...sedan jag sade tack och adjö och stängde dörren
till min numera förra arbetsplats så har det varit snudd på lite festligheter
hela tiden.
Lite nyår, och så lite ost-och-vin-kväll hos barndomskompis,
på det lite trettondagshelg och så tog man själv
och fyllde 50 mellan varven och så var det ett veckoslut på det.
Igen.
Det är så att en börja längta efter vardag och helt vanliga ting.
Jo...jag är just så programmerad.
Jag gillar faktiskt vardagen rätt så skarpt.
Lillungen håller kanske inte helt med.
Som de flesta tonåringar så har han svängt på dygnet under jullovet
och nu skorrar det lite obehagligt i dygnsrytmskuggarna när det skall svängas
tillbaka till vardags-mode igen.
Själv tycker jag att det är skönt med lite mer ordnade rutiner.
På något sätt.
Och så när nu vardagen kör igång så blir det lite mer vardag på
matbordet också.
Och vet ni vad - jag kan tycka att också det är lite skönt.
Att duka enkelt, äta enkelt, men gärna nog både gott och välgjort...
Håller på och tömmer frysen så idag rök den sista egna spenaten
och blev till en riktigt god soppa.
Vardagsmat. Som. Bäst.
Och så hände det - i år igen.
När vardagen är här och de sista barren från julgranen
(som jag inte ens hade i år)
är uppsopade så går jag ingång på längtan efter att få odla igen.
Den sista amaryllisen har inte slagit ut ordentligt när jag redan
bläddrar i frökataloger. Planerar nya odlingslådor
och örtkrukor ja,...oj...oj...oj...
Plockar fram myrtenträden
(nå, träd och träd...men ni vet, de har stam i alla fall)
Ser att de klämt fram några nya löv i sin tillvaro i (jul)exil.
Och blir helt vårfjomsig.
Väntar samtidigt på snöstormen som utlovats skall komma
gastande och bädda in allt och alla i vitt snöpuder.
Jag är lite tudelad till allt detta.
På samma sätt som jag kan vara tudelat till
måndagar. Och till att helger tar slut.
Jag vill vara i vintern, njuta av snön, men mentalt längtar jag till våren.
Jag vill vara i veckosluten men väntar (numera) lite, lite på måndag.
Jag vill vara i helgens glitter, men kan sakna vardagens sköna lunk.
Så på det sättet är det skönt med måndag. Som idag.
En måndag då jag fick de flesta av husets datorer,
bärbara dito, diverse ipads och telefoner att samtala och
samarbeta med den nya printer/skanner/kopieringsmaskinen.
Säger hon som tidigare kunde ringa en IT-avdelning och
gråta eller hojta eller svära beroende på, men nu
får fixa det själv.
Så länge allt funkar kan en ju vara bara nöjd!
Nöjd med måndag, nöjd med januari, nöjd med vinter.
Och med en pikipikiliten längtan efter...vår.
