…eller den där sinnebilden av en flytt.
Det här blir nog sista gången jag bloggar från den här adressen.
En hel massa flyttlådor har åkt iväg idag, och i morgon far möblerna och
man faktiskt inte behöver.
Även om det är besvärligt att flytta, packa ner och packa upp,
så borde man absolut göra det rätt ofta ändå.
Man inser hur mycket onödigt man släpar på.
Och förvisso, visst är det ett osmakligt i-problem, med för mycket grejer.
Vad jag menar att man blir tvungen att faktiskt Ta Tag I varenda en pryl
man har ger perspektiv på vad man behöver.
Jag har sagt det tidigare…jag har för mycket prylar.
För mycket av så mycket.
Så denna flytt resulterade i att jag packade ner en massa (7 flyttlådor) böcker
både facklitteratur och romaner och donerade dem till
bibban i byn. Lakan och handdukar donerades till flyktinghjälp, skor likaså.
Kaffeserviser ärvda lite härifrån och därifrån är nedpackade i
lådor som denna gång inte packas upp på nytt.
Inte i mina skåp.
Eftersom det ändå är ärvda saker, från min föräldrageneration och generationen före det,
så vill jag ge möjligheten att spara det vidare till följande generationer.
Tänker de, mina barn och eventuella barnbarn, som jag så kan man
om hundra år plocka fram 200 år gamla kaffekoppar.
I dagens läge har de inte mycket till värde, mer än det där känslovärdet för
att man vetat hur viktiga och fina och värdefulla de varit för dem som
skaffat dem. Hur viktig sak en prydlig kaffe service ändå var.
Då.
Så på det sättet känns dessa spetskoppar faktiskt mer emotionellt värdefulla
än några muminmuggar eller liknande som numera ibland skaffas från början bara
som ett samlingsobjekt. Något som vem som helst kan köpa.
Just det - när har samlingsobjekt blivit något som alla kan ha?
Tappar det inte då något av sin idé och tanke?
(Kanske mer om det en annan gång).
Men ändå, de behöver inte fylla mina skåp - för jag använder dem
aldrig. Böcker behöver inte fylla mina bokhyllor, för jag har redan läst dem.
Kläder jag inte använt på ett år behöver inte ta plats i mitt skåp.
Ja…att flytta och packa ner ger perspektiv på det där man
verkligen behöver.
Och på sitt sätt väldigt befriande.
Att släppa taget.
Över ting.
*
Och så hade jag gärna tänt en brasa.
Men gör inte det, för askan är tömd i spisen.
Det blir att tända nya brasor på annan plats.
För andra att tända brasor här.
Och jag känner på mig att det här
huset kommer att få en riktigt bra matmor framöver.
Snart är det dags för henne att ta sin clivia och flytta in här.
Och för mig att dra vidare.
Med aningen lättare bagage.
Och en clivia högst upp på lasset!
