propellrar på hundarna.

När det är så här kallt som vi haft det så blir det att aktivera dem

inomhus efter bästa förmåga, men att äntligen få komma ut...

...det är lycka det - för en var! 

Promenader i -20 grader och kallare är....vackert men ingen höjdare för hundarna precis! 

I trädgården finns det inte heller så där ruskigt mycket att "se".

Eller jo, det finns, men då behöver man krypa nära intill och verkligen se.

Som det är med så mycket...man behöver SE för att SE.

Veckoslutet ser ut att bjuda på helt olika sätt att 

vara i sin vinter.

Hoppas det inte blir för kallt att ta kameran med.

Det vet jag redan - hundarna får stanna inomhus.

Och katten...ja den ha knappt lämnat bastulaven sedan

hon insåg att där är varmare än i övriga huset.

Ibland mer, ibland mindre, men oftast varmast.

GAMLA RESTER...

...jag brukar försöka vara den som inte slänger så mycket något alls.

I teorin. I praktiken är det knepigt.

Och i verkligheten så blir det ju att slänga en hel del.

Om man skall vara ärlig.

Såg ett program om vad allt illa plast åstadkommer därute i naturen,

i våra hav, både stora och små,

och blev än mer övertygad om att undvika allt som har med plast att göra.

Men det är ju inte bara plast. Det är väl bra att ta tillvara på 

allt det där andra som vi har drällande i skåp och lådor.

Ni som känner mig vet att jag brukar "baka" kokosfett-tårtor med solrosfrön och nötter

som jag fryser ner i kakformer av olika slag till småfåglarna.

Det brukar uppskattas. Av fåglarna alltså.

Men ibland blir det lite över.

Det blev över lite muffinsformar från senaste bak.

Inte nog för att svälja en muffins-sats.

Nötter hittade jag i en påse. Och så hade jag

en knapp halva kokosfett i kylskåpet.

Precis perfekt att göra lite fågelgodis av! 

En dussin frömuffins blev det.

Och på så sätt så kom några små gamla rester till lite nytta.

Så på sitt sätt inget nytt idag - snarare gammalt och beprövat.

SNÖSTORMEN...

Precis hann jag viska om lite vårkänslor under västen och petat på lite 

fröpåsar och nya trädgårdsidéer när vintern slår till ordentligt.

Visserligen må den vara i sin fulla rätt att göra det i januari.

Faktiskt.

Den här synen mötte mig i morse när jag steg upp.

Det hade visst snöat lite under natten.

Och det har fortsatt hela dagen.

Och fortsätter fortfarande i skrivande stund.

Sådana här morgnar uppskattar jag verkligen att jag numera inte 

behöver ge mig iväg utan kan ladda upp mig hemifrån.

Bokade biljetter till Formexmässan i Stockholm och hoppas

hinna med lite annat skoj i Stockholm på samma gång.

Stockholm är ju aldrig fel om man säger så.

Och ute...där vräker snön fortfarande ner i oförminskad styrka.

Mysigt.

Det måste nog ändå medges! 

Och man kan ju alltid bläddra i en frökatalog eller 

en trädgårdsbok eller varför inte snurra in på en sida med söderresor -

om inte annars så för att balansera upp det hela lite.

Må i stormen - och kör försiktigt! 

MÅNDAG JA...

...sedan jag sade tack och adjö och stängde dörren 

till min numera förra arbetsplats så har det varit snudd på lite festligheter 

hela tiden. 

Lite nyår, och så lite ost-och-vin-kväll hos barndomskompis, 

på det lite trettondagshelg och så tog man själv  

och fyllde 50 mellan varven och så var det ett veckoslut på det.

Igen.

Det är så att en börja längta efter vardag och helt vanliga ting.

Jo...jag är just så programmerad.

Jag gillar faktiskt vardagen rätt så skarpt.

Lillungen håller kanske inte helt med.

Som de flesta tonåringar så har han svängt på dygnet under jullovet 

och nu skorrar det lite obehagligt i dygnsrytmskuggarna när det skall svängas

tillbaka till vardags-mode igen.

