'SLUMRANDE TONER….

…fjärran ur tiden'.

Så börjar folkmelodin som jag sjöng då någon gång som barn.

Jag vet platsen där jag som under tioåring trodde var ursprunget 

till sången. Det var det inte, men min fantasi satte fart.

Där, på samma plats, blev jag förresten kysst första gången, fast det var 

många år senare. Minst fem år eller något! 

Jättelänge i alla fall.

Och nu när jag är tillbaka i mina barn- och ungdomsknutar kommer jag 

att ha en serie platser med historia (lite längre än till min första kyss då) 

som finns här bland alla motorvägar och gigantiska korsningar, bland flygfält och

nykläckta bostadsområden.

Den här staden har fört allt annat än en slumrande tillvaro medan jag varit

borta, men jag vill visa er alla de där vackra ställen

som fått föra en liten slumrande tillvaro bland allt annat.

Lite som en skönhets-sömn.

*

Fjärran ur tiden kommer också att vara en slags

ledtråd i projektet som jag kommer att börja jobba med efter nyår.

Så det blir nästan lite småkusligt att jag kom att tänka på

den sången just nu.

Som om något styrde mina tankar.

Eller så är det helt enkelt så simpelt att jag bara genom att blicka på mina hundar 

kopplar ihop visan med det jag ser.

Jag tror nog mer på det. 

Att det ena ger det andra som leder till något.

Och att det nog alltid är så att hur man än vill tro att "ödet styr"

så är det ändå innerst inne alltid aktiva val som man gör något 

som för en framåt.

Det skall man lyssna på. Det tror jag. På de aktiva valens viskningar.

Även om de, som nu för mig, viskar om slumrande toner.

För mig finns där en möjlighet och en stig att välja.

Än är mina planer och mina tankar lite som mina hyacinter.

De som ännu stilla slumrar i sina glas, och utvecklas sakta 

men säkert. 

Eller som mina hundar.

De som slumrar i var sin korgstol, på var sin fårskinnsfäll,

medan vinden viner därute och spisluckorna klirrar.

Huset fylls av ljud och ljus - och dofter som så starkt hör

vintern till, hör adventstiden till och anor till.

Sådär som det kanske alltid varit.

Nu och då någon gång…fjärran ur tiden.

Aldrig har jag så starkt sett fram emot ett nytt år! 

Bara det att då få möjligheten att blicka bakåt i tiden

och ta itu med dessa slumrande toner

som finns, som väntar på att bli hörda,

tolkade och framförda på nytt.

*

Att jag längtar!