En varningens ord här till en början.
Det blir många kilometer så nu är det läge att gå
och hämta en kopp kaffe eller te, kanske ett glas vin eller en ask praliner,
eller vad som nu känns bra och behövligt just nu.
Och så hänger ni med?
Vi började alltså med att köpa en enkelbiljett från Helsingfors till Stockholm
(Tallink Silja) och resten av roadtrippen var sedan bara vagt uppskissat på ett papper.
Vi ville besöka endel muséer och kurva in till vackra sevärdheter i naturen.
Vi visste ju att när man åker så här off-season så är en del muséer inte öppna, eller
om de är det så är det med reducerade guidningar eller öppethållningstider.
Så allt det där fick lite styra vår tidtabell.
Men så här åkte vi:
D A G E T T
Stockholm - Falun - Mora
Både jag och gubben ville besöka Carl Larsson-gården. Tror bestämt att
mitt första egna hem, huset som vi byggde ute på landsbygden minsann bar
på en och annan inspiration av just Carl Larsson - eller kanske mer av Karin Larsson.
Måste ännu nämna att det som man får som fördel med att gå på muséer off-season
är att det oftast inte finns så många deltagare och man får liksom mer ut av det när man
inte behöver trängas i svettiga klungor i julihettan.
Men ja, Carl Larsson-gården var ju precis så pittoresk som jag hade tänkt mig.
Hade gjort mycket för att få kliva in i deras liv en vecka eller så då det begav sig.
D A G T V Å
Mora - Sälen
När vi nu var i knutarna så passade vi på att besöka Zorn-muséet i Mora också.
Tydligen var jag morgontrött, för märker att jag inte hade plockat med kameran
till det besöket. Däremot gjorde jag en för mig rätt otypisk grej och köpte en del souvenirer
(praktiska, men dock souvenirer...) från musei-shopen åt både mig själv och de mina.
Kan varmt rekommendera att besöka dem båda om man ens det minsta lilla är
intresserad av konst från den tid som man i Finland kallar den finländska konstens guldålder -
undrar om inte det begreppet passar in på de svenska konstnärerna också?
Där runt 1850-1920.
Jag hade gärna levat då och varit en del av etablissemanget.
Gubben stack sig också in till Sixten Jernberg-muséet - han är så där skid/sport-intresserad.
Roar mig så "sådär" men de hade en riktigt god lunch där...nam!
*
Första natten hyrde vi en nybyggd stuga ett stycke utanför Mora.
Mycket prydlig och fin.
Natt två bokar vi in oss på Hotel Olarsgården i Sälen.
D A G T R E
Sälen - Tännäs - Vemdalen - Klövsjö
Några år redan har jag drömt om att kunna åka till Dovrefjell i Norge och
fotografera myskoxar, men det har inte bara blivit av. Nu stack vi oss in på ett
besök till myskoxcentret i Härjedalen. Och det kan jag varmt rekommendera att man gör
om man har vägarna förbi! Myskoxarna är ju så fascinerande djur. De har knappt ändrat sig
på de senaste tiotals-tusen åren. Bara tanken på att de såg precis likadana ut under den
den senaste istiden då de tassade omkring här med mammutar och andra utdöda djur som
sällskap är bara hisnande! Och så är så söta.
De är mindre än vad de flesta som inte sett dem live tror. Och de är inte släkt med oxar, trots namnet,
utan deras närmaste nulevande "släkting" är faktiskt vårt får.
När dessa fantastiska djur låter är det ett ljud från urtiden.
Däremot så luktar/doftar de inte mysk utan mer som en
blandning av häst och får.
Underbara djur!
Vi hinner med en instickare till Fulufjällets nationalpark också.
*
Natt tre sover vi över på Hotell Klövsjöfjäll.
Ett prydligt och nybyggt hotell med mer
lägenhetskänsla än hotell.
