Jag kan fortfarande vara starkt av den åsikten att bokartikeln
INNAN FROSTEN
av Henning Mankell
är bland de bästa bokartiklar i världen.
Det är så mycket känsla i de två orden.
Två helt enkla ord som tillsammans bildar så många, starka sinnebilder.
Jag tror jag varje år har ett sådant där Innan Frosten-moment i trädgården
(och det har inget med innehållet i romanen att göra, bara för att vara tydlig...)
då man bara vet att det är precis ena dagen nu som
vintern kommer, då frosten blir härskande.
Domherrarna vet det också.
De söker sig närmare bebyggelse och piper ängsligt och stilla i buskarna.
Rödhaken har stannat envist kvar. Insektätare som den är kommer den att ha det jobbigt nu när
frosten kommer. Och snön.
Hoppas knappögat klarar sig, att den vet vad den gjorde då den valde att stanna.
Stanna åtminstone en tid.
Försöker balansera det här med tidpunkten att börja vintermata fåglar på allvar.
Jag vet faktiskt inte om det har någon betydelse, om någon stannfågel på grund av det skulle
dra ut på avfärden. Men jag brukar starta upp fröbaren först vid den här tiden.
Just innan frosten.
I år blev det liksom första frost och första snön på en och samma gång.
Vilket jag kan tycka är lite synd, för frostnypen höst är också väldans fint!
Nu är naturen mer slaskfrusen...
Och katten har verkligen flyttat in nu.
Knappt så hon tar sig många steg från soffvärmen.
Lojt svänger hon på sig och om hon kunde tala så tror jag hon skulle säga;
- Vadå? Att det snöar ute? Att det är isande vind? Som om jag brydde mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar