SKÖN SVALKA...

Den ihållande värmen har satt min lust att laga mat på prov och rätt ofta har det blivit att ta till riktigt enkla lösningar, som nudlar till exempel.

Jag tycker egentligen inte om starka smaker, vilket nudlarna ibland är, men har kommit på att om jag blandar i en tesked majonäs,creme fraiche eller liknande så blir det hela lent som sammet, men ändå med lite sting. 

Medan jag "tillredde" mig min enkla middag började det blåsa upp, riktigt rejält. Vinden kändes totalt annorlunda än något jag känt på hela sommaren. Med undantag för midsommaren.

Måste dubbelkolla att temperaturen faktiskt fortfarande vid sjutiden på kvällen visade sig vara kring 26 grader, men vinden, den vinden, fick mig att ta på mig en ylletröja (!!!!) och det kändes minst sagt märkligt att ha ett klädesplagg med ärmar. Stickiga sådana. 

Brukar inte uppleva tröjor som stickiga, men nu känns de lite så. 

Vinden tilltar som sagt och jag hakar fast verandans fönster så de inte skall slå i vinden. 

Skall skaffa ordentliga hakor, men det - precis som så mycket annat - har blivit ogjort i sommarhettan. Min lista på saker att ta itu med efter hettan är rätt så lång, kan jag säga! 

Men nu är vi här, och vinden gör att det lite lättar i det där smått ångestfyllda hett-centrumet 

i hjärnan på en. Min hund, den fina Aida, som är familjens värsta soldyrkare och kan ligga i timmar och bara dåsa i solen och aldrig, aldrig går och doppar sig i havet har brutit sina sommarrutiner och oftast lagt sig i skuggan och till och med sakta vandrat genom vassen för att bli lite sval på tassar och mage. Man kan inte med bästa vilja kalla det att simma, men är så nära man kan komma då det gäller Aidas uppfattning av simning. 

Idag har ingen av oss badat. Inte ens doppat oss. Svalkan har som sagt vinden stått för. 

Och det är rätt så prima! 

Sitter här på verandan dit kvällssolen lyser så fint. De senaste veckorna har jag nästan bett en liten tyst bön om moln till kvällen, men idag känns det riktigt skönt här. Precis lagom den där kombinationen sol och vind. 

Har en liten känning av att det gäller att njuta av kvällen just som den är. 

MINIMINISEMESTER ÄN EN GÅNG...

Börjar bli lite tjatigt, eller hur? Med miniminisemester hit och miniminisemester dit som rubrik var och varannan vecka? Tro mig, jag förstår...

Men hettan har gjort min hjärna lite mer mjuk och dåsig än vanligt, vilket kanske inte är så svårt, men har överraskande följder. Som att min fantasi gällande rubriker är rätt fattig och nivån på inläggen ligger rätt så...ja, lågt. 

Inte för att jag tänker att nivån skulle vara så himla hög annars heller, men ja...ni förstår hur låg den kan vara nu. Bäst att liksom bara sluta läsa och gå och ta en kall öl, en glass eller nåt?. 

Jag sitter kanhända och räknar timmarna tills hettan skall vara över för denna gång. Tills jag tillåts plocka fram tröjan och börja klaga över den normala skandinaviska sommaren. 

Nå, nu kommer jag ju inte att göra det - klaga vill säga. Tröja, jo-tack. Klaga, nej-tack.

När jag kom ut till stugan så vimlade det av märkliga fjärilar som flög omkring på dagen men som såg ut som nattfjärilar. Gammafly lärde jag mig att de heter. 

Varma och torra förhållanden gör att dessa fjärilar kan förekomma i stora mängder. 

Den har fått sitt namn genom att den vita teckningen på fjärilens rygg liknar den grekiska bokstaven gamma: γ. 

Själva fjärilen är 'harmlös' och fladdrar nu mest runt som en minikolibri från blomma till blomma. 

Larverna kan däremot käka i sig ansenliga mängder grönt, så på det sättet kanske man kan hålla ögonen öppna för dess larver. Den lär vara speciellt glupsk på bondbönan...men kan också smälla i sig en åker med kummin, ryps/raps eller ärter. Så för odlarna är den knappast en välkommen gäst.

När vi nu talar om odlingar, så hade jag nog aldrig trott att en backtimjanplantering skulle ge upp livsgnistan på grund av värme och torka, men det var tydligen möjligt! 

En liten, liten bataljon av kämpaglada timjanstrån håller ställningarna, men det börjar bli glest med

hjälptrupper och backups...

Skall bli intressant att se om de tar sig. I höst eller nästa år. 

Jag har ett lite småtufft grepp när det gäller de friväxande växterna här på udden. Det som planterats i marken skall klara sig själv. De få växter jag har i krukor må få lite hjälp i form av bevattning, de övriga har tuffare levnadsvillkor. 

I morgon skall det vara den sista tokheta dagen. Sedan kommer svalare vindar. 

Jag vet inte om jag eller backtimjanen känner större lättnad. 

