…i ett svagt ögonblick köpte jag mig en drömfångare.
En drömfångare har sitt ursprung bland indianerna där
man hängde upp den nära sovplatsen för att fånga de onda drömmarna,
mardrömmarna men samtidigt locka till sig trevliga drömmar.
Tanken är att de onda drömmarna skall fastna i nätet medan de
fina skall lockas mot stenen i mitten och på så sätt ta sig igenom
till den sovande.
Bara legenden är så vacker i sig.
Den går ungefär så här:
Sedan urminnes tid har man berättat att Farmor Spindel, hon som har spunnit hela
Universum, var så sorgsen över all oro och alla mardrömmar som hennes
människobarn hade.
Hon gick därför till pilträdet och bad om grenar och till örnen och bad om fjädrar.
När hon fått det böjde hon grenarna till en cirkel som inneslöt alla människor
på jorden. Inuti cirkeln spann hon sitt nät av visdom för att hjälpa
till att fånga de onda drömmarna och att sila fram de goda.
När Fader Sols morgonstrålar nådde nätet brändes de onda drömmarna
bort. Och om de trots det fastnat något så rann de som daggdroppar längs fjädrarna
tillbaka till jorden.
Nu är jag i den lyckliga situationen att jag oftast sover
så tungt och gott att jag sällan minns vare sig goda eller
onda drömmar.
Men där är något i tanken om drömfångaren som tilltalar mig.
Jag har hängt den i fönstret.
Inte långt från där jag sover, men också rätt
nära där jag kommer att ha min arbetsplats framöver.
Tänker att den får hänga där och påminna mig om
att man ibland behöver lyssna på sitt inre, göra
saker som man drömmer om och våga tro på att livet ändå bär.
På något vis.
På nätet (var annars - så där på tal om nät och nät...?) hittade jag följande berättelse:
För länge sedan, när jorden var ung, var en gammal spirituell
Lakotahövding uppe på ett högt berg, där hade han en vision.
I visionen uppenbarade sig Iktomi, en skojsam lärare i visdom som
visade sig i formen av en spindel. Iktomi talade till honom på ett heligt språk.
Medan han talade tog Iktomi/spindeln upp den äldres spjut som var prytt
med vackra fjädrar, hästtagel, pärlor och andra offergåvor och
började spinna ett nät.
Han talade till den äldre om livets gång; hur vi börjar våra liv som spädbarn,
går från barndom till vuxenliv och till slut blir vi gamla och måste tas
om hand om likt ett spädbarn, detta avslutar livets cirkel.
Men Iktomi sa medan han fortsatte att spinna sitt nät, ”i varje skede av livet
finns där många krafter, somliga är goda och några är onda.
Om Du lyssnar till de goda krafterna så vill de leda Dig i rätt riktning, men om Du
lyssnar till de onda krafterna så leds Du i fel riktning och detta kan skada Dig.
Så dessa krafter kan hjälpa eller inkräkta på naturens harmoni”.
Medan Iktomi talade fortsatte han att väva på nätet.
När Iktomi avslutat sitt tal, gav han nätet till den äldre och sa
”detta är en perfekt cirkel med ett litet hål i mitten.
Använd nätet för att hjälpa Ditt folk att uppnå sina drömmar och mål,
göra goda saker av sina idéer, drömmar och visioner.
Om Du tror på den store Anden, fångar nätet upp Dina goda idéer och
de dåliga/onda kommer att passera genom hålet”.
Den äldre berättade sin vision för sitt folk och många av
indianerna hängde en drömfångare ovanför sin sovplats,
för att sila sina drömmar och visioner.
De goda drömmarna fångas upp i livets nät och bärs av folket,
medan de onda i deras drömmar faller genom hålet
i mitten av nätet och är inte längre någon del av deras liv.
Det sägs att drömfångaren håller framtidens öde i sitt nät. .
Så nu tänker jag lite som så att drömfångaren får väl
ta hand om mina drömmar om natten och sortera dem klokt.
Likväl får den ta hand om mina vakna dagdrömmar om dagen
och även nu gallra de goda från de dåliga.
Den har att ta i - drömfångaren!
Har också hört någon berätta att det är viktigt att ta
drömfångaren ut och skaka av den vid fullmåne.
Kan tänka att det är en bra idé, med tanke på hur mycket
som skall flyga genom nätet både på nätterna och på dagarna…
*
Men jo…jag tycker det är en utomordentligt skön berättelse.
Och tingesten i fönstret, på något sätt tycker jag också om den.
Som att titta på.
