...är det mest aktuella i min hemma-tillvaro just nu.
Känner av en liten stum laddning i tillvaron.
Det är mörkt, det är kallt, det är vått och allmänt stiltje i vardagen.
Känner rastlösheten komma krypande.
Skulle jag vara ett mumintroll, är det nog nu jag skulle börja dra mig tillbaka för vintersömn tror jag.
Men nu är jag bara en alldeles vanlig finlandsvenska med jobb och barn och djur och ett hus att ta hand om och har ingen möjlighet i världen att dra mig tillbaka och sova mig igenom vintermånaderna.
Jag kan bara ta till vapen som stearinljus och yllesockor.
Mot novembermelankolin.
Nästan så jag kan känna en liten uns av avund på alla som lyckas uppehålla samma energinivå året runt.
Jag gör inte det.
Jag vet att november kommer att suga av min energi som en uthungrad myggsvärm innan regn.
Jag gör mitt bästa för att motverka fenomenet.
Tar alla tillfällen i akt att vara ute i friska luften.
Det är bara det att mörk luft är urlakad på något vis.
Och kvällarna är mörka. Och det är då jag hinner med frisk luft.
Frisk, men mörk, luft.
Om man ändå vore ett litet mumintroll!
3 kommentarer:
Bilderna med dina vapen är så fina och jag gillar att läsa dina inlägg, vilken härlig blogg det här är!
Kramar
Cia
Jag känner igen mig...det skulle vara så skönt att ta en liten tupplur och vakna upp till jul, skippa november typ!
Man borde röra på sig mer för att känna sig piggare, men det är ju så mörkt. Risken finns att man går mot ett träd eller faller i diket.
Snart har vi veckoslut och ser hoppeligen lite sol :)
Tänk om man kunde gå i ide som en del djur. Vakna då det börja droppa i takpannan
margaareta
Skicka en kommentar