*

Havet ligger spegelblankt, syrsorna spelar i det torra gräset, klockan har hunnit bli midnatt och värmen är behaglig. Behaglig på ett sätt som också kunde fungera mitt på dagen. Gäspar stort och innerligt och inser att det är läge nu att blåsa ut ljusen, ta boken och krypa i säng. 

TJUVSTARTA HÖSTEN...

Okej...jag har inte fått solstig, lider inte ens av vätskebrist. 

Möjligen lite sömnbrist, men det är inte orsaken till att jag börjar få höstvibbar i min själ.

Det är nog bara det att jag älskar hösten så himla mycket att bara det där att få skriva 1.8 och

det legitimt är sensommar OCH ett steg närmare höst som får mitt hjärta att fladdra till som 

en yrvaken nattfjäril i augustinatten. 

Vaknade häromnatten av att jag frös. Ja! Jag var inte sjuk, jag drömde inte, men det blåste en 

alldeles underbar fläkt genom hela huset och jag huttrade till under mitt linnelakan. 

Så mycket att jag faktiskt vaknade av det. Det var en märklig känsla. 

Men övergående. 

Är tillbaka i stan av olika orsaker av vilka några obligatoriska kontorsdagar på jobbet är en 

men i morgon hoppas jag igen kunna styra kosan ut till stugan. Lite snopet att jag 

hamnade åka från stugan lite abrupt när gubben hade några dagar ledigt och nu när jag igen kan lösgöra mig så kallar hans jobb på honom. Nå, vi hinner minsann inte gå varandra på nerverna på det där sättet som alla varnar för. Ni vet när det är varmt och sommar och semester och 

det dallrar av förväntningar i luften i takt med värmedallringarna. 

Personligen har jag märkt att värmevallningar börjat bli betydligt mer besvärliga än värmedallringar. 

Jag har sakta vant mig vid hettan, men den där andra biten av varma vågor, ja hum...Vad skall jag säga? Det är nytt för i sommar! 

Med det känner jag att jag galant kan bocka av en orsak till att längta till hösten. 

Jag kommer att ha varmt ändå - oberoende hur kallt det blir ute. Hah! 

Let it snow.....

LÖJLIGT LATA DAGAR...

Vi tar det här med sommarhettan...

Det är det sommaren 2018 handlar om för många av oss. 

Man blir lite mer medveten om vikten att dricka tillräckligt med vatten och samtidigt få i sig salter så balansen i kroppen gör att man mår bra. 

Jag tappar lite matlusten när det blir så här varmt. Helt okej om det skulle rinna av ett kilo eller fem i hettan, tvivlar dock att det kommer att ske. 

Jag är inte så bra på att äta frukt i vanliga fall, inte alls så mycket man kanske borde, men när det är hett ute, då hugger jag helst tänderna i frukter och bär. 

Nektarinerna är galet goda just nu, så det går det åt. Igår fick jag dock en lite omogen en

som inte helt ledigt slank ner i min egen strupe, så jag lade ut den halvätna nektarinen på en stubbe i närheten. Mest för att se om den kunde locka några hungriga små insekter till sig.

Och det gjorde den minsann! 

Hade min kära väninna på besök här på stugan och ena dagen hade vi inga insekter alls att flaxa bort men följande dag så fanns det kopiösa mängder blomgetingar. Eller kanske de heter blomflugor, fast de ser ut som små getingar? De verkade alldeles förvirrade och helt slut faktiskt! Flera bara dimpade döda ner. När jag sedan tog i dem för att flytta bort dem från bordet, eller var de nu råkat dimpa såg jag att de var alldeles uttorkade - kroppen var bara som ett tomt skal nästan. 

Det här att de var utsvultna fick sitt bevis när jag lagt ut nektarinen. På nolltid var den överfull av blomflugor som bara åt och åt och åt. Efter ett tag kom en sorgmantel fladdrande dit och satte sig för att käka. Den satt inget mindre än i tre timmar (!) och sög i sig nektarinsaft! Måtte varit uttorkad den också. 

Den halvätna nektarinen ett stycke ifrån gjorde att jag och väninnan kunde fortsätta med vårt världsförbättrande helt utan besvärande kryp. 

Många har besvärats av getingar också i sommar har jag hört. Själv har jag inte upplevt det nästan alls. Kom på att eftersom jag inte äter eller bjuder på kött så har de ingen orsak att komma och kolla in min mat. Det är nämligen så att getingarna behöver samla in protein till larverna i boet och protein i form av kött finns det mycket sällan hos mig. Tidigare i veckan hade resten av familjen dock fixat Pulled pork som serverades ute i trädgården och; shit den mängden getingar som dök upp från ingenstans! 

Så ja, vill man äta sin sommarmiddag ute utan getinganfall - välj vegetariskt! :)

Till natten skulle det bli månförmörkelse av det bättre slaget. Hade lite smått kollat in vart jag skulle ta mig för att kunna fånga den röda, stora månen på bild. Det hade ju varit klara nätter nästan så långt man kunde minnas, men precis den här kvällen kom det riktigt tuffa moln inseglande och förintade mina chanser att se månförmörkelsen. 