D A G F Y R A
Klövsjö - Hallen - Ristafallet - Åre - Tännforsen - Östersund
Vi hade båda som tanke att under den här roadtrippen köra en sväng
i de svenska fjällen.
Vi här i Finland har inte riktigt det där med fjäll. Lapska bergen - jo men inte ändå samma.
Norge har ju förstås ännu mer, men visst är de svenska fjällen fina de med!
Vi stannar till vid en liten kyrka alldeles vid trädgränsen,
går in och tänder ljus för våra pojkar - jag brukar göra så då jag besöker speciella kyrkor.
Vi stannar och kokar kaffe och bara njuter av utsikten.
Gillar att ha med en liten uppsättning av kokmöjligheter - ibland är
det mysigare att bara stanna på en fin plats och koka sitt kaffe,
äta sin smörgås än att jaga något kafé som kanske är öppet i
september...
Vi besökte Ristafallet nära Åre där Ronja Rövardotter-filmen spelades in.
Och så ett stycke vidare från Åre finns Tännforsen (där jag också
glömde ta med kameran...)
Intill Tännforsen finns ett kafé - som var öppet -
och jag hittade till ett överraskande bra pris fina
fårskinn till mina korgstolar på balkongen.
Nu längtar jag ju lite till att få höst- inreda där...
*
Natt fyra sov vi över i Östersund. Enda gången jag valde ett hotell
från en hotellkedja (scandic).
D A G F E M
Östersund - Strömsund - Gäddede - Stora Blåsjön - Klimpfjäll
Utöver Carl-Larsson, Zorn och myskoxarna var denna
vägsträckning den jag hade lagt mest förväntningar på.
Vägen kallas också Vildmarksvägen och sträcker sig från
Strömsund mot nordväst upp på kalfjället. Om jag förstått rätt
så kommer man inte högre upp på fjällen i Sverige med bil än så här.
Och visst är det underbart?!!
Vägen är stängd mellan början av oktober till början av juni
för att under den tiden kan det snöa metervis med snö i området.
På vårarna brukar det vara kö upp till vägen för att man vill uppleva de meterhöga
snökanterna som inte ännu smält bort men då vägen igen är körbar efter att
monster-snöröjar-traktorerna varit där och slungat vägen fri.
Måste vara en häftig upplevelse det också.
Vid byn Klimpfjäll stannar vi vid Norgefarargården, som är ett hembygdsmuseum
(inte öppet i september) men man kan ju alltid läsa på på nätet.
Namnet Norgefarargården har det fått för att det varit ett slags gästgiveri för
vandrare på väg till, eller hem från, Norge.
*
Natt fem sover vi över på ortens enda boende
Hotell Klimpfjäll som ligger precis nedanför trädgränsen.
Sover gott med fönstren öppna mot fjällvidderna.
D A G S E X
Klimpfjäll - Trappstegsforsen - Vilhelmina - Tallbergsbroarna - Umeå
Nu vänder vi kurs och drar österut tvärs över Sverige.
Känner lite spontant när jag ser på kartan att idag blir det skog, skog och åter skog.
Lite som att köra i Finland, heh.
Hittar ändå ett par ställen att stanna till vid och de ena är
trappstegsforsen i Marsfjäll.
Kör vidare mot Vilhelmina där vi stannar för att fylla på vår lilla
kylväska med mjölk och smörgåspålägg och ta en bild av ortsskylten
Vilhelmina och skicka den till min kollega som - tadaaaa - råkar heta Vilhelmina.
I övrig känns dagen som en transportsträcka. Sådana dagar hör ju också till när man är på roadtrip,
man kan inte ha en massa skoj att kolla in jämnt,
men hittills hade valet av väg varit lyckat för varje dag hade
det funnits nåt intressant att snusa på.
Målet för dagen var Umeå, men hittade en sevärdhet som låg nästan längs vägen.
Tallbergbroarna.
Tre galet höga broar som byggts under olika tider över en älv.