Själv tycker jag att det är skönt med lite mer ordnade rutiner.

På något sätt.

Och så när nu vardagen kör igång så blir det lite mer vardag på 

matbordet också.

Och vet ni vad - jag kan tycka att också det är lite skönt.

Att duka enkelt, äta enkelt, men gärna nog både gott och välgjort...

Håller på och tömmer frysen så idag rök den sista egna spenaten

 och blev till en riktigt god soppa.

Vardagsmat. Som. Bäst.

Och så hände det - i år igen.

När vardagen är här och de sista barren från julgranen 

(som jag inte ens hade i år)

är uppsopade så går jag ingång på längtan efter att få odla igen.

Den sista amaryllisen har inte slagit ut ordentligt när jag redan

bläddrar i frökataloger. Planerar nya odlingslådor 

och örtkrukor ja,...oj...oj...oj...

Plockar fram myrtenträden 

(nå, träd och träd...men ni vet, de har stam i alla fall)

Ser att de klämt fram några nya löv i sin tillvaro i (jul)exil.

Och blir helt vårfjomsig.

Väntar samtidigt på snöstormen som utlovats skall komma

gastande och bädda in allt  och alla i vitt snöpuder.

Jag är lite tudelad till allt detta.

På samma sätt som jag kan vara tudelat till 

måndagar. Och till att helger tar slut.

Jag vill vara i vintern, njuta av snön, men mentalt längtar jag till våren.

Jag vill vara i veckosluten men väntar (numera) lite, lite på måndag.

Jag vill vara i helgens glitter, men kan sakna vardagens sköna lunk.

Så på det sättet är det skönt med måndag. Som idag.

En måndag då jag fick de flesta av husets datorer,

bärbara dito,  diverse ipads och telefoner att samtala och

samarbeta med den nya printer/skanner/kopieringsmaskinen.

Säger hon som tidigare kunde ringa en IT-avdelning och 

gråta eller hojta eller svära beroende på, men nu

får fixa det själv.

Så länge allt funkar kan en ju vara bara nöjd! 

Nöjd med måndag, nöjd med januari, nöjd med vinter.

Och med en pikipikiliten längtan efter...vår.

NÄRA TILL STAN...

...jag får nu och då frågan hur det är att nu bo så nära "stan" igen. 

Och med det menas Helsingfors då. I min värld är det så.

När jag var barn, när jag var ung.

Åkte man till stan så åkte man in till Helsingfors.

Det tog en kvart då. Det tar en kvart nu.

I stora drag så har jag ju sedan hela mitt vuxna liv bott på landet.

Och det har nog ändå alltid funnits en liten tröskel på att åka

in till stan. Jag menar det har ändå alltid varit minst en timme att åka.

Åt ena hållet.

Men nu bor jag då en kvart från centrum och har lite

av de båda världarna.

Lande här inom trädgårdens häckar.

Om man frånser oljudet då...

Och stan rätt så nära ändå.

Så jag hoppas att det blir på ett annat sätt vanligt 

att bara sticka sig in till stan.

Så där som det var förr. För mig.

*

Sedan trettondagen har man i Helsingfors kunnat 

uppleva LUX Helsinki.

En slags ljusfestival som verkligen inte 

försämrats av att det varit snö och -20 grader.

Tycker jag.

Egentligen var vi bara "passing by" men hann med en liten sväng 

med kameran i alla fall på ett par av dessa 

upplysta platser.

På sitt sätt var det skönt att vandra där i ljus som egentligen inte var ljus

utan mest färger och se hur det ångade om människor som gick

omkring påpälsade så in i Norden (hahah). 

Och att sedan komma hem till sin egna ljus-show.

Heh...verandans fönster ser ut som om de var av rispapper,

men så är det ju nog inte - de är bara täckta av isrosor.

Ingen ser in och ingen ser ut.

Det blir så vid minus tjugo.

*

I morgon börjar vardagen på allvar här hos oss.

Lillungen drar iväg till sina studier och

jag skall knåda ihop ett litet hemkontor åt mig.

Nu känns det att 2016 drar igång på allvar! 

Yej!