DE DÄR TOLV...

Gaaah, jag hade tänkt att jag skulle skippa att kika tillbaka på

bilder från 2018, men så kom jag på att jag måste säkerhetskopiera dem

och så blev det att kika på dem i alla fall - och då fick jag en idé! 

Utan att välja ut bilder kommer här nu årets månader i kavalkad.

Det är nämligen den 12:e bilden i varje månads mapp som får stå för 

en genomgång av 2018.

Kan bli vilka bilder som helst - förmodligen sådana som aldrig skulle komma

utanför hårdskivans djupa mörker i annat fall.

Skall vi kika? 

JANUARI...ja, hahaha...allt knäpper man en bild på också? 

Eftersom vi har en del rådjur som traskar runt i vår trädgård så tänkte jag att om de nu ändå 

skall vara här så kan de ju få en saltsten att slicka på på samma gång. 

Vi bor ju rätt urbant trots allt så det är kanske inte så tätt med saltstenar tänkte jag

och sådan blev det. 

Den hade åtgång, kan jag berätta. 

FEBRUARI

Ja, här vräker det ju ner snö så det räcker och blir över. All denna snö kom på en enda dag

alldeles i månadsskiftet januari/februari. 

Sen blev det ju också vinter på allvar här i de södra knutarna av landet. 

MARS

Det fortsatte att vara vinter, fina härliga dagar, och om jag bara hade möjlighet 

så tog jag mig ut för att promenera i solljuset. Min inflammerade häl var dock

inte alltid lika med på noterna som jag hade hoppats på, men det gick väl

att klinka fram i sakta mak.

APRIL

Hmmm...det här måste nog vara från Hornborgasjön då jag var där

för att fotografera tranorna. Tranor blev det på bild och det i mängder - även om 

de lyser med sin frånvaro på just den här bilden, hahaha...

MAJ

Ja men jo, här är det ju öppning av stugsäsongen och framplockande av de där 

grunkorna som behövs för att det skall bli något odlas av. 

Oj, så jag fick vårlängt nu...

JUNI

Sommaren var ju som som känt rätt så...eh...varm och vi hade lagt ut

drick- och badmöjligheter åt fåglarna. Det uppskattades. 

JULI

Ja...ha...ännu en sådan där bild som bara är "hur tänkte jag här..?"

Men tydligen är det födelsedagskaka på gångs. 

Storungen är född i juli och han älskar tårta med bär, så 

ja, det måste vara till det tillfället då. 

AUGUSTI

Det fortsatte ju att vara tokvarmt och jag flyttade runt på min hängkorgstol från solsidans terrass

till en plats där det var skugga mest hela dagen. En sådan sommar det var! 

En undrar varför jag knäppt den bilden?

Hahahha...verkar som om var tolfte bild är just sådan som jag 

sparat utan att veta varför. 

SEPTEMBER

Ekarna var överfulla av ekollon och det bara knastrade där man gick.

Snodde ihop en krans som jag tycker blev jätte fin. 

Länge fick den vara i fred ute i pergolan, tills en höstdag ekorrarna också hade tyckt 

att den var jättefin...

...efter det var den ja, liksom inte sig lik. 

Kransbottnet blev senare en ljungkrans istället. 

OKTOBER

Under hösten hade jag fotat lite mat till ett projekt, men alltid blir det inte som man tänkt sig.

Trattkantarellsoppa är en utmaning att fota. Isynnerhet en skum kväll i oktober efter jobbet. 

Det hjälper inte hur man än tänder ljus, på bild blir det bara daskigt - hur god

soppan än var! Just det ja, bilden kom aldrig längre än till hårdskivan.

Där hade den gott kunnat stanna...bilden. 

Att fota mat snyggt är bland det svåraste jag vet! 

NOVEMBER

Jaha...här gick jag en promenix med min väninna till mina favorithoods i 

"naturHelsingfors". Jag var inte på speciellt ivrigt fotohumör, men en knäppis 

av ett fint träd blev det. Ingen större tanke bakom den bilden heller. 

Hade kanske också mått bra att stanna kvar på hårdskivan den med....;).

Sen är det ju ofta så med bilder som jag tar så där på måfå,

de kanske kan passa in i en berättelse. Man vet aldrig. 

DECEMBER

Den har nog ni sett? 

När jag fick för mig att fixa till olika "hållare" för

sladdar av olika slag. Jättenöjd blev jag över detta enkla hantverk. 

Har inte haft et enda trassel i hörlurarna sedan dess!

*

För min del är ju 7:e januari ett slags "nytt år" det med.

Det är nämligen min födelsedag och så har det varit sedan 

min tids begynnelse att då städas julen senast ut 

- det är ju nästan som trettondag- 

och ett nytt år börjar. 

I dubbel bemärkelse. 

Hejdå det som var - välkommen det som komma skall! 

BLICKA FRAMÅT...

Precis, det är den tiden på året då man summerar det som varit och sätter 

kanske en extra liten tanke på det som komma skall.

Håller jag på med nyårslöften? Nja, inte specifikt det, men visst är det

en lämplig tid att ta en funderare om hur man vill ha det.

Läste en bra artikel om hur viktigt det är att faktiskt sätta

målsättningar åt sig själv. Många, som jag, reser lite ragg för

i dagens arbetsliv känns ibland som en enda stor målsättning,

och man vill ogärna släpa in målsättningar i sina privata liv. 

Samtidigt ger man nyårslöften - och de är också en sorts målsättningar.

Problemet med nyårslöften är att de ofta blir för stora och diffusa.

Vem känner inte till de där: "Jag skall börja motionera", "Banta", 

"Läsa mer", "Vara mer med barnen", "Lära mig ett språk", "Bli mer klimatsmart"...

Men det blir alldeles, alldeles för luddigt i kanterna, man vet inte riktigt vilka

konkreta grejer man skall ta itu med så jag tror att för att lyckas behöver

man smula ner de där stora nyårslöften till mindre målsättningar och då plötsligt blir det 

inte alls lika knepigt att uppnå dem. 

En ny rutin till exempel. Jag tror vi alla känner lite igen oss i det där

med att börja motionera mer. Eller många av oss gör det...

Man vill alldeles för mycket för snabbt för man vill fort komma till

den där sinnebilden man har om sitt aktiva jag. Men risken finns att man 

tröttnar rätt fort. Istället borde man lägga lägre målsättningar, som man verkligen vet

att man kan uppnå och på det sättet få sin "belöning" och då kan man ju

fundera på att hissa upp målsättningarna lite grann. 

Istället för att försöka pressa in gym och löppass och annat nyttigt 

i sin vecka (om man inte haft det från tidigare, vill säga) allt på samma gång 

vilket brukar sluta i alldeles för sjuka muskler och frustration. 

Men att ta in en grej, kanske en eller två gånger i veckan, 

och sedan när man börjar längta efter mer - öka då på dosen. 

Målsättningen uppnådd - belöningskänsla - motivation till mer.

Inte heller tror jag på att det fungerar om man lägger målet långt fram i tiden.

Inte i stil med "jag skall gå ner tio kilo innan sommaren" utan hellre "jag skall gå

ner två kilo i januari". Två kilo är fasingen så mycket enklare att skaka av

sig än tio. Två kilo i januari ger motivation till två kilo i februari och

tadaaa...det är maj och vågen visar -10 kg sedan årsskiftet.

(Så i teorin i alla fall, hahahaa, men ni fattar?) 

*

I synnerhet de grejer man gör för sig själv, kräver nog utsatta mål för att bli gjorda.

Eller jag är sådan. Jag håller hårt på de målsättningar jag har på jobbet,

på de jobb jag gör för andra, tidtabeller, deadlines allt sådant.

Sedan är jag en jäkel på att slarva med hemma-yogan, den där timmes

promenaden alla morgnar de dagar då jag jobbar hemifrån. 

Där måste jag sätta målsättningar. Konkreta sådana. 

Många skriver in det i sina kalendrar, jag har varit lite dålig på det.

Kanske jag borde? För att ytterligare knipsa ner dem till mindre bitar.

Ja,ja...små insikter sista söndagen anno 2018. 

Gott Nytt År! 

GOD MORGON VÄRLDEN...

Känns som evigheter sedan julafton! 

Märkligt, för egentligen har jag i ärlighetens namn inte 

fått speciellt mycket gjort. 

Har slötittat på fler tv-serier än jag sett på under hela året! 

Smuttat rödvin och ätit praliner. Helt klassiskt alltså. 

Visst, var en sväng till jobbet och fick undan stökat där det mesta.

Här hemma fick jag en del freelance-texter skrivna 

och en del korrekturlästa som nu är på väg till tryck. 

Känns skönt att ha allt sådant som legat lite på hög bort-

städat innan nyår. Skönt med ren bordsyta, både 

konkret och symboliskt. 

Gubben gnagade i sig den sista biten julskinka idag.

Även om han är född med den där hushållsgris-genen, 

så börjar även han få nog av julmaten. 

Egentligen är det ju helt vansinne (om också ett gott sådant) 

det här med julmat. Hur noggrann och uträknande man än

försöker vara verkar det som om det alltid blir lagat för mycket mat.

