nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

NOVEMBERDETALJER...

…jag har ingen aning om vad det kan bero på, men jag bara inte kan sälla mig till de där som tycker
att november är så grå så man kan dö lite grann.
Februari kan, också mars ibland vara dögrå...men november? 
Nja….?

Så jag vill lite ta november i försvar faktiskt! 
Det ÄR inte så illa som man först skulle tro.

Dels har man inte helt tröttnat på mörkret än.
Det är lite små-exotiskt faktiskt.
Och kylan har inte klamrat sig fast i en som en envis igel.
Egentligen är det ganska skönt faktiskt.

Regn…

Man har inte tröttnat på det än.
Regn är mys. Och vid mys är det levande ljus och 
egentligen ÄR det inte så tokigt i alla fall?

Med november. 


Rörde ihop en egen müsli-blandning till de där 
murriga morgnarna då jag knappt vet vad jag heter.

Och så gärna man än kunde skylla det på november så
när det gäller mig så skulle det vara fejk.

Jag är lika morgonsömnig i juni som nu.
Morgon är bara inte min grej.
Oberoende av årstid.

Jag lover…under min livstid har det funnits otaliga gånger
då jag önskat att jag skapats med liiite mer morgonmänniska i mig.
Men nä. Nä. 
Jag blir inte annat än vad jag skapats till.
Gudarna vet till vilken nytta? 

Liksom vem behöver morgontrötta människor?

I ärlighetens namn så är det ju inte ens så att jag skulle vara tokproduktiv
på kvällen ens. 
Eller jo…om jag fått sova till tio, men vem kan det?
Ganska få som på något sätt är inkörd i det normala tempot och rytmen i samhället.

Vilket jag är.

*

Ibland känner jag att jag kan avundas katten.

Den är så sin egen tids herre (eller fru).

När det är läge för mat så hoppar hon upp på vedspisen och kollar om det skulle finnas
något ätbart i "Meow-skålen".
Om inte så låter hon oss bli uppmärksammade på att det är tomt.



Inser att om jag vill använda mig av vedspisen i vinter, så 
gäller det att i god tid vänja katten att matskålen är någon annanstans.

Än känns det inte speciellt aktuellt med nästan tio grader därute.
Men det lär väl bli vinter i år också.
Väl?
Ute i trädgården tassar fasanfamiljen omkring.

Det känns lyxigt att få följa med dem och deras liv nästan 
dagligen, eller nej…det blir något jag gör på veckosluten…med god tur.
Så här i november så är det inte så mycket jag ser av dem
på vardagen då jag åker iväg innan åtta och är tillbaka hemma vid
halv sex sådär. Ofta senare.

Då är det mörkt.

Novembermörkt.
Och novemberdetaljerna, de där ute, är lite knepiga att få på bild.

*

På det sättet är november en besvärlig månad! 





Inga kommentarer: