MATA LÄNGTAN...

...jaha, så var det dags då. Att börja mata längtan av sommar.

Och vad passar väl bättre till det än en dag då vinterstormarnas Magnum-version bestämt sig för att höja rösten och ryta till riktigt ordentligt?

Ute vräker snön ner vågrätt och temperaturen kryper neråt och neråt.

Nå, inte ens jag trodde att det skulle svänga bara på grund av ett datum i kalendern.

Så därför måste man mata vår- och sommarlängtan lite.

Idag hade vi en jobbedag tillsammans med arbetskompisarna.

(lugn...inget sammandrag om det).

Platsen vi var på var ett alldeles underbart konstnärshem.

Det är alltid lite mer avslappat, lite mer personligt, lite mer jordnära att ha möten hemma hos någon.

Konstnären i fråga råkar vara bror till min kompis sedan många år, och hon däremot råkar numera också vara min kollega. 

Eftersom det ändå var frågan om någons privata hem, lät jag kameran vila i väskan medan vi var där.

Men om ni vill kolla in konstnären i fråga så hittar ni hans hemsida här.

I grannskapet, däremot finns ett snickeri.

Snickeri, bara tanken på det får mig att le.

Jag kommer ju från en familj som har snickrande i blodet, som alltid uppskattat det där gedigna.

Det där när man inte tar genvägar.

Sådant gör mig lite varm om hjärtat.

Där ute på landet, bland öppna åkerlandskap i gammal jordbruksmiljö finns ett litet snickeri som valt att satsa på det där gedigna.

Ni som känner mig, vet att jag inte alldeles lätt kastar in reklam i min blogg.

Men här finns ett par kriterier som gör att jag ändå gör det.

För det första är det för att produkten är rätt.

Och så för att det är ett företag här i min hemkommun - och på så sätt när-"odlat".

Till min glädje kunde ägaren av snickeriet ta emot oss, och bjuda på en presentation 

av företaget på typ nolltid. 

Vi talar om ett litet snickeri som (främst) gör trädgårdsmöbler enligt gamla modeller, gamla metoder och av väl utvalt material och med äkta hantverksmetoder.

Ni vet, sådana där trädgårdsmöbler som man gjorde förr. 

Som bara håller och håller och håller.

Jag minns min barndom.

Från det som jag överhuvudtaget minns något alls tills det som jag tassade iväg till mitt eget liv hade vi samma utemöbler. Och inte nog med det. Jag hittade gamla foton från 15 år innan jag föddes, och de där samma utemöblerna fanns med där! 

Och det är ju så det skall vara!

Billigt blir i längden dyrt. För dig - och för miljön.

Vart hamnar de billiga plaststolarna man får för någon liten slant efter några fjuttiga år?

På soptippen. Nej, de finns inte längre där på ens egna bakgård - men de har inte bara försvunnit för den sakens skull.

En gediget byggt trämöbel håller i årtionden - och efter det kan man såga den i bitar och värma en god bastu på det...

Många kanske hickar till över priset.

Nämen hallå, jag får fyra stolar för en sådan här i BilligaHarVadSomHelst-hallen.

Må vara...men hållbarheten är inte densamma. 

Här talat vi om bästa råvaran, tätvuxet lokalt furu som fått lufttorka i några år.

Till möblerna används den kådrika kärnveden. Så som man gjorde innan.

Innan slit och släng.

Må vara att det svider i plånboken. Om man måste köpa hela trädgården full av möbler på en och samma gång vill säga.

Men måste man det?

Om man verkligen vill satsa på kvalitet, är det då alldeles en befängd tanke att faktiskt vänta lite, spara till det man vill ha?

Måste man alltid få allt, på en gång, åt mig, nu?

Tidlöshet tar inte slut, faller inte ur modet, är inte totalt ute på ett eller två, eller fem år.

Varför inte satsa på det istället? 

För miljön, för det närtillverkade och faktiskt också för din plånboks skull - på lite längre sikt.

Och för att det är så vackert! Så funktionellt! Så beprövat bekvämt!

Bilder från ett snickeri, precis innan marsstormen, kanske inte framställer de här möblerna i sin bästa miljö. Men ta en sväng in på företagets hemsida - om inte annat så för att mata längtan.

På vår och på sommar.

Mata drömmarna HÄR.