Som man inte riktigt vill ha mer efter juldagen. 

Det är både dyrt, det tar ett bra tag för en husmor (läs mig) 

att stå i köket och snurra ihop allt. Och så blir det 

ohjälpligt mer svinn än under någon annan högtid. 

Så hos oss i alla fall. Skam att medge, men så är det.

Följaktligen meddelade jag under julmiddagen att 

nästa år åker hela konkaronkan till Lappland över jul.

Hyr en stuga och käkar vid färdigt dukat bord.

Aaah...känner att jag redan längtar till nästa jul! 

JULHÄLSNING...

Det börjar likna till jul härhemma. Det doftar skog av den lilla gran jag spikade upp på väggen.

Det doftar pepparkaka från årets pepparkaka"hus" som alltså 

i år blev en pepparkaka-skog. 

Lite som en hyllning till den fantastiska natur vi har och bara kan traska ut i 

precis när vi vill. En tummen upp för allemansrätten - och vårt allas

ansvar att förvalta den rätten på ett bra och respektfullt sätt. 

Skickade inga julkort i år, så bilden på min pepparkaka-skogs får

bli mitt julkort till er alla! 

Istället valde jag att betala in en slant till Finlands Naturskyddsförbund.

För naturens skull. 

*

Nu skall jag sätta mig i bilen, åka till gravgården och tända ljus för alla

dem som inte längre är här hos oss. 

Köra vidare till tågstationen och plocka upp Lillungen och i 

morgon sällar sig resten runt julbordet.

Ha en fridfull och skön juletid alla och envar! 

Kram till er! 

BYGGA EN GRAN...

Det har sålts odlade julgranar i min familj i årtionden. 

Det har funnits jular då vi haft den vackraste av alla granar som man kan tänka sig. 

Så har det faktiskt oftast varit, någon gång när efterfrågan varit som 

värst (eller bäst - beror hur man ser på saken) så har vi sålt vår gran

till någon stressad familjefar som varit ute i sista minuten och 

valt själva att ha den där granen som sett ut som om den vuxit i ett 

stuprör...

...men jul är ju ändå att ge julglädje. Och en gran är ändå bara en gran, eller hur? 

Det har hängt julpynt i våra granar som bär på minnen och av tradition hängt där

sedan tidernas begynnelse känns det som. 

När ungarna var små var det naturligtvis viktigt att julgranen såg ut som 

den alltid gjort. 

Under senare åren, då det varit sönerna som skött julgranskommersen så 

har det hänt att jag tagit in en toppless gran som råkat ut för ett missöde

och inte längre var försäljningsbar. 

Så ja, granarna har minsann haft olika utseende under årens lopp.

Själv har jag ofta längtat efter något enklare. 

I år var det (äntligen) dags för något mer sparsmakat. 

Ungarna är vuxna och behöver inte längre matas med traditionell julstämning som förr. 

De är antagligen så korvstoppade av jul från tidigare årtionden så

de skulle överleva utan ett barr jul på flera år, hahahahaaa...

Och några barnbarn syns inte i horisonten än som behöver doseras med traditioner. 

Alltså gjorde jag såhär: 

Den här mycket sparsmakade "granen" har prytt väggen ett par veckor redan. 

Och jag har gillat den överraskande mycket precis så här simpel som den är. 

Den är med andra ord inte riktigt klar här än, men lekte med tanken om

att låta den hänga kvar efter julen och vara en "vintergran". 

Den här barrar ju inte, skriker inte JUL med stora bokstäver.

Men jag tycker den har en skön vinterkänsla. 

Men inte är det ju jul på riktigt om det inte doftar gran i huset?

Eller hur? 

Det brukar bli en hel del grenar över vid julgransförsäljningen då 

man sågar av de nedersta grenarna, och det är precis de jag återanvänt till

årets julgran! 

Och tro eller inte, det doftar precis lika mycket julgran inne hos oss nu

som om jag hade en traditionell julgran inne. 

Men fördelarna är att den här tar ingen plats alls.

Den barrar säkert som andra granar också - men inte speciellt mycket.

För det finns inte så mycket att barra...

Tänker att det här kunde vara ett alternativ för minimalisten. 

För någon som bor trångt, någon med kattungar - eller vilda ungar av vilken

annan ras och sort som helst...;)

Däremot funkar den rätt dåligt som något att gömma paket under 

och möjligen ännu sämre att dansa runt. Men det får man ta. 

Jag gillar faktiskt skarpt den lågmälda stämningen i min sparsmakade gran.

Njut av alla julförberedelser, och alla goda dofter som hör julen till!