Metallbron är den man kör över med bil
och lär vara den äldsta. Byggd 1891.
Den andra bron är en betongbro med fantastiska bågar. Då den blev klar
lär den ha varit världens längsta järnvägsbro i stenmaterial för normalspårig järnväg.
Och så finns det en tredje bro, lika hög, där tågen idag kör.
Absolut värda en liten omväg!
Sedan blev det ju lite spänning för att ingen av oss hade riktigt kollat in
hur mycket bensin vi har kvar i bilen och då vi kom till bensinmacken som vi
hade siktat in på att få havre till vår häst så möttes vi av en handskriven lapp:
"Jag väntar på att få påfyllning av bensin".
Ja-ha....
...bara att försöka hålla andan och hoppas att inte följande by också hade slut på bensin.
Men det gick bra. Tankade bara lite mer än det egentligen ryms i tanken när vi väl kom fram till
en öppen station...
*
Natt sex sov vi ett fantastiskt stiligt hotell i Umeå,
Elite Hotel Mimer som tidigare varit en skola.
D A G S J U
Umeå - Gävle - Sandviken
Förutom svenska fjällen hade vi siktat in oss på höga kusten.
Höga kusten på svenska sidan bildar ju tillsammans med Kvarkens skärgård
på finska sidan av Bottniska viken ett gemensamt världsarv.
Hela fenomenet med landhöjningen som fortfarande pågår i områden
- både på den finska och på den svenska sidan - är otroligt intressant.
Jag hoppas att många hittar till de naturum som finns längs kusterna och
lär sig lite om landhöjningen.
Tänk - om 2000 år kan vi traska över från Vasa till Umeå!
Och bara för att trycket som istidsisen hade på jorden då för 30 000 år sedan
fortfarande släpper. Då på den tiden då myskoxarna vandrade omkring här.
Överallt i naturen ser man spår av istiden.
Vi tog en liten skogspromenad ut till Rotsidans naturreservat.
*
Natt sju sov vi över på Högbo Brukshotell.
I Sverige är det ju inte fullt så glest mellan bruksorter och
herrgårdar som det är i Finland, och kan man passa på
att övernatta på ett av dem så skall man ta chansen.
En morgonpromenad i bruksparken efter frukost och
innan utcheckning är inte helt fel.
D A G Å T T A
Gävle - Uppsala - Marielund
Som jag kanske redan nämnt så varierade våra kilometrar per
dag en hel del. Ibland blev det mer, ibland mindre.
Eftersom vi inte hade någon speciellt kärv tidtabell så gick det mest på känsla.
Märkte att det var skönt att komma sen eftermiddag/tidig kväll till boendet.
Då blev det tid att gå och äta en god middag och att sätta sig vid datorn och
planera följande dags program. Boka nästa natts boende osv osv.
Den här dagen hade vi resans kortaste sk transportsträcka så det fick bli
en skön morgonpromenad i Högbo bruks område.
Till näst skulle vi till Uppsala.
Det fanns två små orsaker också varför vi valde att just besöka både Umeå och Uppsala,
och det är för att gubben han har studerat på båda orterna - krhmmm - för ett antal år sedan.
Men ändå. Vi skurrade omkring och kollade in hur det har ändrat. Om det har ändrat.
Och jo, det har. Det brukar vara så.
Vad som kanske inte ändrat, eller i alla fall väldigt långt återställts är
Carl von Linnés trädgård i centrum av Uppsala.
För en något sådär ivrig trädgårdsmänniska är ju nog Linnés trädgård lite av ett måste
om man är i knutarna. Och är man inte en trädgårdsmänniska så är det faktiskt riktigt rofyllt
och skönt att ta sig en promenad bland rabatterna som man strävat
efter att få så lika som de var på Linnés tid på 1700-talet.
Här är skolsalen där det förelästes om botanik och medicin.
