…på marken där knopparna redan visat sig.
Glad att jag hann se, träffa, möta, dessa små, små tecken på vår innan
allt bäddades in i ett vått, tungt täcke av blötsnö.
Egentligen borde jag idag ha varit på en plats där våren redan kommit lite längre än här.
Hade beställt en resa till Lissabon, och in i det sista hade jag hoppats kunna
åka, men, men…
Så blidde det inte. Så är det ibland. Här sitter jag kvar.
Bara att försöka gilla läget, fast det just nu i tillvaron av snösörja känns lite krystat.
Försöker koncentrera mig på att skriva en text klar som jag jobbat på längre än
jag gillar att jobba med en text.
Orden, meningarna och ja, liksom hela tanken, vill inte samarbeta för att
skapa något vettigt över huvudtaget.
Så ofta kan jag längta efter lugn och tystnad. Nu har jag det.
Och kan ändå inte koncentrera mig.
Lite patetiskt och komiskt, ynkligt och paradoxalt.
Katten jamar utanför dörren, den har plockat ett möss till, vill ha lite beröm.
Smeker den över ryggen, hon gillar det egentligen inte, men har ibland överseende med
att jag gör saker automatiskt utan att tänka. Hon får en bit ost.
Den katten älskar ost. Hon kunde lära sig jonglera för ständig tillgång till
gouda, eller ännu hellre cheddar.
Radion malar på om israpporten. Berättar var isbrytarna rör sig och om trafikrestriktionerna.
Jag förstår inget av det, och funderar på varför detta läses upp i radion i en tid då
alla ändå hela tiden är uppkopplade, hela tiden?
Sedan följer nyheter, läget i Krim tar det mesta utrymmet.
Och så börjar en gudstjänst. Och jag fortsätter undra.
Varför är det väldigt ofta så att när det kommer religiösa program i radion så
blir talet såååå myyyckeeeet låååångsammmaaarrreeee?
Som om man förväntade sig att de som lyssnar har lite trögt att förstå?
Jag blir irriterad på det långsamma pratet och stänger av.
Andlighet behöver inte vara trögt. Väl?
Kokar en kopp te och glor ut över den nu av snö täckta trädgården.
Det är ändå bara andra mars. Det kanske hör till att det skall vara snö?
Ja, ja…det är kanske så det skall vara.
Och jag borde vara i Lissabon.
Men nu är jag inte det.
Lika bra att ta itu med den där texten nu.
Den som skall bli skriven.
Idag, det har jag bestämt…
…skall bara först.
Skön söndag!