CITYRÄVEN


 Det var häromdagen då jag satt ute på balkongen och läste en bok som jag hörde
hur otroligt kraxiga kråkparet, som har bo i en närliggande tall, lät. 
För det mesta är de ganska tystlåtna så detta enerverade kraxande fick
mig att lägga boken åt sidan och stiga upp från korgstolens sköna famn
för att kolla vad det var som gjorde dem så upprörda. 

Orsaken fann jag precis nedanför vår balkong. 
En räv stod där i branten ner till sjön och kalasade på en sork. 
En snygg cityräv. 

Dessvärre haltade den på vänster framtass (vilken den också på bilden håller högt)
då den kilade vidare över vår gräsmatta mot följande skogsdunge. 
Här i omgivningen finns nog områden av skog för en och annan cityräv att
ha sina revir. Och räven hör ju till de djur som det finns betydligt mer av i 
städer än man tror - det är bara inte så ofta de visar sig så här dagstid. 

Kanske var det den stukade tassen som tvingat den att jaga även dagtid?

Hoppas dess tass läker och att skadan inte ger bestående men. 

Har själv också klinkat och klankat mig fram den senaste tiden. Fick en 
bula på fotryggen som plötsligt bara en dag var där och var rejält sjuk en 
vecka ungefär. Sedan lättade smärtan och foten blev nästan som vanligt igen. 
Men oj vad sådana där små krämpor blir till påminnelser om att man inte 
skall ta något för givet. Det må vara en liten skavank i hälsan, 
men det är ändå en påminnelse om att saker och ting inte behöver
vara som det alltid ha varit. Man kan få sina törnar som överraskande 
nog med åldern inte läker ut fullt lika snabbt och bra som - ja, då tidigare. 

Jag har fått vara frisk i hela mitt liv. Och det är jag tacksam för. 
Känner mig lite som "min" cityräv här. 

I god hälsa, 
hyfsat fin i pälsen, 
gott om hull 
(mer hos mig än räven, men ja...)
Med god aptit på mat och livet
och blicken fortfarande riktad framåt. 

Lite halt på tassen. 
Men det hoppas vi är övergående. 
För oss båda. 





MER REGN?


Det var verkligen så att det förra regnet torkade in innan det hann börja regna på riktigt. 
På sina ställen lär det ha kommit rejält, men ute i skärgården var det bara att se 
hur regnmolnen drog förbi utan att släppa mer än en 
yttepytteliten regnskur över de torra markerna. 

Nu är jag hemma igen, efter en "vintersemester"-vecka på stugan. 
En behövlig paus har det varit. Utvilad och "nollad" och 
redo att ta tag i vardagen igen med nya tag sitter jag hemma på
balkongen och bara njuter av kvällssolen. 
Koltrasten drillar glatt i den närliggande tallen och 
staren flyger skytteltrafik till boet i björken som knäckts någon gång i 
någon storm och nu fått få stå kvar och murkna till glädje för både
insekter och fåglar som gärna bosätter sig i håligheter i träden. 

Kvällssolen värmer skönt och jag blundar och håller på att somna. 
Än är det bara lagom skönt med sol, hettan är inte ännu här. 

Undrar om jag någonsin redan i maj längtat så mycket efter ett rejält regn som i år?
Men i morgon ser det ut som om det utlovats regn i ett dygn. 
Man tackar! 





EN SÅDAN TOTAL TYSTNAD


 Ibland tänker jag att det är nästan overkligt att det kan vara så tyst
som det är vissa stunder här på udden. 
Havet ligger spegelblankt och allt är vindstilla. 
Ställer försiktigt ner kaffekoppen och håller andan bara för
att lyssna på - ingenting. 

Plötsligt hörs ett bekant knapper utifrån. 
Hackspetten har gett sig i kast med de sista nötterna som 
jag hittade i en kvarglömd påse. Med frenesi lösgör den
nöt efter nöt och gömmer i de närliggande tallarna. 
Den håller på en stund, sedan flyger den iväg djupare in i skogen. 

Och det är åter total tystnad som råder. 


TVÅ TON STEN


 Vet ni vad? Det är så mycket enklare och framför allt lättare
att under vinterns mörka kvällar sitta hemma vid skrivbordet och skissa på
vad man skall hitta på i sin trädgård. 
Det är till och med så mycket lättare att klicka hem de
där skiffer- och kullerstenarna som man så 
enkelt ritat in i sin trädgårdsskiss. 

Det är när det kommer till att faktiskt förverkliga de där
trädgårdsidéerna som det blir mindre lätt. 
Det blir snarare riktigt tungt. 

Skam den som ger sig - en sten i taget.
Och armmusklerna blir bara starkare och starkare. Ugh! 

På bild ser ni förresten också mitt lilla "klot" av idegran som
blev hjortmat i vintras. Tills vidare får den stå där och se
om den tar sig. Idegranen är på det sättet en alldeles fantastisk
barrväxt att den är den enda som skjuter nya skott direkt från stammen,
så med lite tid (och skydd här i skogsträdgården) blir den nog
ett litet klot igen. 

REGNAR DET SNART?


Sällan, om någonsin har jag så längtat efter regn i maj som i år. 
Visst är det fint med alla soldagar efter en lång och grå vinter, men 
naturen är verkligen knastertorr - redan i maj! 

Har faktiskt äntligen kommit åt att ta ut min vintersemester så 
njuter av stughäng i en veckas tid nu. Inte alls fel! 
Det är fortfarande ganska svalt så här vid havsbandet, och 
på sitt sätt tur det för skulle det vara sommarvärme så skulle
torkan vara ännu värre. 

Det har utlovats regn till kvällen, himlen är redan mulen och det finns
som en väntan i luften. Kollar in väder-appen och ser
att dessvärre verkar det komma mindre nederbörd än det som
utlovades ännu igår. Då planerade jag hur jag skulle
bädda ner mig i vår verandasoffa med en bok och bara lyssna till 
regnets sång. Skulle vara så mysigt. 
Och doften av ett maj-regn - finns det något bättre. 

Återstår att se hur lång den njutningen kommer att bli.