JAG SKULLE LJUGA...

…om jag sade att allt Efter Flytt skulle vara så här balanserat och ordnat och redigt och 
lagom som det ser ut.
För det är det  i n t e ! 

I tamburen dräller stövlar och halsdukar och handskar och väskor om vartannat i en glad
samling för att det inte fanns ett skåp som passade här i mitt bohag. 
Samtidigt fungerar min ena gummistövel (!) i tamburen som uppbevarings-plats för hårfönen för
där finns husets enda spegel ja alltså i tamburen - inte i stöveln! 
Och för att badrummet saknar förutom spegel 
också hylla och skåp och krokar och…ja typ allt.
Medicinskåpets innehåll bor i ett tvättfat och sminket i en påse i en IKEA-kass 
och smyckena finns i en låda under ett bord som inte skall stå där det står och
ett annat bord står i sovrummet och det skall absolut inte stå där.
Och sängen har någon placerat åt fel håll så att gaveln är lägre mot väggen och 
man borde ta och svänga på den. Och så finns där en strykful byrå som borde
tömmas och bytas ut till något mer passande.

Och om jag knystar ordet "bärhjälp" så försvinner alla som mössen i gryningen.

Avundas katten lite nog.

Kikade på lite nya lampor som kunde passa.
Hittade en kandidat att hänga ovan matbordet - lite som en 
upp-och-ner-vänd korg.
Fin. Lagom enkel och rustik.
Tills jag kom på att det kanske inte sen heller är den mest optimala
med tanke på att jag älskar att bränna levande ljus lite överallt, 
och framför allt på matbordet.

Fnöske-torr korg-lamskärm och levande eld är inte en 
kombination som jag rekommenderar - åt någon! 
Så nej, tillvaron är inte alls så där ljuvt under kontroll som man skulle önska.

Men den kanske blir. 

***

Riktigt vilket år som helst! 

Heh! 

GÅRDSBJÖRKEN KLÄR AV SIG...

…och jag hade nästan glömt hur fruktansvärt mycket träd här finns! 

Måste vara hösten som påminner mig. Och ändå har lövfällningen bara startat!
Egentligen är det bara asken nere vid gamla ladugårdsknuten som gett upp först.
Så där som askar gör. En eller ett par frostnätter och de släpper taget om alla sina
lov - på en gång. Lite som händerna upp i luften och; okej, jag har gjort mitt för i år! 

Sen följer säkert körsbärsträden, och lönnarna.
Björkarna och äppelträden. 
Och till sist ekarna, de som milda vintrar roar sig med att släppa löven under 
en så lång tid att det yr eklöv runt hela gården ännu i mars hur man än gör.

Ekarna gör också det att ekorrarna trivs här.
Måste dock medge att Kurre här stirrade lite misstroget på mig idag.
Eller inte på mig utan på min hund och min katt med en min som sade:
VAD har du släpat med dig hit???
Katter och hundar - ty fusan!


Inomhus är det ännu rätt kaotiskt i knutarna. 
Dunderflunsan har varit den som bestämt takten.
Och den takten har inte varit hisnande precis! 

Och ute…ja, där under gårdsbjörken står en sliten kruka
med timjan och salvia och väntar på om det är
frosten eller jag som hinner först.

Borde bestämt bära den i skydd upp på stallvinden
innan den täcks helt i löv, och efter det i snö och 
ingen minns att det någonsin funnits en örtkruka.

*

So much to do, so little time.

Varje flyttares mantra under någon vecka så där.


GRABBEN MIN...

…blev sjutton idag.

Det är fasligt vad åren rusar iväg med en! 
Jag antar att ni aldrig hört det förr, men just var han ju en liten
skorpa bara!?!!!

Och nu 17 år.
Så där bara, i ett nafs.