Jag hade nog paxat en plats intill den fina kakelugnen - i alla fall
de kallaste vinterdagarna.
Men vilken miljö att studera i!
Eftersom vi hade mer än gott om tid så tog vi en sväng ut till
Skokloster, tyvärr bara öppet på helgerna i september och nu levde vi
tisdag - eller onsdag? Dagarna går lite in i varandra när man reser har jag märkt.
*
Natt åtta sov vi i en privat stuga i Marielund. Vi var på
väg till Åland och skulle ta båten från Grisslehamn på
morgonen så läget var perfekt för att slippa en
väldigt tidig väckning. Från Marielund är det en dryg timmes körning
så start lite över åtta lät mänsklig.
D A G N I O
Marielund - Grisslehamn - Eckerö, Åland
Har ju, som jag kanske också nämnt, firat de flesta av mina barn- och
ungdomssomrar till stora delar på Åland. Både på fasta Åland och ute i skärgården.
Så jag tänker att jag kan mitt Åland utan och innan, men det kan inte gubben.
Jo, han kom visserligen - håll i er - och hämtade mig med flyg
(hans kompis hade en liten Cessna som kunde landa på vatten)
när jag minst anade det under min sommarsemester på en liten holme som heter Enklinge.
Plötsligt var det inte ett fiskebåt som puttrade in i viken bland fiskebodarna utan en
karl i ett flygplan som skulle komma att bli far till mina barn som hade lite ledsamt.
Han kan skruva till det när han vill - gubben min. <3
Men tillbaka till fasta Åland.
När man från Sverige kommer med båt till Eckerö längs den gamla
postrodd-vägen så kommer man till Eckerö och möts av den något malplacerade
pompösa byggnaden som ryssarna efter att Sverige förlorat Finland till dem,
lät bygga till Post- och tullhuset som ett slags "monument" och "signal" mot
grannen i väst att här börjar en stormakt.
Känns rätt pampig än i dag, men undrar hur man såg på byggnaden då den
uppfördes i början av 1800-talet här på Åland.
Att det är Engel som ritat byggnaden, det ser man om man tänker på hur det ser ut i Helsingfors,
(där han alltså planerat hela kvarter)
men kan bara tänka mig vad de bönder/fiskare som också hade till uppgift att också
sköta om posten mellan Åland och Sverige tänkte.
Men fint skulle det vara. Med kullerstenar på innergården och allt!
Sedan är hela historien, och historierna, om postrodden mellan Sverige - Åland - Finland
otroligt mycket mer intressanta än detta enskilda bygge.
Men maffigt är det så det förslår!
Ett stycke från Post- och tullhuset ligger Käringsund.
Nu har det ju nog runnit en del vatten under broarna sedan jag varit
aktiv sommar-ålänning, men jag minns Käringsund som ett
pittoreskt och vackert gammalt fiskeläge.
Och det är det, bara att jag undrar när tar det pittoreska slut och det
finns bara ett förfall kvar?
Jag menar, det var gammeldags mysigt för 45 år sedan.
Nu är det mer förfall - tyvärr.
När jag gick omkring med kameran bland sjöbodarna så råkade jag höra hur
ett ungt, finskt par som kanske första gången besökte Åland sade:
- Läste på nätet att det här skulle vara en sevärdhet,
en del av det vackraste Åland - men jag vet nu inte...
Och då plötsligt såg jag det med helt andra ögon och insåg det jag skrev om
här ovan. Det var kanske inte bara min egen nostalgi som gjorde mig ett spratt, det var
kanske bara nedgånget?
Besökte också snabbt bara för att få i oss en kopp kaffe Käringsund Camping som ligger intill
och som jag inte minns skulle ha funnits alls då i tiderna, men jag kan ha fel.
Men nu är det utbyggt - och det är bra med turism - Åland behöver ju det.
