med bil på mindre än 1 1/2 dygn känns.
Känns som grus i ögonen och stelhet i kroppen,
och tomhet i knoppen.
(och ändå bloggar jag? huoh!)
Om jag varit länge på jobb eller på resa så kan jag inte
direkt falla i koma i sängen när jag kommer hem.
Har alltid varit sådan. En timme vill jag varva ner innan sömn.
Om jag inte är helt totaldäckad av trötthet förstås.
Jag var en sväng till Österbotten.
Jag hade glömt att boka boende i tid så fick lite chansa att hitta
ett hotelrum åt mig, och visst fanns det.
Hade med min tur tänkt att det är någon happening i stan och jag
skulle få sova över i bilen - har också hänt.
Men det fanns rum och överlag tyckte jag det var rätt
lite semesterfirare och turister på gator och torg som jag hann se.
Fast vad vet jag? Jag är (tyvärr) rätt sällan i Österbotten.
Jag brukar inte tipsa hit eller dit här på bloggen om vare sig det ena eller
det andra, och absolut ingen betald reklam,
men nu måste jag bara nämna att jag sov på Sokos Hotel Vaakuna
i Vasa, för det var det första hotellet jag hittade till men till min glädje hade de
några så kallade "temarum" som man kan välja istället för vanliga hotellrum.
Blev någon liten euto dyrare, men inget dramatiskt.
Och jag tycker det är en sådan skoj idé att ge lite annan känsla än
dessa eviga "vanliga" hotellrum som man kan tröttna till döds på.
Mera sådant!
Jag valde "skog" som mitt temarum.
Och aaah, att få krypa in i en laavu - ett slags vindskydd - men
med sjukt skön säng, underbara linnelakan och med ett fårskinn på
golvet så lurvigt att man sjönk in i till anklarna i det.
Fick en att önska att det varit vinter - eller ens höst.
Överkastet som syns på så dåligt på bilden är alldeles, alldeles underbart.
Det har ett helt vanligt duntäcke som grund, men så har ena sidan fått
ett riktigt grovt linnetyg påsytt och så har man gjort knutar av
jutegarn i duntäckets rutor. Enkelt, stiligt - helt genialiskt!
Och jag som faktiskt har ett duntäcke överlopps som är
lite för varmt åt någon av oss att sova med fick en aha-upplevelse.
Och så har jag lite linnetyg också.
Kanske jag - om syivern skulle uppenbara sig detta år - kunde få ihop
något sådant här fint av sådant jag nu bara förvarar i skåpet.
Ett sådant extra täcke som också fungerar som dagtäcke skulle
passa som handen i handsken på stugan där vi älskar att
sova med fönstret uppe nästan alltid vi är där.
Men det kan bli lite kyligt då nordan ligger direkt på.
Men ja - jag sov som ett barn i denna lite fiktiva laavu.
För möjligast äkta känsla drog jag ner luftkonditioneringen till så svalt det gick,
öppnade fönstren (det var dryga 10 grader ute på natten) och zzzzzz-zzzz!
Efter mitt möte, och egentliga orsak till att besöka Vasa,
och innan jag kastade mig ner bland linnelakan och fåskinn så blev det
en sväng på stan. Jag känner inte så bra till Vasa om jag skall vara
ärlig. Någon gång i tidernas begynnelse hade jag kompisar som
studerade här - men det var på Hedenhös tid det.
Jag gjorde det enkelt för mig och vandrade ner till vattnet, hittade en
båt och en restaurang - allt i ett. Käkade en riktigt okej 'skagen-potatis' och
lyssnade på Fredrik Furu som uppträdde där.
Och så tittade solen fram, det var nästan lite varmt och människor
skrattade och det kändes nästan som om det kunde bli sommar i år också!
Innan jag styrde hemåt nästa dag hann jag med en blixtvisit till
Kvarkens skärgård. Eller fick mig en liten, liten smakbit bara.
Jag visste att jag inte denna gång skulle ha tid att stanna någon längre stund,
men ville ta reda på mer om vandringleder och sådant man kunde
ge mer tid åt en annan gång, med bättre tid.
Och o ja....hit vill jag återkomma. Mer om det i ett annat inlägg.
Nu börjar ögonlocken verkligen tynga...
Men till sist.
Träbåtar alltså!
I mina barndoms somrar hade vi en liknande på Åland,
fast den hade en inombordsmotor och lät
putputputputput...i mycket maklig takt.
Och den gick också i en synnerligen maklig takt.
Och jag älskade den båten!
Så gör mig lycklig någon och ge mig en träbåt.
Jag lovar ta hand om den med min själ, mycket tjära och stort hjärta.
Glasfiberbåtar kan gå och gömma sig. De har ingen själ att ta hand om.
(om också betydligt mindre arbete..........)
De är ju som smycken - dessa båtar i trä.
Visst är de?