Så vi har käkat kaka idag, alldeles självköpt kaka från närbutiken, 
flytt och förkylning är inte den bästa av kombinationer om 
man siktat in sig på att baka tårta.
Det finns ju genvägar - tack och lov för det!
Dock är tårtan alldeles självdekorerad med "rävgodis" som varit favoritgodiset
sedan grabben var brandsläckarhög och började förstå sig på
godis överhuvudtaget. 

Sen har vi godis som jag förstår mig på.
Kastanjer.

Där ligger de och väntar på att bli rostade.
Siktar att hinna med det på söndag.
Är vädret fint blir det att rosta dem på grillen därute, om inte så
får den gamla ugnen visa vad den går för.
 
Och rosorna…de vackraste.

Dem fick jag för att jag flyttat in.
Av särbon som inte längre är särbo.

Så det kan gå - i livet.

Men nu är det fredag och dobidoooo.
Risk att det börjar verka fredagsmys här! 

Inget illa i det! 

FRÅN DET DÄR SOFFHÖRNET...

…som det så ofta bloggats ifrån.
Så här ser vyn ut från det nu, soffhörnet.
Och jag har skrotat rätt ofrivilligt där nu ett drygt dygn.
Av alla tidpunkter i hela världen så lyckas jag pricka in en 
dunderförkylning just nu.

Kassar och lådor står ännu här och där och ropar på att bli 
upp-packade, men det får vänta lite nu.
Hann precis packa upp det mest akuta innan jag däckade. 

Sådant ja. 
Å andra sidan, feber-däckad hinner man skriva milslånga to-do-listor.
Listor som jag kommer att korta ner med hälften bara jag är igång igen
och uppkopplad till verkligheten utanför snorigheten.

Men skoj att fantisera.


 Käkar inhemska päron (supergoda!), 
suger på Strepsil-pastiller, snyter nå…det må vara onämnt
och tänder ljus på de bord som inte är belamrade med
saker som tålmodigt väntar på att hitta sin plats.

Problemet är ju att de inte hittar dit för sig själv.
Och idag har jag inte lotsat många saker på plats, 
om man säger så.

Bland de få saker som hittat "sin" plats är utelyktorna från förra huset som
faktiskt sitter hur bra som helst intill en av husets öppna spisar.

I vinter blir det nog att tända en och annan brasa här,
men tills dess får lyktorna stå för myset.

Och så blundar vi för att det finns små stökiga samlingar av stuff
här och där att ta itu med sedan någon gång. 
De som finns där utanför kamerans vinklar.



I VÄNTAN PÅ VINTER...

…vet ni, ibland kopplar hjärnan på de mest underliga vis.

Det är ju fortfarande den mest underbara höst därute, och visst, det har varit ett
par frostiga nätter men ändå höst. 

Och ändå…så när jag packade upp glas (och en miljard andra saker
idag) så fick jag sådan jul-längtan när jag packade upp dessa
tomte-snapsglas. 

Och precis innan det så hade lillungen, som inte är så mycket lillunge mer, 
satt sig vid matbordet som burits på plats
och sagt, helt random,
så det är här vi äter julmiddag i år.

Ja, det är här vi äter julmiddag i år.

Saker och ting faller på plats.
Eller inte faller de alls - det är nog precis så att när
man flyttar så tar man i varenda en pryl och går omkring och funderar
var dess nya plats kan vara?

Så nej, inget faller på plats. Allra minst av sig själv. Tyvärr.
Men stämningen börjar infinna sig.
Här sitter jag nu på min korgstol vid fönstret som kommer att bli min favoritplats, 
har tänt stearinljus och slängt fötterna upp på en annan korgstol.
Aaaaaah! 
Och då känner jag lite som så, att strunt i att det är tungt
och rörigt att flytta, när man väl landat på
det nya stället så kommer den där stunden då det känns 
som om man alltid hört dit att uppväga allt bärande och konkande
och svärande och naglar som brustit och den där känslan att man ännu
sent på söndagkväll inte hittat just den påsen som innehåller 
kläderna man planerat ha på sig på jobbet på måndag.

Det blir hörni bra det här!