nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

TANKAR OM KONSUMTION...


Än ligger mina tomtar och sover sin årssömn och har inte 
riktigt än någon tanke på att krypa upp ur sina vrån,
så bilden är återanvänd från i fjol. 
Men jul skall det ju bli i år också.

Startskottet för julkommersen sker väl i morgon med Black Friday
och sedan rullar det på. Detta evighetsmaskineri. 
Black Friday-Julkommers-Efterjulrea-vinternytt-vinterrea-vårnytt-vårrea-
sommarnytt-midsommarrea...äh jag orkar inte fortsätta året runt.

Jag undrar bara bär det skall bli stopp så där på riktigt, för att människor
inte längre vill shoppa en massa strunt. För om man skall vara ärlig så
shoppas det så otroligt mycket mer sådant som inte behövs än sådans som
man faktiskt har behov av. När blir klimatmedvetenheten starkare än
lusten att köpa något bara för att det ger en snabb kick, ett snabbt rus. 
Förr eller senare kommer baksmällan då man står där med sina 
överfulla skåp och vet inte vart man skall stuva allt man redan har.


Bekant? 

Jo, tack, jag har också känt så! Det här är alltså verkligen inget 
smälla-med-hängslarna-vad-jag-ändå-är-präktig-inlägg. 

Ett bra tag nu har jag varit rätt duktig på att inte shoppa. 
Att göra mig av med det jag redan har går något trögare. 
Men jag blir ständigt lite bättre på det! 

Något som blivit överraskande knepigt att rensa ut är kläder. 
Inte för att jag skulle vara ett modelejon, snarare tvärtom, men
ändå vill jag inte riktigt släppa taget till och med om sådant 
jag faktiskt inte längre går med/ryms in i/känns bekvämt. 

Det är som om jag vill hålla fast i den tid de representerar. 
De blir som en souvenir från en tid innan. 

Jag har till exempel en orange yllekavaj som jag haft i säkert 25 år. 
Jag går med den tre fina höstdagar om året. 
Jodå, jag gillar den fortfarande, den är en riktig klassiker. Tidlös. 
Och jag njuter varje gång när jag får dra på min "höstkavaj". 
Precis som jag gjort de senaste 25 höstarna. 

Men skall den verkligen få 
ta utrymme i min garderob de övriga 362 dagarna? 

Och skulle det bara vara en kavaj så.
Det är väl några få plagg till med motsvarande status. 

Jag är ingen samlare, men kanske en dammig nostalgiker?


Därför tänkte jag ta och vinkla det lite annorlunda för mig
nästa gång jag skall rensa i skåpen och det är att ställa frågan:

Skulle jag köpa det här idag? 

Och DET, hör ni, är en effektiv fråga! 
För då sätter man den där nostalgi-känslan åtminstone lite åt sidan.

Skulle jag köpa det här idag? 

Svarar man nej är man nog redo att släppa taget om den grejen, hur
mycket nostalgi-damm man än lyckats strö över den. 

*

Men jul blir det i år igen. Julkommers, julshopping, julhysteri...
Människor kommer att trängas och svettas för
att hitta den där "perfekta" julklappen, som troligtvis ändå är fel 
nog och blir till belastning i någons skåp.

Uff, vad cyniskt det där lät, men tyvärr tror jag det är så väldigt ofta. 
Människor är mer medvetna och kräsna varpå det blir så mycket
svårare att "pricka rätt".  
Och jag känner att jag inte vill bidra till en
enda onödig julklapp någonsin mer. 
Inte heller skulle jag orka motta en enda onödig julklapp till. 
Har upplyst min familj om det. 
(Vi är alla vuxna nu så det behövs inte blandas in tomtarnas barnskydd här inte....;))


Man shoppar för att det hör till och att det förväntas av en
och för att man skulle göra alla så besvikna om man plötsligt slutade med det.
Man kanske också är lite rädd att det skulle bli tomt i ens eget liv
om man slutade med det. 
Jag tror inte det blir. För jag vet att det inte gör. 

Det blir bara tid över till annat. 

*

En dag senare. 

Kände mig riktigt präktig då jag fyllde bilen med allehanda
grejer som skulle till sopsorteringen och till återanvändning på
annat håll. När jag stod där och matade kartong i kartong-
cisternen kom en kvinna fram till mig som hade fått syn på en
glasburk för spagetti som jag hade bak i bilen bland övrigt som
skulle till glasinsamlingen. Orsaken varför den var där är att locket
hade gått sönder för ett tag sedan och den kändes bara onödig hos mig.
Hade funderat på att ha den till vas, eller nåt, men njae, kände
ändå att den nog skulle bli stående i skåpet bara. 

Men kvinnan ville ha den. Hon sade att hon har lock hemma 
som skulle passa. Så lämpligt! 

Idag kom också gubben hem från sin roadtrip kors och tvärs
genom Spanien. Det var fint att få hem honom! 
Men så har vi det där lilla dilemmat...han älskar att köpa souvenirer, han
vill alltid hämta små gåvor. Och tyvärr, tyvärr med lite turist-souvenir-feelis,
fast han i övrigt är allt annat än en "typisk trist turist" när han
är ute och reser.  

Han är så nöjd över sina små gåvor och jag känner mig som 
världens sämsta för att jag inte riktigt känner samma entusiasm över 
ett vinskinn med plastkork med texten Bilbao på...

Känner spontant att jag inte kommer såååå ofta kommer att ha användning för den. 
(fick också en skön halsduk, och en mängd andra småsaker
som rökelsestickor (brukar inte använda sådana heller, men okej...)

Han blir ju så glad över att få ge saker - sådan har han alltid varit.
Han ser liksom inte att han burit hem en mängd onödiga grejer. 
Halsduken var på fin och skön, nu har jag ju bara ett dussin från
tidigare...

Hur säga det till honom - utan att såra? 

Ja...?

Inga kommentarer: