…lite bleka och obehandlade och det mesta såg lite grådaskigt ut.
Sedan var det dags att blanda ihop den bästa av cocktails:
1/3 balsamterpentin
1/3 tjära
1/3 linolja
Och, voilá…ett av de bästa träskydden jag vet är redo för användning!
Pallkragarna behandlades med cocktailen i fråga.
Och doften är berusande underbar!
Bara så där som bonus liksom.
Med en mängd av 3 dl vardera kommer man långt.
Blandningen är mycket dryg och så är det ju inte heller så svårt att blanda till
ifall man undervärderat behovet.
Men vad är på gångs - egentligen?
Jo, jag som lovat helt och dyrt att jag aldrig mera någonsin kommer att försätta mig en
situation där jag är med köksträdgårdsland har lite ruckat på begreppet
köksträdgård.
Om man odlar i lådor, eller pallkragar då, ja då är det ju inte så där på riktigt
att odla. Eller hur? Inte så där seriöst med meter efter meter av prydliga rader?
För att få till en rak rad för mina tre odlingspallkragar plockade jag fram
snöret som jag så många, många gånger använt för att dra raka sårader.
Blev lite nostalgisk och mindes alla de köksodlingar som passerat i mitt liv.
För något år sedan svor jag lite heligt och lite dyrt att aldrig mer!
Men nu står jag här med min odling, om än pytteliten.
Och om än i pallkragar.
Men ändå en odling….
Kragarna behandlade jag med roslagsmahony,
(receptet ovan)
Och jag är lite förälskad, eller tjär, i det hela.
Så till den grad att förutom att jag tjärade lådorna så fick
både det ena och det andra en omgång av det!
Pinnarna för minnet, för vilka frön jag petat ner var.
Visst skall de ha lite roslagsmahogny på sig de med?!
Min miniodling befinner sig invid en rönn. Min tanke är att den skall
skugga under de hetaste sommardagarna.
Glad att det är en rönn som jag har som närmaste granne vid min odling.
Det hör till mina absoluta favoritträd.
Vacker året runt. Nästan. Vi skippar vintern här. Då är få saker till sin fördel ändå.
Rönnens ludna knoppar på våren är så fina. Och så har vi blomknopparna, och
blomningen om en tid.
På sommaren är den så fin med sina flikiga blad och en härlig skugga.
Och så…bären.
Jo, ja, rönnen hör nog till mina absoluta favoritträd.
Men tillbaka till min andra favorit - roslagsmahognyn!
När jag ändå är i farten så får mina trädgårdsverktyg en omgång de med.
Jag brukar ju olja in dem till hösten, men nu såg de så bleka ut de med så
de fick smaka på penseln i år.
Och när jag nu var igång med penseln så fick min "örtkorg" ett facelift
som den då väl behövde.
Korgen är över tio år gammal and still going strong, så den är
minsann av prima kvalitet, om än grånad av år efter år ute i solen.
Nu ser den ut som ny!
Minsann tror jag att den riktigt njöt av behandlingen - den gamla viden.
I mars fick jag frön av min min väninna som tidvis bor i Malaga.
Hon hade köpt en Gigant-Tomat från torget och här är nu
resultatet från fröna.
Få se vad det blir…?
Att här, och på friland, lyckas med tomater som nästan väger ett kilo,
är att vara optimist i övermått, men vi får väl se?
Återkommer med tomatrapport!
Som jag nämnde är min odling synnerligen moderat.
Bara växter som jag blir lite snurrig av lycka av har fått
ta en roll i mina odlingslådor.
Till dem hör slätbladig persilja.
Nu skall ingen tro att mina lådor är magiska och att fröna gror och växer
upp till fullstora plantor på fyra timmar. Nej, det är klart att jag fuskat lite här!
Men det som väntar på att gro är;
morötter av alla möjliga färger, fransk rättika, sockerärter, rucola,
helt vanlig rakt-upp-och-ner-sallad, palmkål (vilket är helt nytt för mig…)
vit rädisa och lite annat smått och gott.
Potatis är satt i en gammal vedlår.
Där under mullen väntar både nypotatis och Rosamunda-potatis på tillökning.
Och så har jag fyllt alla krukor jag haft skrotande i mina knutar med örter.
Länge sedan jag haft så här mycket till köksträdgård.
Även om det är rätt lite ändå.
Trädgården doftar av kryddor och tjära.
Och jag är lite lycklig!
Faktum är att hur liten odling man än har,
så ger den så mycket mer än bara den skörd man kan käka upp.
Lite så tänker,
