Så där i princip stängde vi stugan för säsongen nu.
I princip av den orsaken att gubben och grabbarna mina kommer att åka
dit om ett par veckor för att förnya trapporna ner till stranden.
Åker jag med eller inte, det är lite öppet än.
Men trädgården är klar för vintern.
Det tycker jag är skönt. Allt det där utomhus är fixat.
Krukorna tömda och tvättade i väntan på nästa vår.
Det sista skördat, och lite nya lökar nedpåtade i jorden.
När jag kom hem från resan hade jag ett gäng lökar som väntade
på mig i posten. Mest nyfiken på hur de kommer att se ut är Majlöken,
som jag inte haft i mina rabatter innan. På bilden ser den alldeles ljuvlig ut.
Och idag när jag körde hem från stugan så lyssnade jag på podden
RödaVitaRosen där de faktiskt tog upp just Majlök och sade att den
är en sådan lök som återkommer år efter år, att den sprider sig.
Och är den i verkligheten så fin som på bilden så får den gärna göra det!
I övrigt blev det mest lite narcisser som jag grävde ner.
Inga nya tulpaner i år. De som blommade i våras får gärna återkomma
om det vill sig, men de kändes kanske lite för "yviga" för min smått sparsmakade
skogsträdgård så om de inte orkar ta ett år till så är det också okej.
Jag kan i framtiden tänka mig ha ett gäng av dessa fladdriga primadonnor,
men sparsammare än jag hade i år.
I övrigt, gällande trädgården så har det mesta klarat sig bra.
Ena rosen fick ett angrepp att steklar vars larver satte igång att käka
upp bladen. Borde ha bytt ut jorden under busken för att bli av med
eventuella larver som övervintrar där, men där växer en så himla fin matta av
gråtimjan så jag nämndes bara inte börja gräva upp där.
Eller jag å jag...skulle ha varit att be gubben göra det.
Kräksjukan (noro-viruset?) som kom på besök var av den mer
ilskna varianten och krävde sin tid av återhämtning, om man säger så.
Han var det också som fick greppa grepen och ta upp den sista potatisen.
Lite Rosamundor blev det. Med tyngdpunkt på lite. Och små.
Bara att inse att platsen jag satte potatisen i år är alldeles för
skuggig och alldeles för lerig och alldeles för ointressant
för potatis att växa i. Bara att tänka om tills nästa år.
Men det är ju så där som det är med trädgård.
Det blir som det blir.
I år var inget vidare år för vare sig luktärt eller dahlia.
Inte heller tomat på friland.
Men de flesta perenner som planterades i fjol har växt rejält till sig och
mår alldeles förfärligt bra. Så bra att jag nog redan nästa år får lova att
dela på vissa för att det ite skall bli för tätt.
Men det tar vi nästa år. När Majlöken blommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar