SJÄLVSTÄNDIGHET...


Det här har nog varit den minst högtidliga självständighetsdag i hela mitt liv.
Det oaktat har det varit en bra dag. 

Åkte på en (ny) förkylning som äldre grabben släpade hem med sig från Spanien.
Han har varit rejält däckad i en vecka, däremot tror jag inte den fick helt grepp
om mig. Den lille jäkeln var nog redan försvagad när den kröp in till mina 
slemhinnor. Ha! Känns redan bättre! 

Däremot är ju mycket annat lite upp och ner. 
Min svärmor drattade omkull här för ett tag sedan
och i fallet fick hon två brott på höften. Är man nästan
lika gammal som landet som firar sin självständighet idag så 
är det kanske inte en så himla enkel historia att komma "på benen" 
igen efter en sådan grej.  
Landet blir 101, hon är sex år yngre. 
Men hon kämpar, och sitter faktiskt redan i rullstol två veckor efter 
olyckan. Det tycker jag är strongt! 

Lillungen flyttade ut och till Åbo här i veckan. 
Min äldre kommer att flytta in i hans lya här på gården i 
alla fall för en tid, och den har vi städat och målat om i idag.

Så det är rätt långt från champagne, glitter och glamour.
Det är målfärg, skurtrasa och tvättmedel. 

Men så i år. 
Har inte ens sett på köandet i slottet på tv. 





På verandan fortsätter Mårbackorna att blomma som om det alls inte var vinter. 
Till och med den lilla väna, och alldeles bedårande, murgrönsviolen
(Viola hederacea) fortsätter leverera sina späda små blommor
trots att det är så mörkt det bara kan bli på dessa breddgrader.

Ute i trädgården står jätteverbenan (Verbena bonariensis) än stolt med vacker
frostskrud i sina sista blommor och intill sträcker sig myntans (Mentha sp) 
torra blommor mot himlens bleka vinterljus. 

Jag tänker att det är så lätt att man tar för givet att livet, ja allt, 
på något plan fortsätter som det alltid gjort. 

Länder fortsätter vara självständiga och inga krig skall komma. 
Människor i ens närhet fortsätter vara friska och inga olyckor sker.
Man släpper iväg sina barn på världen men likaväl välkomnar man dem
då de behöver mellanlanda ett slag i sin livsvandring. 

Man kan av så många olika orsaker förlora sin
självständighet, eller sin förmåga att leva det
liv man planerat. Tillfälligt eller för gott. 

Man borde nog bli bättre på att hitta guldkorn i var dag. 
För man vet aldrig vad som kan hända.

Låter ju som en dålig klyscha, men dåliga
klyschor kanske har sin grund i en sanning? 

Skön självständighetskväll, gott folk! 

2 kommentarer:

Mira sa...

Ser att du etiketterat ditt inlägg med "babbel". Inte tycker jag att dina kloka vardagsfunderingar ens är i närheten av det jag menar med babbel. Skön helg önskar jag dig från ett lika mörkt och mulet Stockholm.

Maggi sa...

Tack söta du för din kommentar! Här har det kommit det finaste lilla snötäcke som gör allt så fint, och ljudmiljön så härligt dämpad. Hoppas ni får det till Stockholm också. Nog med grått och mulet för i år, tycker jag! :D