HISTORIEN UPPREPAR SIG...

...har man ju sett. Nu har jag hemma ett bevis på att så faktiskt är fallet.

På måndagen då jag kom på jobb satt det en liten kaj-unge på trappan till min arbetsplats. Jag petade försiktigt på den och den flög (läs trippade) lite vidare.

Senare på dagen berättade mina kolleger, som varit på lunch att ungen yrar omkring på gator och parkeringsplatser. Och inga andra kajor syntes till.

Det var kallt och regnade.

På kvällen när det var dags för mig att ta mig hem, satt den övergivna kajan frusen och genomvåt på gången till parkeringsplatsen.

Vad gör man? Mina kolleger skrattade så de vek sig dubbla, de var helt övertygade om att ryktet spridit sig i kaj-världen:

Har man fallit från boet är det till denhär dörren man skall komma för att få hjälp...

Så, ja... så kom det sig att Centsus (kajan från i fjol) "syster" Kajsa flyttade hem till oss.

Kajsa har fallit från samma bo som Centsu, kan inte annat än börja tycka att de har aningen slarviga föräldrar som tappar både en och annan ungen från boet.

Sommarlediga lillungen däremot har ingenting mot att agera djurskötare. Kajsa kommer aldrig att lämna honom tror jag...Sedan första stund sitter Kajsa helst på hans axel när hon inte sover med huvudet under vingen.

Mina vänner i den nya staden vi skall flytta till skojade förra veckan, när de önskade mig välkommen;

- Måntro du har kajan med dig i flyttlasset?

Då visste jag inget om Kajsa...

Historien har en tendens att upprepa sig som sagt...

Krax på er,

M.

SKYMNINGSLAND...

...att njuta i. Och av.

Även om det är ganska mycket på gång i tillvaron min för tillfället, så försöker jag också hinna med de där tysta, lugna stunderna. Stunderna, som inte behöver vara längre än att man verkligen känner att man varvar ner.

Jag tror det är viktigt att ta sig dehär stunderna! Stanna en stund och låta motorn gå ner i varv lite - utan det där dåliga samvete om att man borde hinna med det och det och det...

Man gör det ändå, på nåt sätt - även om man stannar upp en stund i kvällsskymningen och bara är.

Eller så kan man ju tänka som så, att man ju nog gör något vettigt då också -

man gör gott åt sig själv och sin själ...hihii :)

Värmeböljan kom och gick. Fick mig en lugn, tyst kväll på stugan i weekenden. 

Nu är det sådär tjugo grader svalare,

och känns som om man måste vara igång bara för att hålla värmen uppe!

Men att packa upp jackorna som jag redan flyttpackat det gör jag bara inte!

Förr eller senare kommer värmen tillbaka.

Det är jag övertygad om :)

Ha en riktigt skön vecka alla därute!

Nästa gång skall jag presentera Kajsa Kavat...

kram

M

SOM EN FRANSK PASTILL...

...är pionen, så är också mitt blivande hem med syrenlila ytterväggar.
Idag har jag petat ner mitt bomärke på papper som gör mig till ny invånare i en ny stad. Oss. Jag och lillungen blir stadsbor men ändå kommer vi att flytta mer ut på landet känns det som.
Med skogen bakom knuten, med havet på ett (rejält, men dock) stenkasts håll, med en gammal stad inom räckhåll. Det skall bli vår tillvaro. Känner förväntan växa, känner nyfikenheten kittla, känner att det är på riktigt nu. Och det känns så riktigt nu.
Gick en sväng på torget i sommarkvällen i vår nya hemstad. Har gått där förr, men nu kändes det annorlunda.
"Mitt" torg.
Körde tillbaka via strandgatorna.
"Min" bit av havet glittrade och flirtade med mig.
Turister strosade runt på gatorna i "min" stad, som smekte dem med sin skönaste sommarvind.
Nice!
Jag kom på mig att sitta och le som ett fån bakom ratten.
Men det kändes bara så bra :)

Den korrekta flyttnissen i varm kostym var här en morgon i arla morgonstund och knapprade och hade sig på sin kalkylator när han såg mina skåp och annat skrot som kallas mitt lösöre. Tänkte på att han kommer ännu att bli mycket varm i sin korrekta kostym när det inte längre är arla morgonstund.
Med bekymrad min konstaterade han att det nog inte går att peta in Den Stora Flyttbilen genom porten så det blir att åka skytteltrafik med Den Normala Flyttbilen istället.
Jaha? Strunt i det, jag skall ändå flytta till den vackraste av städer!

sol varm kram
M.

