...vårens klocka - har ni hört det förr detta vinterns år?
Men! Idag, äntligen skedde undret och det smalt åtminstone 1 dl snö från trappan, från den mot söder.
Och så avdunstade kanske 1 dl till, så jepjep...något smått är på gångs!
Kände en liten vårlig lyckofjäril vispa omkring i mitt fortfarande lätt förkylda bröst.
Så lite det behövs!
Den slätbladiga persiljan har grott. Och chokotomaterna (ni vet de där riktigt djupaste brunröda) som är så tokgoda.
Och ja, så har några frön som jag hittade i jackfickan efter Madeirabesöket också grott.
Köpte några frukter av en lokal gubbe som stod och sålde i en vägkorsning,
så jag har ingen susning om vad det är för något.
Men grott, det har det.
Detta något.
Den här påsken verkar det som om inga kycklingar kläckts alls här hos oss.
Det finns bara ägg.
Måste vara den sena våren, eller något?
Kurre Kvick, han som huserar i min trädgård, han har inte så mycket till vårkänslor än, han heller.
Än bär han vinterpälsen och hårtofsar på öronen med den äran.
Även om solen värmde idag, och termometern faktiskt kröp ett slag på plussidan, och det smalt ett par dl snö per kubikmeter snö, och solens värme fick mig skutta till av vällust. Även om mina sådder gror i solskenet, så visar den väderlekssida jag kollar på ännu rejäla minusgrader i tio dagar till.
Och mer snö.
Och jag skulle inte riktigt orka med det mer.
Att vårklockan skall ticka så långsamt, så långsamt.
Min vårfjäril i hjärtat längtar ut, som om den vore instängd i en puppa.
Instängd i en kokong av frost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar