…och det är ju bra det, för i övrigt var väl dagen…sådär.
Eller det började helt fantastiskt med sovmorgon och kaffe på säng
(man tackar!) och ganska lite måsten att ta itu med, om man frånser att det saknas mattor
i huset och "någon" borde göra "något" för att rätta till det.
En mängd mappar väntar på att gås igenom och ja…det FINNS lite
att ta itu med innan det här hemmanet känns som hem på riktigt.
Särbon, numera sambon då, krattade och till slut tog han emot erbjudandet
om att använda min lövblåsare för de där mest knepiga ställen dit
krattan inte riktigt når.
Jag gillar ju själv så mycket mer att kratta än att lövblåsa och
det är bara det faktum att jag fick en lövblåsare av min bror, av honom som gillar
att snöa in sig på alla mojänger som finns. Och det gjorde att vi faktiskt
har en dylik manick i våra, numera gemensamma, förråd.
Laddade upp med fågelgodis lite här och där i trädgården och
hade själv laddat upp för både ögon- och örongodis för kvällen.
Peter Jöbacks och Helen Sjöholms konsert i Helsingfors.
Det hade jag så väntat på!
Och så behändigt nu när jag bor så nära.
Bara att hoppa i bilen och skurra iväg in till stan.
*
Så trodde jag ju.
Och så gör jag - och får punktering. Första gången ever.
Ringer bärgning. Den bilen kom aldrig.
Ringde en annan. Den kom.
Sent, men den kom.
Den första bärgningsfirman ringde och sade att de skulle
fakturera mig för att det inte fanns en bil att bärga när de
äntligen kom till platsen för att en annan och lite raskare
firma redan varit där och hämtat bilen.
Någonstans här åkte mitt blodtryck upp i falsett.
Mannen som numera är sambo med mig hade passat på att åka och simma
när jag nu då skulle på konsert.
Honom gick det inte att få tag på för att försöka tjata till sig en skjuts till
en försenad konsert.
Bussarna har lördagstidtabell och för en som jag då som inte är
världens vanaste användare av kollektivtrafik blev det hela bara lite…för mycket.
Osande av ilska lovade och hotade jag mig själv på att lära mig
åka kollektivt igen. Nu när jag bor i huvudstadsregionen.
Det kan väl inte vara så svårt?
Så jo…min min var minst lika bister som hundskrällets tidigare på dagen.
Hade behövt koppla henne efter att hon visat en alldeles för ivrig tendens
att skruva upp sin jaktinstinkt.
Här mitt i "storstan" där det faktiskt dräller av mer spännande
vilt-dofter än därute på landet-wanna-be där vi bodde.
Men mer om det en annan gång.
Men håller man på med att höst-städa på gården så hinner man inte
alltid ha koll på en liten iller-snabb terrier med jakt-mooden påkopplad.
Och förutom att det var lite "löv is in the air" idag,
så var det tydligen lite
löv is in the …beard också.
Eller kanske det bara var en lite föraning av movember?
Vi kvinnor bär rosa band i oktober och männen bär mustasch i
november, lite av samma orsak.
För att vi löv att få ha en frisk kropp oberoende är det x eller y-kromosom
som regerar i våra kroppar.
Och för att vi vill alla allt väl och faktiskt förmedla löv till alla dem som
kämpar mot cancer och andra svåra sjukdomar.
Till alla er:
Love is in the air!
