VIN CHAUD...

…och dessa murriga julfärgerna som jag så gillar.

Ibland funderar jag. 

Vad är det som styr att endel människor älskar färger och glim och 

blingbling och desto mer desto bättre.

Och så finns det vi som älskar det där dämpade, lugna,

avskalade, sparsmakade och kanske då lite tråkbleka.

Men ändå….ack så vackra! 

Och den smaken finns lite med i allt.

Jag gillar till exempel inte speciellt mycket smaken av glögg där,

i mitt tycke, det försöker samsas alldeles för mycket smaker

på en och samma gång.

Så sedan många år har jag bytt ut glöggen mot vin chaud, 

och det passar mig förträffligt.

Sparsmakat. 

Och årets julkrans…ja den är nog lite sparspakad den med.

Men aaah…så vacker - och så gott den doftar! 

Men mer om den när den kommit upp där den skall hänga.

Den skall alltså inte drälla över fåtölj-ryggen om man säger så.

Men det får bli tills i morgon.

Nu tänker jag njuta fredag och småsmutta på min vin chaud

och njuta ljus och doften av anis och vanilj och kanel

som håller sig kvar i köket som ett lågtrycksmoln där över arbetsbänken.

Och på sitt sätt tycker jag att det är

skönt att de där åren då julpynt all-in

som så var viktigt för ungarna, och mig också för den delen, och

viktigt för den rätta julstämningen då,  är "över". 

Lite skönt tycker jag nog att att det är med

"vuxen-jul" och där det är

okej med lite mer dämpat liksom.

Jag tror inte att jag kommer att sakna den där 

hysterin.

Jag nöjer mig med lite avskalat i år.

Skönt. Vackert. Rofyllt.

Jap.

Alla-är-vuxna-jul.

Underbart!