DET ÄR NÅGOT MED SOPPA...

...och vinter, som bara gifter sig så där otroligt bra.

Jo, jag tar tillbaka allt mitt svammel om vår hit och vår dit.

Gårdagens snöstorm skänkte lite vitt ludd från himlen.

Lite vitt ludd till. 

Så mycket vitt ludd, även kallat snö, har... näe, egentligen orkar jag inte med snörekord.

Inte ett till, även om det slår de senaste 30 åren. 

Det bara är nog nu!

Men när man nu en gång inte riktigt kan välja vår fast man vill, utan lever i en verklighet då vintern är och finns, och tydligen verkar vilja stanna en tid framöver ännu, då finns inget som tröstar, och värmer som en soppa!

Soppa är vintermat.

På lekstugans tak ser man snöns "årsringar". Hur det har snöat och däremellan varit blidväder så snön satt sig och bildat mörkare lager av packad snö.

Utan de här blida perioderna, då snön krympt ihop, skulle vi säkert ha dubbelt mer snö.

Vill helst inte tänka på det...

Till förrätt blev det en enkel sallad med groddar. Det är något i groddarnas smak som får mig att tänka på vår. Där finns våren som mina smaklökar minns den.

Fräscht, saftigt, nytt, grönt.

Och du milda himmel så varenda ett vårtecken, vårsmak, vårkänsla ändå behövs nu!

För i dag var dagen då min trädgårdsbänk försvann i snön. Och mer är på kommande!

Bilden till vänster är från det första snöfallet som föll. Då jag ännu trodde att jag skulle hinna plocka undan bänken. Följande dag var den fastfrusen - och har inte tinat sedan dess...

...och till höger ser ni det jag nu kan skymta av bänken.

Inte så mycket.

Det behövs mycket soppa än - att värma en kropp och en själ, som längtar vår, men som lever vinter.

Just nu känns det som om de enda som tror på vår är fåglarna. De kvittrar och håller på. Ugglorna hoar.

Spillkråkan knackar och kråkan gör sig fin.

Fast - de har väl inte såååå stor hjärna, och så går de väl mer på känslan?

Av ljus.

Och DET har vi ju, onekligen. Ljus.

Men så har vi snö...också. 

*suck*