INNAN FROSTEN...

Jag kan fortfarande vara starkt av den åsikten att bokartikeln

INNAN FROSTEN

av Henning Mankell 

är bland de bästa bokartiklar i världen.

Det är så mycket känsla i de två orden.

Två helt enkla ord som tillsammans bildar så många, starka sinnebilder.

Jag tror jag varje år har ett sådant där Innan Frosten-moment i trädgården

(och det har inget med innehållet i romanen att göra, bara för att vara tydlig...) 

då man bara vet att det är precis ena dagen nu som 

vintern kommer, då frosten blir härskande.

Domherrarna vet det också. 

De söker sig närmare bebyggelse och piper ängsligt och stilla i buskarna.

Rödhaken har stannat envist kvar. Insektätare som den är kommer den att ha det jobbigt nu när 

frosten kommer. Och snön.

Hoppas knappögat klarar sig, att den vet vad den gjorde då den valde att stanna.

Stanna åtminstone en tid.

Försöker balansera det här med tidpunkten att börja vintermata fåglar på allvar.

Jag vet faktiskt inte om det har någon betydelse, om någon stannfågel på grund av det skulle

dra ut på avfärden. Men jag brukar starta upp fröbaren först vid den här tiden.

Just innan frosten.

I år blev det liksom första frost och första snön på en och samma gång.

Vilket jag kan tycka är lite synd, för frostnypen höst är också väldans fint! 

Nu är naturen mer slaskfrusen...

Och katten har verkligen flyttat in nu. 

Knappt så hon tar sig många steg från soffvärmen.

Lojt svänger hon på sig och om hon kunde tala så tror jag hon skulle säga;

- Vadå? Att det snöar ute? Att det är isande vind? Som om jag brydde mig?

SÖNDAG...

I går var det söndag. 

Sedan jag slutade mitt alla-vardagar-8-5-jobb så har min vecka ibland en

annorlunda rytm. På gott och ont.

Har för tillfället ett grej på gångs som faktiskt kräver att jag får koncentrera mig.

Så igår när gubben och lillungen åkte iväg och det blev Riktigt Tyst i huset

så passade jag på. Satt på rumpan mer eller mindre nonstop hela dagen och skrev.

För att lite sträcka på benen och få lite syre i hjärnan gick jag en sväng i trädgården med

kameran. Jag ställde mig lite i skymundan under en stor gran och följde med

sidensvansarnas flaxande.

Rönnbären, de åt trastarna upp redan för ett par veckor sedan, men det fanns kvar

lite hagtornsbär. Fanns, de finns inte heller mer.

Trädgården här är nog lite av ett ymnighetshorn för urbana djur.

Här finns gott om stora ekar och en liten hassellund.

Gamla äppelträd och både träd och buskar med ätbara bär.

Fallfrukten från äppelträden, som inte känns okej att använda själv, får 

rådjuren ta hand om. Här är ett rådjur med två kid som smyger sig in i trädgården

vid skymningen. De är hälsosamt skygga, så inte speciellt lätt att få dem på bild.

Och jag vill helst också låta dem äta i lugn och ro.

Det behövs minsann fyllas på lagren. Och gömmas mat för tuffare tider.

Bland hasselbuskarna pilar ekorrarna omkring - just som små ekorrar - och samlar och samlar.

Alltid verkar deras samlande inte vara helt genomtänkt, de kan bara flytta på nötterna något tiotal meter och gräva ner dem på nytt. Tja, kanske de har en högre logik som jag inte kommer på?! 

Efter ett tag blir det ordentligt kyligt att stå därute. 

Det är minsann slut på den milda hösten för denna gång. 

Lövkomposten har fått en fin liten krona. 

Med nytt syre i hjärncellerna skriver jag en stund till och blir precis klar

tills det börjar höras röster från verandan.

*

Så jag har lite söndag i dag i stället och gör det jag kunde ha gjort i går.

Ja, avigt med söndag på måndag, men...ja.

Skall precis gå ut i trädgården igen. Skall klippa lite granris och åka 

till gravgården och göra den fin inför nästa helg.

Jag tänker att det kan vara läge att göra det idag, innan slasket.

EN HJÄRTKROSSARE....

...har flyttat in i grannskapet.

Lilla Senni, som är en Appenzeller sennenhund, behöver inte

göra många konster, om någon alls, för att charma alla i sin omgivning.

Eller alla och alla...min terrier kan då tycka att det 

är fasligt vad det nu skall gullas med en sådan där en.

Helt onödigt.

Men visst är det en gullig en?

Som hundmänniska blir man lite skrynklig i hjärtat av den blicken! 

STILLA TILLVARO...

Trädgården är nu nästan i sin helhet nerpackad för vintern.

Krukor och sprutkannor staplade i snygga rader på stallvinden.

Framme blev bara sådant som jag tror mig kunna använda till någon

gravdekoration till Alla Helgons dag. 

Den gamla räfsan skall dock inte sluta som gravdekoration den. 

Jag brukar ta den när jag räfsar löv på de nyanlagda rabatterna där nyplanterade

perenner och en ansenlig mängd blomlökar ligger och väntar på sin tur.

När det här är gjort, så är det innetillvaro som väntar i någon månad.

Trädgårdshandskarna åker ner i lådan tillsammans med sekatören 

och mitt trädgårdsförkläde, det i grovt, grovt linne och med tusen fickor.

Mycket praktiskt. 

Lavendelplantorna är nerbäddade. 

Nu får man bara hoppas på en snäll vinter. 

Tyvärr brukar lavendeln inte riktigt klara sig hos mig.

Här är jorden antagligen lite för lerig och blöt.

Så jag testar med att övervintra dem i en pallkrage med lite mer sandig/grusig jord. 

Och ett täcke av granris. 

I stort sett är allt tömt och klart för vintern.

Bilen fick sina vintertassar på igår, 

själv skall jag plocka fram varmare jackor. 

Och mössan.

Jag är redo för den vintriga, stilla tillvaron.

LÖRDAGSMORGON...

Den här bilden är nästan på dagen tagen för ett år sedan, men när jag plirar över min kaffekoppskant

ut genom fönstret är utsikten, och vädret detsamma.

Inte så mycket dimma, men i övrigt samma.

Klockan har precis blivit åtta, det är gryningsljus därute 

och idag blir det att på allvar städa undan i trädgården. 

Det sista "pyntet" som inte tål frost och kyla, snö och is skall in under tak.

Jag vet att jag är lite seg med att plocka undan det där sista, lite som om jag ännu ville

hålla kvar något av trädgårdslivet, av utelivet. 

Men idag skall det städas undan. Det har utlovats snö i veckan och riktigt kallt till nästa helg.

Lavendeln skall få sitt vintertäcke av granris.

Verandans blommor skall få flytta in i husvärmen. 

Det blir att boa om på många plan.

*

Nu har kaffet hunnit kallna i koppen, det blir ofta så när jag sätter 

ner mig för att skriva några rader.

Det gör inte så mycket, egentligen.

Det har ljusnat därute och jag skall dra på mig varma tröjan och gå ut.