I STARTGROPARNA...

...är sommaren,

är sommalovet,

är alla nybakade studenter inför framtiden.

Grattis alla!

I startgroparna är jag. Som en flodhäst i startgroparna. Tänker mycket på flytten, på packandet, på allt som skall göras. Men jag gör inget, eller inte så mycket i allafall. Bara småpetar lite här och där. Ingenting att räkna med. Vet inte riktigt var jag skall börja. Flummig och ofokuserad så in i nordan.

Inte bra!

Med Lillungen på avslutning. Det är något speciellt med våravslutningar. Det är som det där riktiga startskottet på sommaren. Ungar som springer omkring och leker vattenkrig i strädgården. Syrenerna doftar. Myggen biter.

Det är sommar nu, den har startat.

Frågan är när jag skall starta. Få igång mig med projektet flytta.

Nästa vecka kommer flyttlass-Nisse nr ett och ger en offert. Kanske det blir fart på mig då?

Sådär i TEORIN har jag redan packat allt, och sådär i TEORIN vet jag vad som skall vart i det nya hemmet. Och sådär i TEORIN vet jag vilka förändringar jag vill göra där.

Visst är det så att bra planerat är hälften vunnet, visst? Visst??!! visst??

Men nu: Njut alla nybakade studenter, alla nybakade sommarlovsfirare, alla sommarnjutare.

kram M

KATTEN VILL UT...

...värmen inomhus är ny och ovanlig, täcket känns tungt och klibbigt, och klockan är 4.56.

Sällan är jag uppe vid denna tid - inte frivilligt i allafall. Tar min kaffekopp och datorn och sätter mig ute i trädgården där sommarmorgonen är sval, nästan lite kylig. Skakar av mig sömnigheten och lyssnar på vinden i asparna. På den morgonpigga duvan som kuttrar i granhäcken. Känns som det bara skulle vara den och jag. Och småfåglarna. Det är tyst i byn.

Hunden kommer ut en sväng för att kolla att allt är som det ska, men smyger ganska snabbt in tillbaka till sin korg. Hon tycker tydligen inte det är varmt och klibbigt därinne.

Sommarvärmen har tagit mig på säng. Det blir så. Jag behöver några dagar att ställa om mig till värmen, sen går det bra. Tänker på att det säkert är så med alla omställningar, det tar några dagar, sedan blir det bra.

Tänker på lillungen min, som ligger därinne med sommarnattsvarma lockar på dynan och snusar. Snart väntar lata sommarlovsdagar på honom, just den omställningen blir nog ingen match, hihi. Men allt det övriga?

Jag vet ju hur det är med mig och omställningar. Jag rycks loss ganska enkelt. Men jag har inte tidigare behövt rycka i lillungens rötter och flytta på honom. Hur fort kommer han att rota sig i den nya mylla som väntar på oss?

I morgon - nej idag, rycker också min äldre loss sina rötter för gott. Han har ju flyttat runt lite hit och dit under de senaste åren, men alltid haft sin fasta punkt här. Hemma. Nu tar han sitt pick och pack och även för honom blir hemma någon annanstans än här. Det är nog just som han utryckte sig häromkvällen: "Jag vet inte om det är vemodigt eller skönt!?"

Jag tror det är bra med bådadera. Utan vemodet skulle det ju vara som om det inte varit bra, det som varit. Och utan den där sköna förväntan skulle förändringen inte vara bra.

Kanske det är så det skall vara? Att man kastas en tid mellan vemod och förväntan när det rumstreras om i ens tillvaro.

Lite som det är med svettiga sommarnätter. Utan dem skulle man ju inte ha soliga, varma sommardagar.

Ser hur den vita tyllgardinen dansar i det öppna sovrumsfönstret. Det ser svalt och skönt ut. Katten kom och kurade ihop sig i korgstolen brevid min. Hon tänker tydligen sova vidare en stund. Göken galar i väst. Jag skall nog också gå och kura ihop mig ännu en stund. Kkrrrr...säger katten och makar på sig, som om hon också tyckte det var en god idé.

Det är ju faktiskt ledig dag idag, vilket betyder sovmorgon.

Klockan är 05.26

M