Tuffa moln kan ju hämta åska med sig, men den här gången blev det inget häftigare än en liten regnskur - där på andra sidan viken...

Märkligt att inte ens sådana här moln påverkar temperaturen speciellt mycket. Lika varm var natten som alla tidigare nätter. 

Idag blåser det en skön bris och det är riktigt skönt här vid havet. Tänkte på hur vi människor ändå på en relativt kort tid vänjer oss vid den här värmen. Häromkvällen sjönk temperaturen till 23 grader då jag ännu satt ute och skrev på mitt projekt, en stund funderade jag på om jag borde gå in efter en tröja.

En tröja - vid 23 grader? 

Eh what?!??

ETT HÅLLBART STEG...

Ibland får ett uttryck mer än bara en betydelse. 

Jag hade redan tidigt i våras bestämt mig så smått om att hemestra i 

huvudstaden i sommar. Dels för att jag faktiskt är extremt dålig på 

att besöka vår huvudstad, trots att jag bor en dryg kvart i från med bil.

Med buss är jag inne i stan på en halvtimme. 

Jag uträttar ärenden i stan, men jag stannar aldrig längre än så. 

Jag hade dessutom smått lovat ta några fina sommarbilder från Helsingfors

till en hemsida som jag upprätthåller. Dessutom är jag lite nyfiken på att 

leka turist i "min stad". Inte åka in för att uträtta ett ärende, utan turista där. 

Helsingfors är ändå en stad som jag studerat, jobbat, festat och bott i,

men som sedan, trots att jag aldrig bott längre än en timme ifrån, slutade

locka mig och kändes mest bara...märklig. 

Det var ju inte längre min barn- och ungdoms stad, den började kännas 

främmande på något sätt. Jag mindes inte längre vilka rutter spårvagnarna

körde, var hittade man de bästa parkeringsplatserna (läs gratis sådana), var 

fick man det godaste kaffet, den läckraste lunchen. 

Kanske den blivit främmande nog nu för att upptäckas på nytt?

Han jag delar kylskåp med jobbar sommarmånaderna som turistguide i 

stan, så jag har på synnerligen nära håll tillgång till all "turistinfo" som behövs.

Nå, sen är ju saken den att jag vill vara turist på hemester-vis på mitt eget sätt...

...och helst ensam. Bara kameran och jag. 

*

Hemester är tydligen lite trendigt - har jag förstått. 

Och det är ju bara bra! För visst är det bra mycket mer ekologiskt att 

stanna i hemknutarna, upptäcka dem, och dessutom lämna sina små, 

eller stora, semesterslantar i närknutarna. 

Ett hållbart steg, helt enkelt! 

Så var planen ja, då i våras. 

Men det föll sedan på lite mer ohållbara steg.

Redan för snart ett år sedan började min häl bråka. Den var 

helt (eller nästan helt) okej under vintern, 

men nu på sommaren har den blivit sjuk som attan igen.

Hälsporre (den senaste diagnosen) är ett gissel att ha! 

Läkaren satte mig nu på en superduperdundermedicinkur, fotjumpa-program 

och minst två veckors gå-stop utöver det absolut nödvändiga i ett försök 

att läka ut den envisa inflammationen. 

Tur att vädret är som det är, med heta, svettiga sommardagar, som 

kanhända inte annars heller lockar (mig) till att 

traska runt på kokheta gator, kvarter efter kvarter. Park efter park.

Nu är läget då sådant att jag snällt får vänta med min hemester 

på att mitt eget steg blir mer hållbart. 

Helt konkret hållbart. 

Längtar också ut i skogen, på skogspromenader och så. 

Med den här hemester-tanken har jag också tagit reda på 

olika platser i huvudstadsregionen dit man kan ta sin tillflykt

när naturlängtan i stan blir för stor. Jag känner ju till en del, men det finns mer! 

Vi har faktiskt en hel del verkligt fina ställen att besöka, alldeles här i knutarna. 

Men det får jag också nu bara snällt vänta med.

Men oj, vad mycket skoj jag har att ta itu med bara 

infektionen - och hettan - ger med sig.

Jag gillar nog skarpt att det är varm på sommaren, och så småningom

börjar ju kroppen lite vänja sig med värmen. 

Ikväll skall det bli sallad med en massa närodlade grönsaker, 

en del så närodlade att de kommer från egna odlingslådan till och med. 

Och så skall vi testa på vegetarisk pulled vego BBQ.

Också det ett litet hållbart steg.

Hemester, vego, hur trendig är jag inte riktigt?

(Fast det absolut inte är medvetet, hahahah, det har bara blivit så. 

Och kanske det inte alls skall klassas som trendigt, 

kanske det är bara eftertänksamt och klokt?

Å andra sidan; bara bra om hållbara saker blir trendiga).

Det är väl bara den där eländiga hälsporren som inte är så hip? 

Hade jag fått den pga för mycket och hård träning, så hade det kanske varit det.

Men nu tror jag tyvärr att gå ut och påstå det skulle vara en 

överdrift -för att inte säga - en ren lögn! 

Orsakerna får nog sökas annanstans. 

Skulle tippa på tillverkningsåret, eller nåt...