Men lite kändes det krystat med nyfixade sandstrand med bambu-parasoll á la spanska
solkusten där intill dessa gamla fiskebodar som sakta håller på att vittra bort och
inte längre har något att ge i turismhänseende.
För fiskarna ger de väl än skydd för båtarna - antar jag?
Fast fiskaren är väl också ett utdöende släkte?
Kanske än viktigare att dokumentera dessa båtskjul.
De, och lador, de kommer att försvinna inom överskådlig framtid.
Intill Käringsund finns också ett viltsafari nuförtiden där
man kan bonga både kronhjort och struts.
Utan deltagande i någon safarin lyckades jag fånga en hjort på bild.
Sedan bar det upp till Geta-bergen i norra fasta Åland.
Nu är det inte jättehöga berg - sådant finns inte på Åland, men
en maffig utsikt får man nog till om man tar sig upp dit.
Men lite samma sak här som i Käringsund.
Uppe på Geta-berget finns en restaurang (inte öppen i september...) men
mest beklämd blev jag över de fallfärdiga gamla stugorna som fanns i området alldeles intill.
Det här är inte längre pittoreskt...det är hemskt!
Och kanske ännu värre att man fått lov till att på dessa fantastiska natursköna
platser anlägga en discgolf-bana.
Som om man inte kunde slänga plasttallrikar någon annanstans?
Och förstå mig rätt - har inget emot discgolf som hobby, bara att de som sysslar med det
kanske inte i första hand gör det för att njuta av fina vyer utan för att tävla i en sport...
...nåja. Vad vet jag?
*
Nionde natten gick vi och lade oss i en bokad lägenhet mitt i Mariehamn,
Esplanad Suites. Här hade jag bokat två nätter för att jag missat att
båtarna från Mariehamn till Helsingfors går bara typ varannan dag.
D A G T I O
Bilar runt på fasta Åland
Är man på fasta Åland är Kastelholms slott ett måste, så är det bara.
Har varit där en massa gånger, som barn, med vänner, på kurs och nu
då med gubben. Så jag lät honom ta en audioguidad tur på slottet medan jag själv tog
kameran upp till friluftsmuseet Jan Karlsgården som ligger precis intill
Tvivlar på att jag varit här sedan barn faktiskt.
Och visst är det lite så att har man sett ett dylikt museum har man liksom sett dem alla.
Det är ju som att gå på Fölisön i Helsingfors, fast med mer skärgårdsvibbar.
Och ändå är det något som jag gillar så skarpt med dessa museiområden som berättar om
livet just här på orten - må det sedan vara ganska lika som livet varit på en annan ort
under samma tid.
Men en septembertorsdag är det rofyllt och nästan meditativt att vandra omkring på
området, stiga in i husen och fantisera hur livet sett ut då.
Intill Jan Karlsgården finns numera också ett fängelsemuseum och
hon som guidade där visade sig vara estnisk författare som skrivit en bok
om skärgården på Åland. Vi fann direkt en gemensam koppling och
jag köpte hennes bok - skall bli skoj att läsa den.
Dessutom tror jag att min, eller vår, nästa roadtrip blir till Estland så
på det sättet ett vitsigt avslut också på detta maratoninlägg.
På väg hem till hotellet kände både jag och gubben att det mullrar oroväckande
i magen och mycket riktigt blev det så att vi tillbringade följande dygn
med att ta oss mellan sängen och toaletten...
Extra tack till hotellet som fixade så vi kunde hänga kvar på hotellet
ett extra halvdygn innan båten till Helsingfors gick.
Vi hade planerat att bocka av en massa sevärdheter i Mariehamn,
men det fick nu bli till en annan gång...
*
Sista natten på vår roadtrip blev ombord på
Viking Line, Gabriella.
*
Och nu är jag hemma igen i mitt älskade soffhörn.
Hur skoj det än är att ge sig iväg, så undrar om det inte är
snäppet bättre att sedan efter resan få landa i sin egen säng, i sitt eget soffhörn.
